Paramore bäst - Ke$ha helt uselt

Putte i Parken 2011 är igång med stormsteg och redan inne på sin andra festivaldag.

Onsdagen börjdade med Electric Boys. Bandet som hållt på sedan sent 80-tal och spelat med bland andra Hanoi Rocks och Alice Cooper, men utan att någonsin egentligen slagit igenom.

Varför är rätt lätt att förstå, bandet är tveklöst duktiga på det de gör. Men de har ingenting eget, de låter som en kokkittel av alla småslitna gubbrockare anno nittonhundrasjuttionånting, blandat med Jimmy Page-solon och Lenny Kravitz-efterapande. Något som bara får dem att verka desperata efter fans i den yngre generationen.

Lite synd att vi här har ett band som skulle kunna vara så mycket mer om de bara kunde tillåta sig själva att göra egen musik, istället för att leva på andras influenser.

***

Raskt vidare till Nationalteatern, bandet som hållt på sedan urminnes tider och inte verkar ha några planer på att sluta. De levererar sin sedvanliga gamla progg, inga större nyheter där. De gör en bra show, men att uppleva den som vi gjorde - sittandes i varsin soffa i ölområdet en bit bort - verkade som det lämpligaste alternativet.

***

Monster Magnet, hårda gubbar som hållt på över tjugo år, också de gamla i gamet alltså.

Men de här gubbarna kan fortfarande smiska de flesta ungtuppar i samma genre.

Det märks att bandet har en stor fanskara i Sverige, även nu, över tio år sedan deras peak. Konserten i sig är en parad av hårda riff, grova röster och gammal hederlig stonerrock - så som den ska spelas.

***

Nästa band på tur var de amerikanske Rival Sons som trots deras relativa ungdom i branchen, redan fått uppmärksamhet från storheter som Gene Simmons och Judas Priest.

Musiken är en stor flört med sjuttiotalets storhetstid och band som Led Zeppelin, T-Rex och Black Sabbath. Det här är tveklöst årets rockakt att hålla koll på, ge dem ett par år så har vi ett monster.

***

Klockan 22 är det dags för årets headliner - Paramore, som slog igenom med monsterhiten Misery Business 2007, men som funnits som band sedan 2004.

Bandet har blivit hyllade av en näst intill enad presskår, samt en mängd band och artister.

Det som framförallt hyllats är sångerskan Hayley Williams makalösa röst, så de klarar sig med bravur, trots bortfall av medlemmar.

Konserten i sig var riktigt bra, en blandning mellan stora hitar, finstämda aukustiska låtar samt de givna paradlåtarna. Allt som allt, dagens bästa konsert.

***

Nu är det dags för Sveriges guldgosse, killen som fortsätter sin resa genom Sverige där han gång på gång visar vilken fantastisk artist han är och där han dessvärre gång på gång visar hur mycket bättre han är än sin forna bandkamrat. Daniel Adams-Ray gör ytterligare en lysande show, man behöver egentligen inte säga så mycket mer. Killen är svensk musiks framtid!

***

Två band som jag bara fick en snabb koll på var Pendulum och Little Marbles, av det jag har hört från andra som var där, missade jag dock inget.

Halv ett på natten blev det dags för ytterligare en headliner. Ke$ha.

Om jag ska vara ärlig så var det bästa med konserten att de spelade Lady Sovereign som intromusik.

Ke$ha är verkligen en artist jag aldrig förstått mig på, problemet jag har med henne är att hon är en produkt, mer än många och mycket i dagsläget.

Här har vi en tjej som växt upp med musik, mamma är artist, hon har levt ett helt ok liv, hon är uppenbarligen väldigt smart om man kollar hennes akademiska karriär. Vad ledde då till att från ingenstans klä på sig skitiga kläder, hitta på historier om ett dräggigt liv hon inte lever och framföra några av de mest meningslösa låtar någonsin skrivits?

Konserten i sig var bara pinsam för alla över 13, hon låtsas spela gitarr, hon låtsas sjunga, hon har en mängd koreograferad dans som mest drar tankarna till den dåliga sidan av 90-talet - allt som allt, uselt!

***

Nu är det redan en ny dag, förhoppningsvis kan Miss Li, The Wombats, Dia Psalma, Bob Hund och Peter, Bjorn & John och alla andra få bort den bittra smaken av Kesha.

Ses i vimlet!

ANDREAS KÄLLMAN