Djurgården gick segrande ur hatmötet
Djurgården vann utan att briljera. AIK förlorade utan att förta sig. Stockholmsderbyt blev en match som nådde upp till de låga förväntningarna.
STOCKHOLM. Det var äntligen dags för ett nytt Stockholmsderby och det var två väntade startelvor som ställde upp på e gastkramande tyst Råsundastadion. Den ende som verkligen saknades var Djurgårdens Joona Toivio som insjuknat under måndagseftermiddagen.
Det var Djurgården som tog kommandot från start. Daniel Sjölund och Kasper Hämäläinen var drivande på mittfältet. På kanterna var Sebastian Rajalakso oväntat effektiv och bakåt höll, möjligtvis tack vare avsaknaden av "The Banguras", ovanligt tätt.
När sedan Kennedy Igboananike fick fart under fötterna i den 20:e matchminuten var det ingen som skulle få stopp på honom. Var talangen befunnit sig tidigare under säsongen är en gåta, men nu har anfallaren gjort mål i två matcher på rad, och ingen från straffpunkten.
Men mycket mer än så hade de inte matchen att bjuda på. Ställningskrig blev synonymt med kvällens derby, men även en slags gemensam respekt.
Det var som om läktarprotesten påverkat spelarna en aning. Det var tufft utan gnäll, det var fotboll utan fusk. Det var en bra kamp, med just tryck på kamp. Och kramp.
AIK fick aldrig igång sitt grundspel. Ett gäng hörnor, ett par hörnor och en Pa Dembo Touray i Djurgårdsmålet - det var vad som låg bakom Gnagets farligaste chanser.
Derby, det blev det däremot de avslutande minuterna när det plötsligt slog Andreas Alms män att SM-guld rann dem ur händerna. Kenny Pavey fick komma in, Hämäläinen som dominerat för Djurgården tvingades lämna - helt plötsligt fick AIK fart under vingarna.
Slutsatsen från den sportsliga sidan av Stockholmsderbyt är att Helsingborg kopplat ett stenhårt grepp om SM-guldet, samtidigt som Djurgården tagit ett gigantiskt kliv bort från nedflyttningsträsket.
