Cimon Lundberg: Den moderne hycklaren

Kära Kvällsbok

Det har varit en händelserik helg, och jag har fått många tankeställare.

”Ja, jag minns hur jag var säker på att det var något fel på dig i början. I hela tre veckor låter du mig vänta?  Jag förväntade mig världens minsta penis, och en dåre i sängen. Vad annars skulle det kunna vara?”, sa min flickvän och drog undan mattan under fötterna på mig under middagen.

Jag har alltid presenterat mig själv som otroligt romantisk. Förlorad i allt som hör kärleken till. Alltid berättat hur jag är uppväxt med endast kvinnor i min omgivning och att jag kan dem innan och utan, så otroligt gripande och fint.

Som att det var mitt egna initiativ att växa upp med kvinnor, omge mig av dem och lära mig älska och förstå dessa varelser.

Du ska veta, att om det är något jag har lärt mig så är det att det är helt och hållet lönlöst. Slöseri med tid. Ingen är den andra lik och de styr sina egna universum.

Mars vs. Venus var det va?

Jag vet att kvinnan nu gärna vill känna ett visst förakt. ”Vilken jävla gris!” önskar damerna vore det första som lades på tanken. Men de är väl medvetna om att jag har rätt. Vi män ska helt enkelt inte förstå oss på kvinnor.

Ta det här med tillfredställelse och vardagsromantik. Föreställ er mig, ligga där på soffan dagen efter en ordentlig whisky kvällen innan med gubbarna.

Jag har på mig de där jeansen som bara åker fram vid hemmabruk, det par som jag haft kvar sen högstadiet och som hänger ihop i trådar.

En svart kaffe och ljudet av sandpapper när jag kliar mig i skrevet samtidigt som jag tittar på Family Guy, eller läser en bok. Total tystnad. Ser ni det?

Bra.

Kasta det sedan åt helvete och föreställ er nu verkligheten då jag springer på parmiddagar, luktar hallonscrub, trimmar skägget varje dag, pratar i falsett och har ett förminskat vokabulär där ”ja älskling”, ”snälla bli inte arg” samt ”pusselipuss” används flitigt.

Jag kan Disney-repliker och jag kollar på porrfilm för att lära och ständigt vara i spetsen när det ska snackas sex väninnorna emellan under vinkvällarna. Jag står och smygfiser i köket med fläkten på full styrka och kindpussar hennes väninnor vilka jag helst av allt vill skalla. Allt detta förebyggande material till pojkvänsbagaget för att sedan få höra, att man gjort fel redan från första början.

Vad vill ni? Vad-vill-ni-eeegeeeentligen?

Ja, jag vet. Ni vill att vi ska utveckla valpenis och förmåga att läsa tankar? Bli mästerkockar, men vara sådär charmigt klumpig i köket? Kunna skriva, föra sig, tala, måla, men samtidigt vara bad-ass-rocking och skita i precis hur jag för mig, talar och yttrar mig. Vi ska älska med er, men ni hade helst sett att vi satte på er under middagsbordet på första dejten.

Men främst, vad vi än gör så bör vi aldrig prata om detta. Det visar att vi inte förstår. Vi lyssnar inte. Men se inte frågande ut, vi får inte hålla något inne, visa brist på bra kommunikation.

Nej, dags för mig att smyga tillbaka till sängen igen. Jag undrar om hon varit vaken? Ska jag fråga? Eller ska jag ge henne frukost på sängen imorgon helt enkelt?

Vi ses snart igen, kära Kvällsbok. Sov gott. Jag älskar dig verkligen.

/Din Cimon

 Family Guy - Stewie's första porrtidning