En ny början – men vart går landslaget med Tomasson?
Sommaren 2004 hyssjade Jon Dahl Tomasson de svenska supportrarna på Estádio do Bessa i Porto, i det klassiska "Due-Due"-mötet. Nära 20 år senare står han på en sliten liten arena i samma stad. Som svensk förbundskapten. Så kan det gå. Frågan är hur det ska gå.
Född: 29 augusti 1976 (47 år).
Position som spelare: Anfallare.
Klubbar som spelare: Køge, Heerenveen, Newcastle, Feyenoord, Milan, Stuttgart, Villarreal, Feyenoord
Landskamper/mål: 110/52.
Klubbar som tränare: Excelsior, Roda Kerkrade, Vitesse Arnhem, Danmark (assisterande), Malmö FF, Blackburn Rovers.
Övrigt: Vann nederländska ligan och Uefacupen med Feyenoord, finalist i Champions League med Milan, två gånger vald till Danmarks bäste spelare.
Aktuell: Gjorde på på måndagen sin första träning som förbundskapten för fotbollslandslaget.
Något måste börja någonstans. "JDT" och landslaget inledde sin resa tillsammans på Estádio de São Miguel i stadsdelen Gondomar.
Pojk- och flicklagsspelare från den lokala klubben Gondomar Sport Clube ville ta selfies med Viktor Gyökeres, anfallaren som vräker in mål för Sporting Lissabon. Han var den stora stjärnan på planen i de unga portugisernas ögon.
Någon större notis tycktes de inte ta av nye svenske förbundskaptenen.
Medan spelarna (alla utom Jens Cajuste vars flyg var försenat) värmde upp spatserade Tomasson runt på planen, ofta med armarna i kors, leende och småpratande med assistenten Remy Reijnierse och nya bekantskaper i ledarstaben.
Mot en ny era?
Han tog direkt mer plats vid spelövningarna, pekade, instruerade, förde fram delar i det budskap som med tiden ska föra svensk landslagsfotboll in i en nya era.
Relationen mellan spelare, förbund och Janne Andersson kraschade borta i Baku i november men parterna lämnade varandra som vänner.
Det snackades ingen skit, det fanns en ömsesidig respekt och en ömhet efter alla dessa fina år tillsammans.
Men allt gott har ett slut.
En hoper svenska landslagsspelare går i veckan på kollektiva dejter med Jon Dahl Tomasson, dansken som sedan han officiellt utnämndes till förbundskapten den 26 februari gjort klart att han "älskar den här utmaningen" och är ivrig att "skapa band med spelarna".
Uppstår kemi, kan veckans första trevande steg utvecklas till något varaktigt och bestående. Det är förstås tanken, förhoppningen.
Det senaste årets ut med det gamla och in med det nya har gett en ny förbundsledning med nya idéer. Generalsekreteraren Andrea Möllerberg och fotbollschefen Kim Källström har satsat sin prestige på en i sammanhanget rätt grön tränare.
Tiden under Åge Hareide i det danska landslaget är meriterande, liksom de två allsvenska gulden och Champions League-spel med Malmö FF men mer är det inte. Tomasson är i en fas i sin karriär där han har mer att bevisa som tränare.
Tiden på sin sida
I Porto ska han och Remy Reijnierse till att börja med lära känna spelarna, sälja in sin spelidé och – som alltid – se till att få resultat ute på planen.
Än så länge har han tiden på sin sida. Nations League börjar inte förrän i höst och VM-kvalet först nästa år.
På en punkt behöver han inte vara orolig. Han blir inte skickad över bron om det slutar illa mot Portugal i Guimarães på torsdag.
Ingen av hans fem föregångare på posten – Tommy Svensson, Tommy Söderberg, Lars Lagerbäck, Erik Hamrén och Janne Andersson – lyckades vinna debutmatchen (med utlandsproffs tillgängliga) som förbundskapten.
