Angers glädjetårar: "Dröm som går i uppfyllelse"

Anger förstod inte vad det var frågan om när hans familj och flickvän på tisdagen oväntat dök upp i Schweiz för att ge sitt stöd under tourens fjärde etapp.

De kunde knappast ha valt ett bättre tillfälle för sin överraskningsvisit.

— Jag tror inte att de ångrar att de åkte hit. Det blir nog en dyr kväll för dem, säger Edvin Anger.

Familjen fick till och med följa med upp på prispallen efter onsdagens sprint, där Anger spurtade i mål som tvåa bakom fransmannen Lucas Chanavat, och strax före trean Federico Pellegrino från Italien.

Grät i kompisens famn

Direkt efter målgång visste 21-åringen inte vart han skulle ta vägen. Så han följde en röst han kände igen.

— Den första jag ser när jag går i mål är Emil (Danielsson, landslagskompis) som bara står och skriker. Då går jag och ger honom en kram och då brister det för mig också. Det var stort, säger Anger.

När han som en av de sista åkarna passerar intervjuzonen har tårarna torkat. Men han strålar likväl.

— Det är en dröm som går i uppfyllelse på alla sätt och vis. Det är mycket känslor som går igenom kroppen. Jag är stolt över det jag gör i dag, säger Anger.

Har han haft en bättre dag i livet? Troligen inte, säger han själv.

— Nej, det kan jag nog inte säga. Den är oslagbar på många vis. Det är många som man vill tacka.

Anger avancerar i och med pallplatsen till 17:e plats i totalen inför torsdagens jaktstart över 20 kilometer, också den i Davos.

De andra svenska herrarna hade det kämpigare på onsdagen.

Överväger att lämna

Johan Häggström och Emil Danielsson åkte ut i kvartsfinal. För övriga sex svenskar tog det slut redan i kvalet. Calle Halfvarsson slutade på en 42:a-plats i prologen, nästan tio sekunder från täten, och var aldrig nära kvartsfinal.

— Troligtvis åker jag hem nu. Det kan inte kännas sämre än det gör och då finns det ingen mening med att tävla, säger Halfvarsson.

Han hade covid-19 runt jul och kroppen svarar fortfarande inte som före sjukdomen, säger han.

— Det känns som att jag inte har tränat på flera år. Det är helt otroligt, jag fattar inte hur jag kan vara så svag. Energin finns inte i musklerna och lungorna funkar inte att andas med. Allt är bara en kollaps i kroppen.

William Poromaa och Jens Burman, som båda slåss om en pallplats i touren som helhet, åkte också ut i kvalet och tappade viktiga sekunder på täten.

— Nej, fy fan, det var tufft. Helvete. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen, säger Poromaa, som slutade 54:a i kvalet.

— Jag blir liksom inte riktigt klok på det här med sprint. Ibland fungerar det, ibland gör det inte det. Det är så många gånger jag har känt att ”det här är sista gången”. Det är hemskt.

"Kommer hända mycket"

Burman blev 67:a och får tillsammans med Poromaa försöka revanschera sig i torsdagens jaktstart. Totalt återstår tre etapper av Tour de Ski.

— Jag tror att det kommer att hända mycket. Jaktstarten är ju baserad på sprinten och jag hoppas att de renodlade sprintåkarna åker bäst i dag så att de här halvdistansåkarna hamnar däremellan. Då tror jag att man kan plocka in ganska fort, säger Burman.

— Hade du frågat mig före touren så hade jag inte riktigt trott på att man skulle kunna vara med och slåss om pallen i totalen. Men det är fullt rimligt nu.