Ehrnberg: "Njut av den osvenska hybrisen"

I hybrisens farvatten navigerar landslagskeppet bland mentala isberg och påhittade vithajar. Med i båten finns ett gäng hårdnackade landslagsveteraner, perfekt utblandat med utfyllnadslirare och en viss 19-åring pojkspoling. Erik Hamrén kontrollerar skutan med hjälp av en arsenal av förståsigpåare, vilket inger en trygghet.

Det svenska landslaget ser starkare ut än på många år. Det hårt drillade försvarsspelet har förvandlats till en Zlatan-och-spring-fotboll. Mycket kretsar kring vår ende världsstjärna och de hårt arbetande vattenbärarna. Bra så.

Vi har en trupp som kan ta oss förbi det snåriga ishavet i grupp D. Ukraina har inte imponerat nämnvärt under sina kavalkader av träningslandskamper. Tre segrar på de senaste nio matcherna talar sitt tydliga språk. En oavgjord konstandning mot Tyskland får ses som lagets främsta merit.

England befinner sig på klassiskt dekis. Laget står utan uttalad ledare och Harry Redknapp uppges inom kort ta över rodret efter Fabio Capellos italienska livbåtsflykt. De interna stridigheterna kan bli inflammerade och förstöra truppen inifrån. Att pressen dessutom är monumental har heller aldrig talat för engelska framgångar, vilket historieböckerna mycket tydligt vittnar om.

Frankrike kämpar frenetiskt med sin omstrukturering. På pappret kan fransmännen gå i klinch med nästan samtliga landslag, men i omklädningsrummet är de bäst på att besegra sig själva. Utan Zinedine Zidane har de ingen talisman att luta sig tillbaka på.

Det har Sverige. Vi har Zlarre.

Vi må lida av hybris, men det gör vi med all rätt. Sverige har alla chanser att ta sig hela vägen. Hamrén har, vid sidan av en ostadig och tunn försvarslinje, en trupp av högsta rang. Zlatan-och-spring-fotbollen kan leda till final, men sen går ju förvisso högmod före verklighetens fall.

Men i kväll befäster Sverige sin hybris genom en stabil insats mot ett svårslaget Kroatien, om inte så finns det en stor risk att "Zlatanic" kör rakt in i ett isberg och vi får uppleva EM 2000 i repris.