En singeltjejs bekännelser v. 50

Torsdag

Natten började lida mot sitt slut, i alla fall för min del. Klockan hade passerat tre och jag hade ägnat den senaste halvtimmen åt att mingla runt med löst folk efter att kvällens sällskap tackat för sig.
Jag börjar gå mot utgången när jag ser Honom stå vid baren med hela sitt entourage av killpolare och tjejer runtomkring sig. Full som ett jävla ägg var han också. Han kramade mig länge och pussade mig på kinden. Jag försökte mig på någon sorts konversation när han plötsligt, helt ogenerat sliter ner min tröja och började slicka på mina bröst. Lätt obekväm försökte jag dölja det nödvändigaste och spanade efter eventuellt ogillande vakter. Inte för att det var första gången Han flashade mina bröst ute på krogen, sist slutade det med att vi hade sex mot en husvägg ett kvarter från nattklubben – en annan historia. En evighetslång minut senare tittade han lyckligt upp och sluddrade något om att han inte skulle banga.

"Eller hur."

Svarade jag stelt och gick därifrån. Fem minuter senare såg jag honom stå och hångla med en annan tjej och för första gången så brydde jag mig inte. Inget hugg i bröstet, ingen klump i magen och ingen hemlig önskan om att det vore jag. Han har inte förändrats någonting under de två år jag känt honom. En efter en har jag sett hans bästa vänner skaffa flickvänner, börja plugga, flytta utomlands och skaffa hund, och alltid undrat när det ska bli hans tur. Och jag orkar inte vänta på honom längre.

Jag minns hur det var när jag träffade min första pojkvän Marcus (ja, tänk för att jag faktiskt har haft det en gång i tiden). Hur det började med att han hånglade upp mig mot en vägg på Valborgsmässoafton, hur vi sen träffades regelbundet på olika fester för att sen börja träffas utan alkohol i kroppen och våra vänner omkring oss. Vi blev kära och tillsammans. Det var så enkelt.

Vi blev det perfekta paret. Han med sin vältränade kropp, isblå smala ögon, bleka hy, markerade ansiktsdrag och kortklippta mörkbruna hår. Och så jag, med mitt blonda långa hår, smala kropp, stora blå ögon och vita leende. Som plockade hur någon amerikans high school-film. Vi älskade varandra och andra par avundades oss. Jag kan också inflika att Marcus är den enda killen som kunnat ge mig orgasmer. Och vi levde lyckliga i alla våra dagar, eller i alla fall i ett år. Efter ett år insåg jag att jag inte var kär längre, jag var uttråkad och gjorde slut.

Det var ett halvår senare jag träffade Honom och livet blev allt annat än tråkigt. Istället blev det ett känslomässigt inferno där jag kastats mellan en lycka jag aldrig tidigare känt, till ilska, besvikelse och tårar. Och innerst inne har en liten röst hela tiden har påmint mig om att det inte ska vara så.

Det ska vara enkelt. Såna där meant-to-be-historier á la Carrie & Mr. Big eller Chuck & Blair finns inte på riktigt och jag har vetat det hela tiden. Men ändå så hoppas man.


Lördag

Klockan var halv två på natten och jag hade precis kommit hem från jobbet. Under kvällen hade en idé som innefattade mig, Pär och min säng tagit form i huvudet på mig och jag satte mig vid datorn. Jag visste att även han jobbade natt och chanserna att han gjorde en avstickare hem till mig när han slutat var inte helt osannolika.

"God natt, vad gör du?"

"Är nästan hemma, har du jobbat?"

Och där sket sig min plan men det gjorde inte så mycket, jag var nämligen väldigt säker på att natten därpå skulle bli annorlunda.

Söndag

Klockan var strax efter tre när jag kom hem och satte mig framför datorn och loggade in på Facebook (nu verkar det väl som att jag inte gör annat än att ragga via fb-chatten men så är inte fallet!). Jag scrollade igenom listan med inloggade vänner utan att se Pärs namn. Märkligt. Jag hade varit så säker på att han skulle komma över att jag städat hela lägenheten, sminkat upp mig och satt på mig underkläder i mörkblå spets. Anledningen till detta var att jag råkade veta att han slutade jobba klockan tre och att det inte var långt hemifrån mig. Klockan blev tio över tre, kvart över tre utan att han loggade in och jag suckade besviket. Snacka om felbedömning. Om man ska se något positivt blev ju lägenheten städad i alla fall. Tjugo över tre plingade det till och jag hade fått ett meddelande som några minuter senare följdes av den förutspådda frasen.

"Ska jag komma över?"

Pär pussade mig i pannan, la sig till rätta i min soffa och höll mig sällskap under tiden som jag gjorde klart det sista jobbet.

"Vad långt bort du sitter."

Sa han missnöjt efter att jag satt mig i andra änden. Jag klättrade över till honom och trängde ihop mig i hans famn. Så där låg vi tätt intill varandra och lyssnade på musiken som spelades i bakgrunden. Jag kände hans mjuka skägg mot min hals och kind när han pussade mig och vände mig om. Soffan gav ju inga större utrymmen till akrobatik men det behövdes inte. Vi kysstes intensivt och jag pressade mig mot hans hårda kuk. Han lirkade in sitt finger innanför mina trosor och båda två stönade lågt när han sen tryckte in det i mig.

Jag la mig på rygg med ena benet uppe på ryggstödet vilket påminde väldigt mycket om en gynundersökning, men det glömde jag snabbt när Pär först slickade mig och sen pressade in sin kuk.

"Jag är väldigt sugen på att bli riden av dig..."

Vi bytte ställning och soffan knakade som om den skulle braka ihop vilken sekund som helst när jag red honom. Problemet löstes genom att vi förflyttade oss till golvet istället. Jag rullade mina höfter fram och tillbaka över honom, höjde och sänkte mig för att sen pressa in hans kuk så långt det bara gick och smålog åt honom där han låg med huvudet under soffbordet. Vi gav soffan en andra chans som den här gången knakade värre än någonsin. Han lyfte upp mig och bar iväg mig mot sovrummet, vi skrattade högt när han nästan snubblade över några väskor i hallen innan vi landade i sängen.

Jag smekte hans svettiga rygg och pussade honom på bröstet efter att han kommit. Klockan var närmre sex på morgonen och vi låg klarvakna och pratade, skrattade – han skrattar väldigt mycket, mest åt mig förstås men det kan jag bjuda på – och sjöng gamla Queens-låtar innan vi till slut somnade med våra nakna kroppar inlindade i varandra.

Det är så det ska vara. Så enkelt.