Eftersom min kille bestämt sig för att sluta röka så har vi sprungit på vissa problem med toalettanvändandet...

Ni kanske tycker att jag är tråkig, men jag är snygg! Skitsnygg. Speciellt i rätt ljus. Jävlar. Snygg.

Jag heter Hanna. Jag ska videoblogga här. Min introduktionsfilm är monumentalt skittråkig. Men jag har en fin röst.

Idag är det dags för Prideparaden, gud vad roligt! Jag ser så mycket fram emot att se alla snygga, partygalna, glittrande och glamourösa människor framför mig. Färggranna människor som är villiga att ge oss en show. Alltid lika underbart.

Men jag börjar bli småprovocerad i förhand. Inte av paraden, utan av alla tokar som i år igen kommer brista ut i gnäll om hur folk är klädda i paraden. Samma uttjatade fras år efter år.

”Se på oss – vi är normala! Så har de så konstiga kläder på sig, jaha. Om man vill framstå som normal, varför ska man klä ut sig sådär?”

Och ni ser, de här människorna tycker alltid att de är så listiga när de skriver det. Som om de kommit på något nytt. Trots att det är samma gamla mögliga fras som man både läst och hört varje år sedan så långt jag kan minnas. Det som förvirrar mig mest är att det inte sällan är skribenter som jag respekterar, som jag brukar se som resonerande, fyndiga individer, och det gör det hela väldigt tråkigt.

Pridefestivalen handlar om olika saker. Acceptans, utbildning, debatt och fest. Det är en festival. En festival med mycket dans, sång, uppträdanden och allt som hör därtill. Och den har en parad. Vad skulle en festivalparad vara utan show? Finns det någon festivalparad i världen där folk inte spökar ut sig? Nämn en!

Men nej, så fort det rör sig om bögar, flator, transexuella, intersexuella eller queerfolk så ska det krävas att man ska vara en riktig surmulen gråsosse som vevar en trött flagga och kanske på sin höjd har en trött hejaramsa för att det ska vara okej. Det ska vara en regnig första maj. Inte en festival. Första maj!

Ni som tänkt vara listiga i år och gnälla på det här och vara lite fyndiga kring att man vill framstp som ”normal” men paradoxalt nog har en stor glittrig fjäderdräkt på sig, ni hörni, lyssna nu.

I parader är det tamejtusan norm att spexa till det.

Demonstrationer, däremot, är en annan sak. Så sluta nu att förväxla de båda. Det är varken kul eller listigt och det är framförallt verkligen inte originellt.

Skriv något fint istället.

Men det måste finnas fler än så, varför skrivs det inte mer om dem? Jag satte mig ner och plöjde internet för att hitta olika sexleksaker för män. Först var det inbiten skrattfest, men efter ett tag blev jag faktiskt lite ledsen. Låt oss se vad jag hittade.

Realistic Titty Blow

”Stöt långsamt och se när brösten växer och bröstvårtorna styvna! Kläm dem och njut av den realistiska känslan och den tillfredställande sexuella upplevelsen. Den har fina detaljer och har en högkvalitativ konstruktion för att skapa det bästa tuttknullet någonsin”.

Realism i ett jättelitet ansikte. Jag får vibbar av kids med sillisar. Ingen trevlig koppling.

Oral Satisfier

”De rödmålade läpparna ger intrycket av en superslampig mun som bönar efter din snopp.” ”Känn hur en professionell avsugning känns”.

Är det någon mer än jag som tänker på sandmaskaskarna i Dune? Sexigt!

Ass Palm Pal

Stjärthålet med realistiska rynkor för your pleasure. Bland kundrecensionerna på olika sidor kan man bland annat läsa att en kille ansåg att Ass Palm Pal var ”Till och med mer realistisk än på riktigt!” och det måste väl sägas vara ett bra betyg, vad det nu än menas.

First Androids

Real dolls, släng er i väggen! First Androids är inte bara realistiska dockor i naturlig storlek, nä, de kan andas, har en puls, kan ge oral stimulering och har även en G-punkt som efter ett visst antal stötar ger dockan en orgasm. Kommer i många olika sorter, bland annat som en slags hybrid mellan mangafigur, Disneybrud och verklighetstrogen tjej, något som i ärlighetens namn ser läskigare ut än utomjordingarna i papier-maché som användes i filmerna om Area 51.

En sak som slog mig efter ett par timmars plöjande bland sexleksaker för män är att det helt enkelt inte kan finnas en så stor efterfrågan. Jag ringde upp några manliga vänner som är av det mer frispråkiga slaget och undrade om de skulle vilja ha realistiska, skrynkliga blygdläppar på en plastleksak. Rungande nej från alla håll och kanter, och det här är ändå killar som efterfrågar öppnare dialog och fler praktiska sextips för män där ute.

Sexleksakerna på marknaden är helt enkelt inte anpassade för män som vill göra sin onani skönare, sexleksaker är till för män som av en eller annan anledning inte får till det med riktiga tjejer eller som har en grej för just sexleksaker. First Androids, en mer avancerad version av Real Dolls, är ett lyxalternativ, lösfittorna ett budgetalternativ.

Men för killarna som bara vill krydda till sin onani litegrann, för dem är marknaden väldigt liten. Det är lotion, kondomer eller på sin höjd handskar eller vissa produkter för att stimulera anus. Sedan tar det stopp. Om du vill ha en simpel vibrator för ollonet – då är det tjejhyllan som gäller.

Min fattigdom hade däremot en oväntad fördel. Eller fler. Jag hade inte råd med läsk hela tiden så sockerberoendet fick fara ut genom dörren. Hade inte råd att gå på krogen jämt så baksmällorna blev ett minne blott. Jag kunde tokglömma att leka glamourös shoppingberoende modebloggare. Ja, ni fattar. Många ovanor fick fara och flyga.

Det bästa med allt måste ändå vara den nya miljön som mitt underliv fick uppleva. Tamponger är dyrt, speciellt om man blöder rikligt som jag gör. När du kan välja mellan att köpa ett paket tamponger eller äta mat en vecka så är inte valet så svårt. Samma sak vad gäller bindor.

Tidigare brukade jag alltid ha tampong, plus att jag brukade sova med en tjock binda på natten. Skulle jag sova över hos killen så blev det en tjock tampong och ordentlig binda på grund av skräck för att fläcka ner hans stackars lakan. Bra muffmiljö? I think not. Hej svamp, hej bakterieinfektioner, hej uttorkad slida och slitningar! Men jag kunde också lämna den inne när jag sov själv. Det kändes praktiskt helt enkelt.

Helt sjukt att jag av alla människor gjorde detta, kan man kanske tänka. Jag vet ju att det är fel. Och vaddå, ni gör inget ni vet är dåligt för er? Ah, jo, säkert, den tror jag på. Verkligen!

Men i alla fall. Helt plötsligt hade jag inte råd med mitt överdrivna användande av bindor och tamponger, så det fick minskas. Ofta korkade jag trosan full med toapapper som byttes ut ofta och tidigt slutade man ha något skydd alls. Tampong användes bara vid extrema behov.

Sick! Vet ni vad som hände?

Jag fick mycket mindre mens. Istället för att blöda rikligt tio dagar i sträck så blev den rikliga mensen begränsad till ungefär 2 dagar och sedan minskade mensen längs eftersom och var knappt något att bry sig om de andra dagarna. Dessutom reducerades tiden jag faktiskt hade mens från tio dagar till sex-sju dagar. Jag vet inte om det här egentligen kan ha ett samband, det kan vara två tillfälligheter, men ändå.

Men inte bara det. Ni vet när det börjar klia där nere några dagar i sträck? Det är oftast svamp. Det är bara lite svamp, så pass att man inte behöver behandla det och det går över av sig självt. Men ändå, det är irriterande när det händer speciellt när klådan blir så jobbigt att man kliar så pass att man får irritation i underlivet. Men det försvann också!

Sick!

Så ja. Jag är fortfarande lite fattig. Tills på måndag. Då är jag fucking stinking rich istället. Eller ja, nä, men jag får pengar! Vi får väl hoppas att mina nya självupplevda erfarenheter sätter sina spår på mitt framtida bruk av mensskydd.

Om ni inte tror mig så läs Tova Jertfelts skräckhistoria om vad som ska hända med tamponger om man använder dem när man är för torr, och läs gärna Eva Lidman, legitimerad barnmorska på RFSU-kliniken, förklara när man kan ha tampong och varför man ska vara försiktig när mensen inte är tillräklig riklig.

Hittills har jag framförallt roats av att så många av mina vänner fått så fruktansvärt dåliga resultat att jag nästan kissat på mig. Så har jag skrattat lite. Sedan har jag blivit sansad och istället blivit lite oroad. Det där om kondomen, det fattar ju alla, men en hel del av det andra verkar inte vara lika självklart. Majoriteten av alla frågor har i dagsläget fått fler felaktiga svar än rätta.

En del är ju väldigt kluriga, det ska jag medge. Frågan som rör Toxic Shock Syndrome är jätteknepig. Egentligen är den väl inte superrelevant heller. Det viktigaste är att man vet hur man undviker en sjukdom, känner igen en sjukdom, och hur man går till väga med att bli av med den. Inte exakt vad den beror på – Sånt har vi läkare till!

Men vi slängde in lite såna frågor så att besserwissrarna skulle bli glada över att få en och annan som var riktigt komplicerad. Jag förväntade mig inte att mer än ett fåtal skulle träffa rätt på en del av överkursfrågorna, men jag förväntade mig att folk skulle ha någorlunda koll på könssjukdomar. Hur de smittar, hur man skyddar sig, hur man tar hand om dem.

Men hade folk det? NÄ!

Vilken tur för mig. Då behövs jag här. Annars skulle jag väl ha blivit av med mitt jobb. Folk kan allt? Vafan ger vi Hanna lön för då? Ut med skiten!

Så tack alla.

Men jag ska fixa detta.

Om några månader, då ska ni ratta in varenda väsentlig fråga. Det verkar dessutom redan fungera väldigt bra, då ni storstilat levererat rätt svar i de komplicerade frågor vi redan lyft på sajten.

Jag är peppen! Nu jävlar. Nu ska jag jobba så hårt jag bara kan för att göra mig själv arbetslös. När vi är klara här så kommer jag vara helt meningslös. Jag ser fram emot det!

Hej, jag heter Hanna och jag är en övertvättare.

Tänk om det fanns en sån stödgrupp? I så fall skulle jag gå med på en gång. Jag är en notorisk, kroppsfobisk, bacillskräckig övertvättare. Jag är inte ensam om det heller, även om alla kanske inte drar det till samma nivå som jag gör. Jag tvättar händerna något absurt mycket, jag duschar för mycket, jag tvättar mitt kön med tvål och vatten efter varje toabesök. Nummer två, tänker ni nu? Det är kanske ingen fara om man vill tvätta bort skit ur röven istället för att bara torka med ett papper? Nej, nu snackar vi bara efter att jag pissat. Och inte nog med det, ibland kan jag få för mig att tvätta könet lite sådär hejhapp, var jag än är, för att jag inbillar mig att jag kan känna lukten av kropp.

Jag är något extrem även om man ser till övertvättare till grupp. Jag har fått lida besvär för mitt övertvättande. Jag är fullkomligt medveten om varför jag får mina besvär, men det tycks inte hjälpa. Jag kan inte komma ifrån det. Det finns något äckel där någonstans för vad som är naturligt. Ett äckel som gör det naturliga till det onaturliga, och doften av rosor och frånvaron av naturliga könsvätskor känns avlägsen.

Jag försöker i alla fall använda tvål med bra PH-värde för könet, men den har jag knappast till hands hela tiden. Vad jag däremot har till hands hela tiden är en flaska parfym och en liten reseflaska med brutal tvål som är så parfymerad att den säkerligen inte är bra för någon kroppsdel, och speciellt inte de känsliga slemhinnorna i könet. Jag tackar min lyckliga stjärna när jag är på krogen för att jag har min lilla flaska, för ve och fasa! Inte kunna tvätta sig? Då kan vi konstatera att min kväll är förstörd.

Vi kommer att ta upp vad övertvättande innebär och hur många det är som gör det de kommande dagarna. Vi kommer ta upp vilka problem det leder till. Flera av er kommer att känna igen er, och förhoppningsvis får ni er en tankeställare.

Sedan kanske vi kan starta den där stödgruppen och bli ett glatt litet team. En Facebookgrupp någon? Eller ett schema? Som vilken annan dålig vana som helst?

Övertvätt i könet kan leda till skador på slemhinnorna och orsaka både smärta och blödningar. Det ökar också risken för svamp. Förutom det så torkar övertvätt ut slemhinnorna i könet vilket kan leda till sprickor som gör samlag smärtsamt, som ökar risken för olika infektioner (därtill hör könssjukdomar, ja, alla sorters infektioner) och har man otur så kan bristningarna i kombination med annat leda till sjukdomen Vestibulit, eller i alla fall vaginism (för att man blir rädd för smärtan som kan ske vid penetration).

Övertvätt är inte bara dåligt, det kan vara farligt. Så låt oss ta tag i det här.

Jag är en sån där som alltid gillat kärlek på nätet. Med en blyg historia och en förkärlek för text faller det sig rätt naturligt. Inte konstigt då om den första killen jag gillade och var sexuellt aktiv med var just en kille jag träffat på nätet.

Jag hade hittat honom på Helgon, en community för folk av det lite mer alternativa slaget. Vi som inte gillade att hänga på Lunarstorm bland allt det vidriga kjamandet och gozandet och allt som hörde dit. Jag läste på en tjejkompis ”wall” och såg honom där, med en superfin bild. Han var blek som snö och hade en käklinje som kunde tälja bly, åh, vilken dröm!

Så jag började prata med honom. Jag tror att jag skrev att han var söt. Så gjorde man där. ”Du är söt”. Inga konstigheter med det. Eller så kunde man skriva *Kika in lite, nosa runt och lämna ett tassavtryck*. Eller nä förresten, det där sista gjorde man inte alls det. Det ansågs lite töntigt. Det var lite häftigare att skriva HEJ JAG ER ZATAN66!!!!!!11ett BUUUUH för att driva med överanvändandet av versaler som de där psykiskt instabila typerna på Lunarstorm brukade göra. Det där gör jag visserligen fortfarande. Det är som en vidrig dialekt som du lägger an med på skoj som du aldrig lyckas tvinga bort.

Vi pratade på Helgon, sedan blev det ICQ (en chattklient som MSN) och därefter blev det telefonsamtal. Jag undrade om han hade fler bilder ibland. Det hade han inte. Han kände sig så ful, sa han. Jag kände mig också ful. Vi fann varandra i vår ångest och dåliga självförtroende. Trots att han var äldre så förstod vi varandra, och vi lärde oss att älska i våran då tillsynes aldrig sinande sorg.

Till slut åkte jag ner till honom i Lund för att hälsa på. Vi bestämt att vi skulle vara ihop! Vad nervös jag var! Sedan när han kom och mötte mig vid tågstationen så stod jag bara och stirrade och stirrade på honom jättelänge för att jag inte kunde fatta att jag faktiskt stod där med honom, tillslut, han min fina och älskade. Han tog det som att jag tyckte att han var ful och blev ledsen. Så var vi båda två.

Vi åkte hem till honom. Åt mat. Vi satt så långt ifrån varandra i soffan. Vi vågade knappt ens titta på varandra, än mindre röra vid varandra. Jag tror att jag var så nervös att jag skakade. Allting är så annorlunda i verkligheten än på telefon. Jag undrade många gånger om jag gjort fel och om jag inte bara skulle hitta på ett brådskande skäl till att sticka hem igen. Det hela var så fruktansvärt!

Men det blev bättre när vi gått och lagt oss. Vi la oss ner och sakta men säkert rörde vi oss båda närmre den andra. Aldrig mycket i taget. Lite på smyg, som att vi var rädda för att den andra skulle upptäcka att man ville vara nära! Vi var rädda och skämdes och man ville inte gå för långt fram, men när vi väl låg intill varandra så slog lågorna upp och samma kärlek och passion vi upplevt i fantasin när vi talat i telefon infann sig äntligen i verkligheten.

Sexet sög.

Alltså balle.

Vad det sög.

Det var helt enkelt inte fysiskt möjligt att få igång penetrationen. Vi fick ge upp och sova istället. Han var inte oerfaren och hade förmodligen varit med om det här förut och behandlade det hela med ro, vi väntar, sa han. Du måste verkligen känna att det är rätt, och det där betyder att det inte är rätt för dig just nu. Jag däremot drabbades av ett så sanslöst manstruöst komplex att det inte var klokt! Var det fel på mig? Gjorde jag fel? Blev han sur på mig nu? Skulle han tro att jag inte gillade honom nu? Skulle han dumpa mig nu?

Men nej hörni, så blev det inte. Några kvällar senare så hade vi vackert och kärleksfullt sex. Det var helt otroligt, och jag är glad att jag träffade någon som fattade att läsa av mina signaler när jag själv faktiskt inte kunde göra det. Eller om jag kunnat det, så skulle jag nog inte ha låtit mig själv göra det, bara på grund av det tvång jag satte på mig själv att vara grym och bäst och perfekt på en gång. Idag förstår jag att man inte måste vara det, och vet ni?

Det är som första gången man har sex med varje ny person man träffar. Det är det häftigaste med det hela. Vi har inte en första gång i livet, utan flera. Man får trava sig fram genom den där nervositeten gång på gång, men nu vet man att det är okej. Fumligheten hör till det hela och är inget att ondgöra sig för.

What I said.

En fråga som jag ofta fått i min blogg och även på den här siten är hur man får killar att sluta tjata om analsex. Tjat i sig är aldrig en skön egenskap, men tyvärr räcker det inte alltid att förklara det här på ett fint och sympatiskt vis. Folk vet att tjat är dåligt, men vissa tjatar ändå, för att de gärna vill något och ser den eventuella belöningen som något som är värt långt mycket mer än deras partners integritet.

Det är enkelt att svara att man ska vända på steken. Har inte vettiga förklaringar fungerat tidigare så kan det hjälpa att sätta tjataren i samma situation som den som blir tjatad på. Ibland är det enda sättet för att få människor att förstå varför tjatet är förnedrande.

Varje gång man svarar så, och föreslår för tjejen att hon ska föreslå om inte hon kan ta honom bakifrån med en strap-on, så händer dock följande. Inte bara, de flesta är positiva till förslaget och de som använt det själva vill oftast säga att det fungerar, men två ifrågasättanden kommer alltid upp.

Tänk om killen vill bli tagen med et strap on? Ja, så kan det såklart vara. Jag vet att det är känsligt att börja tala om normer när man talar om sex, men saken är faktiskt den att de flesta killar inte vill det. Om nu killen skulle se det som ett positivt förslag, så är det knappast problematiskt det heller. Det finns inget som tvingar paret att ha den här sortens sex bara för att man föreslagit det. Det finns ingen skyldighet att genomföra något sexuellt om man inte vill det, och det gäller faktiskt även om man föreslagit det själv eller till och med lovat. Jag tycker inte om det här argumentet, för det ger intrycket av att folk måste fullfölja något de inte vill bara för att det kommit upp som ett förslag. Det är fel.

Den andra saken som brukar tas upp är att det är synd att man ska stämpla analsex som något negativt, då flera faktiskt gillar det. Om jag ska vara helt ärlig så blir jag skitförbannad när någon säger det i ett sånt här sammanhang. Aldrig någonsin när jag talat om våldtäkt eller försökt ge stöd till tjejer som varit med om det har en enda människa gått in och sagt att man stämplar sex som något negativt.

Det här handlar inte om analsex i sig, det här handlar om att man inte ska tvingas till att göra något man inte vill. Ett vaginalt övergrepp är inte samma sak som vaginalsex där båda partnerna vill ha vaginalsex, precis som man inte kan likställa analsextjat eller analövegrepp som analsex där både parter är villiga. Man måste kunna skriva en text som fördömer tjatet utan att människor ska bli upprörda över detta för att personen i fråga har en negativ bild av analsextjatet. Gör man det, då går man ner en väldigt obehaglig väg där man likställer ofrivilligt och frivilligt sex bara för att den fysiska handlingen är densamma.

Tanja Suhinina skrev bland annat såhär om mitt svar (Läs hela inlägget här):

”Varken KAST-Linda Byqvists eller Nyheter24-Hanna Fridéns svar skulle fungerat om man inte från början köpte att analsex var någonting utöver det vanliga, någonting som objektivt är äckligt och förnedrande för den på analsidan av det hela, inte en fråga om personlig smak.”

Ja, de här tjejerna har sett analsexet och tjatat som något förnedrande. Camilla som jag svarade på tänkte på avföring och smärta när hon tänkte på analsex. Bara för att Suhinina vill ha en annan syn på analsex i samhället så kan hon inte kräva av en tjej som har en så negativ bild av analsex att hon ska få en finare och bredare syn på det. Om Suhinina någonsin bemödat sig att läsa någonting annat jag skrivit om analsex kanske hon inte skulla ha tagit för givet att det handlade om en allmän smutstämpling av just analsex. Kanske kan jag poängtera att jag är en storkonsumet av bögporr där analsex förekommer, eller att jag gett råd till tjejer som frågat hur de ska börja ha analsex. Men det är egentligen inte relevant i den här frågan. Problemet är att Suhinina likställer olika typer av situationer bara för att den fysiska handlingen är densamma.

Tanja Suhinina vill göra en samhällssexuell poäng av en tjej som känner sig förnedrad. I vårat samhälle ses i regel den som penetrerar som personen som har makt. Det här gäller såväl vaginal som analsex. Jag tycker inte heller att detta är rätt och har skrivit om den här problematiken flera gånger. Men jag skulle aldrig göra en förnedrad tjej som söker efter ett sätt att vända på makten i relationen, som söker efter ett sätt att få hjälp, till en samhällssexuell fråga. För mig är det viktigare att tjejer faktiskt ska kunna säga ifrån på skarpen och vända på steken, det är viktigare för mig än att man ska sitta och förklara för dem att de inte ska stämpla analsex som något negativt.

För de här tjejerna är analsexet och tjatet något negativt. Att vända på steken och ta det som de upplever som negativt och applicera det på deras partner har inte med varken samhällets eventuella syn på analsex att göra, det har med deras upplevelse de har fått av analsexet att göra. Inget mer, inget mindre. Jag missunnar inte dem detta.

Jag misstänker att de här argumenten aldrig förekommit om det handlade om en situation där, tja, säg typ jag. Jag gillar att klä ut folk, jag har en viss smak för män i kvinnokläder. Jag har föreslagit det här för flera av mina partners, men jag har inte tjatat. Hade jag tjatat och de skulle ha föreslagit att jag skulle klä ut mig till något de upplever som förnedrande för sig själva som jag troligtvis inte heller skulle gilla, så skulle jag nog inte börjat babbla om samhällets fruktansvärda syn på kvinnokläder.

De här frågorna handlar nämligen inte om samhälle, utan det handlar om något som en individ upplever som jobbigt, som de sedan presenterar för sin partner för att ge sin partner perspektiv och för att sätta sig själva i en position där de upplever att de har mer makt än vad de hade innan. Oavsett om det nu råkar gälla analsex eller kvinnokläder.

Jag är en sån där som alltid gillat kärlek på nätet. Med en blyg historia och en förkärlek för text faller det sig rätt naturligt. Inte konstigt då om den första killen jag gillade och var sexuellt aktiv med var just en kille jag träffat på nätet.

Jag hade hittat honom på Helgon, en community för folk av det lite mer alternativa slaget. Vi som inte gillade att hänga på Lunarstorm bland allt det vidriga kjamandet och gozandet och allt som hörde dit. Jag läste på en tjejkompis ”wall” och såg honom där, med en superfin bild. Han var blek som snö och hade en käklinje som kunde tälja bly, åh, vilken dröm!

Så jag började prata med honom. Jag tror att jag skrev att han var söt. Så gjorde man där. ”Du är söt”. Inga konstigheter med det. Eller så kunde man skriva *Kika in lite, nosa runt och lämna ett tassavtryck*. Eller nä förresten, det där sista gjorde man inte alls det. Det ansågs lite töntigt. Det var lite häftigare att skriva HEJ JAG ER ZATAN66!!!!!!11ett BUUUUH för att driva med överanvändandet av versaler som de där psykiskt instabila typerna på Lunarstorm brukade göra. Det där gör jag visserligen fortfarande. Det är som en vidrig dialekt som du lägger an med på skoj som du aldrig lyckas tvinga bort.

Vi pratade på Helgon, sedan blev det ICQ (en chattklient som MSN) och därefter blev det telefonsamtal. Jag undrade om han hade fler bilder ibland. Det hade han inte. Han kände sig så ful, sa han. Jag kände mig också ful. Vi fann varandra i vår ångest och dåliga självförtroende. Trots att han var äldre så förstod vi varandra, och vi lärde oss att älska i våran då tillsynes aldrig sinande sorg.

Till slut åkte jag ner till honom i Lund för att hälsa på. Vi bestämt att vi skulle vara ihop! Vad nervös jag var! Sedan när han kom och mötte mig vid tågstationen så stod jag bara och stirrade och stirrade på honom jättelänge för att jag inte kunde fatta att jag faktiskt stod där med honom, tillslut, han min fina och älskade. Han tog det som att jag tyckte att han var ful och blev ledsen. Så var vi båda två.

Vi åkte hem till honom. Åt mat. Vi satt så långt ifrån varandra i soffan. Vi vågade knappt ens titta på varandra, än mindre röra vid varandra. Jag tror att jag var så nervös att jag skakade. Allting är så annorlunda i verkligheten än på telefon. Jag undrade många gånger om jag gjort fel och om jag inte bara skulle hitta på ett brådskande skäl till att sticka hem igen. Det hela var så fruktansvärt!

Men det blev bättre när vi gått och lagt oss. Vi la oss ner och sakta men säkert rörde vi oss båda närmre den andra. Aldrig mycket i taget. Lite på smyg, som att vi var rädda för att den andra skulle upptäcka att man ville vara nära! Vi var rädda och skämdes och man ville inte gå för långt fram, men när vi väl låg intill varandra så slog lågorna upp och samma kärlek och passion vi upplevt i fantasin när vi talat i telefon infann sig äntligen i verkligheten.

Sexet sög.

Alltså balle.

Vad det sög.

Det var helt enkelt inte fysiskt möjligt att få igång penetrationen. Vi fick ge upp och sova istället. Han var inte oerfaren och hade förmodligen varit med om det här förut och behandlade det hela med ro, vi väntar, sa han. Du måste verkligen känna att det är rätt, och det där betyder att det inte är rätt för dig just nu. Jag däremot drabbades av ett så sanslöst manstruöst komplex att det inte var klokt! Var det fel på mig? Gjorde jag fel? Blev han sur på mig nu? Skulle han tro att jag inte gillade honom nu? Skulle han dumpa mig nu?

Men nej hörni, så blev det inte. Några kvällar senare så hade vi vackert och kärleksfullt sex. Det var helt otroligt, och jag är glad att jag träffade någon som fattade att läsa av mina signaler när jag själv faktiskt inte kunde göra det. Eller om jag kunnat det, så skulle jag nog inte ha låtit mig själv göra det, bara på grund av det tvång jag satte på mig själv att vara grym och bäst och perfekt på en gång. Idag förstår jag att man inte måste vara det, och vet ni?

Det är som första gången man har sex med varje ny person man träffar. Det är det häftigaste med det hela. Vi har inte en första gång i livet, utan flera. Man får trava sig fram genom den där nervositeten gång på gång, men nu vet man att det är okej. Fumligheten hör till det hela och är inget att ondgöra sig för.