En helig kvinnoregel på Familjeliv är att om en man kritiserar kvinnor då är problemet alltid den enskilda mannen. Han är incel, han borde förbättra sig. Om en kvinna kritiserar en man då är det däremot fel på den man hon kritiserar i sitt inlägg. Då får man inte ifrågasätta hennes historia, då är det bara sympati och råd (dvs: dumpa mannen). Du kvinna, kan du se din egen falskhet eller kan du erkänna? Tror du på allvar att kvinnor generellt är bra medan män generellt är dåliga?

Som barnfri betalar jag redan skatt för skola, barnomsorg, barnbidrag och liknande som jag inte utnyttjar så jag tycker att jag redan har dragit mitt strå till stacken.Tror inte det förslaget kommer få fler att skaffa barn - dessutom en sjuk anledning att göra det.

Det gjorde att jag drog på mig skulder direkt som 18-åring. Fick barn tidigt. Alltid värderat mig själv i det jag har. Vill att det ska se bra ut utåt och att mina barn ska få allt det jag aldrig fick. När jag var drygt 20 år bytte jag riktning. Tog en högskoleexamen, fick ett bra jobb, betalade bort alla skulder. Men har svårt att få till ett sparande och spara till upplevelser. Är väldigt mycket unnade och lyxkonsumtion hos oss. Även om vi veckohandlar köper vi utemat minst en gång i veckan. Vi köper dyr mat på butiken såsom fläskfilé, potatisgratäng osv. Barnen äter enormt dyra flingor till frukost, nutella osv. Köper dyra jordgubbar. Glasspaket och chips osv. Barnen handlar lördagsgodis för mycket pengar. Nu i lördags landade det på 600:-. Och då handlar dem även på veckodagarna snacks, äter ute med kompisar etc som det ska swishas för. Jag har aldrig haft pengar. Så när jag väl började få lön så handlade varje månad om att köpa allt jag längtat efter. Nya kläder, nytt smink, hudvård, inredning etc. Med åren har jag gått upp i vikt och fått byta ut hela min garderob osv. Sen blev jag föräldraledig med låg inkomst. Vände på kronorna igen. Samlade på mig en "vill ha" lista och så började det om när jag fick lön. Sedan ett allvarligt sjukt barn med vabbande under en lång tid = Låg inkomst igen. Samma sak igen. Sedan blev jag sjukskriven för utmattning = Låg inkomst igen. Och så känns det som att det snurrar på så. Det känns som att jag alltid hittar en anledning att köpa något och jag vet inte hur jag ska komma bort från detta. Speciellt då jag även har en sambo som inte alls vill göra någon förändring. Jag skäms över att ha en sån pass bra inkomst, men inget sparande och känner att jag hade behövt "gå i någon annans skor" och se hur de lever. Hur ser en vardag ut när man inte köper saker varenda dag? Vad äter man till middag? Vad äter barnen till frukost? Våra barn har dessutom olika funktionsnedsättningar, flera av dem är selektiva i maten, en har problem med att hålla vikten osv. Vad gör man på fritiden?  Min upplevelse är att de vänner jag har ofta reser både inom Sverige och utomlands, de kör nya bilar, har totalrenoverat hela bostaden, shoppar inredning, har alltid kläder enligt modet på sig, barnen kör moppe, sprillans ny snöskoter osv. Trots att de tjänar mindre än oss. Åh jag hatar när man gör ett långt inlägg som sen försvinner. FL när det är som sämst.  Varför gör ni som ni gör idag? Har ni funderat kring och diskuterat vad ni vill skicka med barnen inför livet och vilka vanor ni vill skapa? Både vad gäller hälsa, ekonomi, normer etc.  Har ni ingen budget? Börja annars där.  Våra budgetposter: Huslån Värme El Vatten/sopor försäkringar bredband streaming barnomsorg Barnaktiviterer barnkläder etc (snittar nog runt 1000kr/mån) sparande (förs som sagt över direkt, olika konton) Transport (bil, drivmedel, kollektivtrafik) Djur ev övriga utlägg (här bör också lån in om ni har) Vi har gemensam ekonomi med en privat pott för hobbys etc. Min egen del ser ut ungefär så här: Shopping Csn nöjen  Sparande a-kassa pension utelunch/fika Och mat såklart, föll bort i listan.