Vilken tur att du inte har en dotter. 

Jag hade provat med att barnet ringer varje dag en tid för då får barnet in en rutin och saknaden kanske blir lättare. Men det kanske ni har provat? Det är svårt att säga så mycket när det är så lite man vet. Min dotter var 2,5 när jag och hennes pappa flyttade ifrån varandra. Det hände att jag fick åka och hämta henne på kvällen. Det kanske också var precis det hon behövde för det hände två gånger, hon får alltid ringa den andra föräldern. Allt handlar om att hitta den tryggheten som barnet behöver och ibland måste man pröva sig fram. Om ditt barn vet att h*n ska ringa imorgon igen så kanske det blir lättare med tiden. Vi får inte glömma att vi väljer att gå i sär och inte barnen. Barnen saknar såklart sin andra förälder. De slits mellan sina känslor att vilja vara med båda, helst samtidigt.