Hon räddade sina systrar från att könsstympas
Skriken från de äldre flickorna fick åttaåriga Hani att fly – men hon togs fast av sin egen mor. Smärtan när hon könsstympades liknade inget annat. Jag bönföll mamma att låta mina systrar slippa, berättar hon.
Över fyra miljoner flickor världen över könsstympas årligen, enligt beräkningar.
Totalt uppskattas över 200 miljoner kvinnor vara könsstympade globalt. I Sverige beräknas antalet till 38 000, men mörkertalet kan vara stort.
Könsstympning dokumenteras för närvarande i 92 länder i Afrika, Asien, Mellanöstern, Östeuropa och Sydamerika. Högst andel könsstympning i världen har Somalia där 98 procent av de 5–11-åriga flickorna utsätts för ingreppet och sedvänjan inte är olaglig.
Världshälsoorganisationen (WHO) delar upp kvinnlig könsstympning i fyra olika typer, beroende på hur mycket av klitoris och blygdläpparna som skärs bort. I vissa fall förekommer också "prickning", att könsorganet sticks, skärs, skrapas eller bränns. Könsstympning utförs ofta osterilt utan bedövning, med en kniv, ett rakblad eller en glasskärva.
Ett okänt antal flickor dör årligen till följd av ingreppet. Infektioner och skador i urinvägarna, cystor, fistlar och svårigheter att kissa är vanliga komplikationer liksom psykisk ohälsa, komplicerade förlossningar och svårigheter att ha ett sexuellt samliv.
Källor: Unicef, WHO, Socialstyrelsen, Sida, Plan International
Hani, som egentligen heter något annat, är i dag 17 år. Hennes berättelse kommer stötvis och med eftertanke, där hon sitter utanför familjens tält i ett internflyktingläger i Somalia.
— Det var hjärtskärande att träffa henne, könsstympningen har satt djupa ärr. Hon gav ett oerhört sorgset intryck, berättar Izla Bethdavid, expert på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter vid Plan International Sverige och den som spelat in Hanis berättelse.
Trauma i arv
Hani låg till sängs i tio dagar efter ingreppet. Sedan inledde hon en i slutändan lyckad övertalningskampanj mot sin mamma. Den syftade till att skona de två yngre systrarna.
— När kvinnorna kom för att skära dem bönföll jag mamma. Till slut lyssnade hon på mig, berättar hon.
Att likt Hani bryta trauman som annars går i arv är en av nycklarna i kampen mot kvinnlig könsstympning, enligt Bethdavid. Flickor som lär sig om sina rättigheter och får kunskap om skadliga sedvänjor kan skapa förändring.
— Men vi jobbar brett för att förändra normen. Det inkluderar föräldrar, blivande svärmödrar, religiösa ledare. Och vi pratar med män och pojkar om att gifta sig med kvinnor som inte är könsstympade.
Fler i riskzonen
Problemet är enormt, över 200 miljoner kvinnor och flickor världen över beräknas vara könsstympade, enligt FN:s barnfond Unicef. De lider inte enbart vid ingreppet utan i åratal i samband med mens, samliv och barnafödande. Allvarliga infektioner, däribland dödsfall, finns bland komplikationerna.
Insatser som de Izla Bethdavid jobbar med gör att andelen som stympas sakta sjunker. Men befolkningsökningen i länder där sedvänjan förekommer gör att det totala antalet flickor som årligen riskerar utsättas ökar. 2023 var 4,3 miljoner flickor i riskzonen, 2030 beräknas de vara 4,6 miljoner, enligt FN:s befolkningsfond UNFPA.
Covidpandemin, med stängda skolor, innebar ett bakslag. Under den blev det vanligare att utförare i bland annat Somalia knackade dörr i jakt på "kunder", med sina rakblad och knivar.
— Vi arbetar med att hitta alternativa inkomstkällor för dessa kvinnor, säger Bethdavid.
Vad handlar då kvinnlig omskärelse egentligen om?
— Det är ett övergrepp som syftar till att kontrollera kvinnors sexualitet. Före ingreppet får flickor ofta höra att de har något "syndigt" i sig, att det måste bort för att de ska vara rena.
