Island in the sun lördag: Svetten rinner och jag får kärlek

En av nyheterna på Island in the sun i år var den nya scenen nere på badstranden. Tanken var skönt häng, bad och musik. Det funkade ypperligt…tills det började regna. Men själva idén var helt perfekt!

***

Det var just på scenen vid stranden som festivalens finaste spelade. Ellinor Nilsson aka De Montevert har gjort sommarens vackraste låt Skyll på mig och har precis fått P3-rotation. Ellinor är helt enkelt på god väg att bli hela landets indiedrottning.

Hon blandar engelska och svenska, lika svalt och elegant som hon är blyg på scen. Melodierna seglar ut över den soldränkta stranden, landar i gräset och sommaren 2011 kommer förmodligen inte bli bättre än så här.

Sen kommer regnet men vi är ändå väldigt många som sitter kvar. Kryper ihop under paraplyer, lyssnar vidare och får sedan festivalens bästa cover.

"Äh, ska jag ta och spela Shoreline tycker ni?" Ellinor behöver knappast vänta många sekunder på svaret: JAAAAA!

I hällande regn ger hon oss en oemotståndligt vacker version av Broder Daniels episka låt. Egensinnigt, jag tänker jazz, jag tänker på hur Ellinor berättade att hon inte hade en susning om indievärlden innan hon började göra musik som De Montevert och jag tänker hur den där texten faktiskt kan passa henne.

Jag tror tiden stannade. En ensam finsk man ställer sig upp, går fram till scenen i regnet och håller upp en knuten hand. Vackert.

***

In under tak, mer toasts och ser Let´s say we did lite från sidan. Countrypop med helt egnensinnig, och jäkligt bra, sång försöker de få regnet att upphöra. De kämpar, och i Galaxies lyckas det! Ni som inte hört de här kalmarsönerna, in på Spotify direkt. 2011 ä deras år.

***

Jag fann en ny vän på Island In The Sun, Michael Porali. Tältgranne och dj-kollega. Bara det att han spelade Kalla Handens Genom fingrarna fick mig spontanskrika rakt ut. Ingen förstod ett skit, men det är är kanske den bästa låten på väldigt länge. (här hittar du låten)

***

Jag har följt Palpitation, får stoltsera med att jag på min vanliga blogg Musik Enligt Jerry var först med att skriva om dem. Då hade de bara 3 vänner på Myspace och jag föll som en fura för det skitiga, drömska och vackra i deras musik.

Sedan dess har det hänt mycket, de har frälst varje musikhjärta genom hela landet och fortsätter göra. Jag hann dock bara se en väldigt liten stund eftersom jag förberedde mitt djset…

Herregud! Jag vet inte om jag någonsin kört ett så bra set! Vilken publik, vilken tokdans, vilket regn (och ännu intensivare tokdans!). TACK alla som gjorde flis av gräset framför djbåset, tack tjejerna som dansade HELA timmen och tack tack tack till Let´s say we did-killarna som ägde allsången!

Jag brakade på med en massa Broder Daniel, Håkan Hellström, Jumper, Blümchen, Welle Erdball, Familjen, Maggio, Krunegård och ni verkade älska det. Ryktet sa sedan att hela bakstage körde samma allsång och några som satt en bit bort på en klippa tårades i ögonen. 

När min timme var över rann svetten, såg ut som en nybadad katt och skulle inte öronen varit där gick leendet hela vägen runt. Fick den finaste komplimang jag någonsin fått: "Du är så rolig att titta på när du spelar, man blir pepp på att dansa till benen går sönder!" Tack!

***

Resten av kvällen åkte på i någon slags postdjande rus aka ödmjuk hybris: Urban Cone är för bra för sitt eget bästa, att de nyss fick sajn på stort skivbolag är inte mer än rätt. Åt mer toast, hängde runt, gillade regnet och lät allt bara hända.

***

Slagsmålsklubben kom direkt från Hultsfred och med sig hade de en liten pik: "Det här är flera tusen gånger bättre än att spela för några människor som fått sina biljetter slängda i ansiktet. Vi älskar er!" Jag har sett SMK hur många gånger som helst och frågan är om de varit bättre? Tror inte det! Publiktrycket var enormt, gensvaret från scen fantastiskt och det brann i ögonen på alla. Enorm avslutning på världens bästa festival!

JERRY BOMAN