Det bästa från festivalsommaren 2010

Jag har i skrivande stund nyligen avslutat och besökt min sjuttonde festival denna sommar. Popaganda fick bli ett ofattbart bra avslut på den härliga resa vi gjort.

Bästa gig: Adrenalinkicken detta band överöser en med under en spelning är jämförbar med att bli överraskad av en riktig björn i skogen. The Teddybears är en solklar vinnare i kategorin bästa svenska gig då bandet inte enbart penetrerar ens musikaliska begär utan även myser sönder en på det visuella planet. Spelningen i Östersund var något extra.

The Teddybears - Punkrocker - Storsjöyran, Östersund 2010:

Stanna i studion: Han är snygg och han har ett fantastiskt album. Men på scenen får han en att känna sig obekväm i publiken och känns som det där otrevliga aset man vill kasta sin drink över på krogen. Trots ett klockrent framträdande av låten, 17 år, som Oskar Linnros skrev till den dåvarande flickvännen Veronica Maggio räckte det inte riktigt till. Men all heder åt Linnros då han är ett musikaliskt geni på många plan, men inte på scenen.

Bästa utländska akt:  Hot Chip och Mumford & Sons hamnar på en delad förstaplats för en riktigt minnesvärd insats. Länge sedan man hörde någon skrika "Alltså, Hot Chip, det var bättre än sex!".

Mumford & Sons - The Cave - Way Out West, Göteborg 2010:

Sämsta utländska akt: Har letat och letat bland bilder och minnen från sommarens konserter och kan som tur är inte kora en enda riktigt dålig akt. Det finns tråkiga spelningar i ett överflöd men ingen som kan koras till sämst.

Snyggast på scenen: Rykande het var Robyn som lämnade såväl killar som tjejer knäsvaga. Och Matt Berninger (The National) får inte glömmas bort!

Mysigt: Peace & Loves efterfest var nog bland det mysigaste någonsin. Fullträff på dekor och att Love Antell satt på en träbänk under äppelträdet och skrev i en liten bok gjorde situationen löjligt bra.

Pinsamt: Att Lykke Li sjöng så falskt på Way Out West.

Otippat: Det var riktigt otippat att jag skulle bli så pass oimponerad av allt som hade med Sweden Rock att göra.

Kämpigt: Arvikas nyhet om att festivalen inte kunde betala ut artisternas löner var nog inget man vill avsluta sin festival med. Nu hoppas vi på att festivalen klarar ekonomin bättre nästa år! Vi vill inte se en till Hultsfred.

Bästa maten: Vildsvinskebab!

Bästa drycken: Fogarollis kaffe var bättre än all dryck i världen denna sommar!

Mest kärlek:  Andreas Grega har visat mest kärlek till publik och musik denna sommar.

Minst kärlek: Från viss personal på viss resande festival.

Trevligast: Hurts.

Otrevligast: Alla satans konduktörer på SJ som jag färdats med över land och rike. Folk i det yrket har ju problem.

Roligast:  Den Svenska Björnstammen är helt hysteriskt kul på scenen med sina långkalsonger och björn-tröjor.

Tråkigast: Name The Pet. Snark.

Mäktigast:  Gallows circle pit på Peace & Love.

(Obs, sänk ljudet innan ni kikar på videon)

Ser fram emot: Glastonbury Festival nästa år.

Kommer sakna: Adrenalinkicken av att stiga in i scendiket och låta basen avgöra hjärtats rytm. Och det kommer trots allt kännas tomt utan Hultsfred.

Moments: Mitt finaste moment var nog när Theo Hutchcraft (Hurts) vinkade till mig mitt i låten när jag stod i diket. Groupienerven i mig pulserade starkt. Ett annat var när jag stod i baren djupt besviken över att inte fått chansen att intervjua Jónsi och mitt i tankarna dyker han upp, tror jag blev riktigt starstruck för första gången i mitt liv. Och det var riktigt maffigt att få flyga över Peace & Love i ett litet rangligt flygplan.

Sex: Man kan tänka att kärleken bokstavligt talat ska flöda på kärleksfestivalen Peace & Love men det var uppe i Östersund på Storsjöyran jag fick höra flest sexhistorier. Fick jag inte höra historier om ljusteknikern som gjorde det på scenen så fick jag höra om blågrodan-ställningen från dildotältet.

Bästa festivalen: Kampen om Sveriges bästa festival har varit hård. Men för att ha prickat in en perfekt blandning av band och kanske mysigaste location någonsin tar Way Out West hem första platsen. Vi kollade vad presschefen Joel Borg hade att säga om detta.

Vad var det som gjorde att ni blev bäst i Sverige?
— Vi har lagt ner hårt arbete i att utveckla och förbättra festivalen varje år. Jättekul att det märks. Tror vi hade en riktigt bra mix av nya spännande band och kvalitativa legendarer i år. Sen tror jag vårt miljöarbete och engagemang lyser igenom och att publiken gillar den röda tråden i allt vi gör. Vi har jätteduktiga funktionärer och våra partners och sponsorer är jätteviktiga.

Vad kommer ni göra annorlunda inför nästa år?
— Vi har redan satt igång arbetet med festivalen och nu är det utvärderingar och analyser som ska gås igenom. Sen så siktar vi att fortsätta utveckla festivalen och göra Way Out West ännu bättre. Tillsammans med publiken, våra partners, sponsorer, artister och funktionärer.

Absoluta drömbokningen?
— Det kan jag inte säga... Artistgruppen jobbar dagligen med att förverkliga våra drömbokningar och vi har haft ett par riktigt fina de här åren. Så man vill inte jinxa nåt. Men det jag kan säga är att vi kommer alltid ha ribban satt högt vad gäller alla bokningar till Way Out West. Att boka jävligt bra musik är en grundbult i Way Out West-bygget och det tycker jag artistgruppen gjort riktigt bra genom åren.

Tack till: Erik Grönwalls turnéledare för fina musiktips och sällskap mellan spelningar på Rix Fm. Även DJ Frazze för sin glada insats. Sony Music för intervjuer och Halebop för att ni gjorde detta möjligt. Festivalerna för fantastiska samarbeten och musikfester. Och sist men inte minst, ett stort tack till dem som bidragit till sajten på alla sätt och vis.