1 av 3
- Foto: Jerry Boman/Festival24
2 av 3
- Foto: Jerry Boman/Festival24
3 av 3
- Foto: Jerry Boman/Festival24

Storsjöyran fredag: När artisterna ger allt - oavsett vad

Festival24 s Jerry Boman går mot strömmen, döper om paradgatan till Langospisten och låter tårarna trilla.


 

Leverera. Jobbar du inom posten eller på budfirma så vet du precis vad det handlar om. Sakerna ska fram, till rätt ställe, i rätt tid och till rätt person. Inga undantag. Spelar ingen roll om det regnar småspik eller är stekande hetta, det ska levereras. 

För en artist har ordet en annan betydelse. Det är något de själva inte snackar så mycket om, mest är det väl vi som skriver om musik som ibland slänger oss med det där uttrycket. Leverera.

Vi förväntar oss en leverans av musik och känslor när vi går på konsert. Annars har artisten misslyckats.

Fredagen är Storsjöyrans första "riktiga" dag. Folk väller in. I mängder. Borta är torsdagens gemyt, nu blir det istället trängsel och gatan ner mot vattnet blir en slalombacke, pinnarna är dock utbytta mot mer eller mindre fulla personer med kladdiga langos i händerna. De vill man absolut inte stöta ihop med…

***

På minsta scenen står Armand Mirpour. Ni vet han med monsterhitten I Am A Volcano.

De första sekunderna ser han lite rädd ut, publiken är verkligen inte stor. Sen händer något som får mig att sätta Armand på pidestal och utlova en lysnade karriär. Han ger oss bland det bästa jag sett, han ser var och en i publiken, och han ger minnen för livet till sina fans.

Mirpour kör på som det inte fanns någon morgondag, med en osinade charm och låtar som framkallar ljusa tjejskrik i klass vilken Håkan-spelning som helst vinner han över alla på sin sida. Han hoppar ner i fotodiket framför scen och sjunger sin enda låt på svenska I Hennes Små Skor, han lånar tjejerna kameror och mobiler, tar kort på sig själv och han ler. Han ler hela vägen till våra hjärtan.

Det, mina vänner, är att leverera. Även om ordet här känns fånigt, Armand gör det för han är en genuin underhållare, uppbackad av starka låtar. I det läget börjar även jag skrika. Om än med lite mörkare röst.

***

Seglar förbi Veronica Maggio. Tokmycket folk, publiken svimmar av trycket, ser en tjej som helt tappat medvetandet bäras ut av hårt jobbande vakter. Tyvärr har Maggio hamnat på helt fel scen, grusplanen i Badhusparken klarar på långa vägar inte av trycket. Men det jag ser låter…bra. Inte mer. Borta är glädjen från Peace & Love tidigare i år. Jag går innan jag får för många tråkiga minnen med mig hem.

***

Jag går i väg till inomhusscenen Bombay Sapphire Club (varför dessa konstiga namn Yran?) och Text & Musik-paketet. Enkelt förklarat så är det Mattias Alkberg som samlat ihop det bästa han vet från musiksverige, några "gamlingar" och några "färskingar". I onsdags körde man på Kägelbanan i Stockholm, tog sedan bussen till Östersund och nu står man nere i en källare. 

Jag älskar varje minut. För artisterna på scen älskar varje minut. Av den enkla anledningen det är så in åt hel-vete bra! Först ut är The Bells, två låtar, gitarrspel i världsklass. Pang på bara. Sen kommer Patrik Backlund och verkligen kör över oss med sina två låtar. Den killen kommer ni se över allt inom kort.
Trea in är Magnus Ekelund, han som tidigare kallade sig Elmo och spelade på varenda festival du kan komma på. Nu är språket svenska och tidigare i år blev han rätt uppmärksammad för sin duett med Jakob Hellman. Ja, DEN Jakob Hellman. 

Och det är här det händer, upp på scen kommer den mest osannolika kör du någonsin sett. Om du har lite koll på svenskt musikliv. Att se Mattias Alkberg och hans Nerverna fånigt le samtidigt som de lägger snygga körer i Ekelunds Ingen Signal är ett minne för livet. Storslaget? Storslaget!

Ner för langospisten, rundar så mycket folk att Stenis ligger i lä, alla är på väg upp mot kvällens höjdpunkt: The Ark på Stora torget. Själv tar jag mig neråt, för jag saknar det innerliga, det schangtila. Jag möts av…ingenting.

***

Anna Järvinen är enligt mitt tycke en av landets bästa artister, hon blandar den finaste poesin med fjäderlätta melodier. Men vad gör väl det när hon tvingas tävla mot monstret The Ark några hundra meter bort. Kanske är vi några hundra som samlats framför scen. 

Här kommer då kvällens andra leverans, Järvinen är såklart påverkad men hon ger allt för sin publik. Pratar personligt, tar önskemål och det blir precis så där vackert som man vill att det ska vara. Som att vara hemma hos någon riktigt kär vän och lyssna på skivor. Eller en riktigt bra Spotify-lista.
In i ett tält, på med det bästa korsningen av Oasis och Familjen, Caotico!

Trots glest mellan raderna till en början lyckas bröderna Dunkels och Juneblad skapa dans. En dans som lockar mer folk, och ännu mer folk. Det blir ett litet segertåg och Caotico kör på utan tanke på morgondagen. Varje klubb med för lågt i tak, för billig sprit och för mycket folk bör ringa upp dem och stämma träff.

***

När Lykke Li tidigare i år körde på Peace & Love i Borlänge fick hon en scen mitt i solen. Det funkade så där kan man säga. Nu står hon på största scenen, klockan är ett på natten och himlen är så där vackert mörkblå som den bara blir en bit norrut. 

Inramningen är perfekt, Lykke Lis mörka och dova musik, tillsammans med de själv förbrännande texterna upphöjs till två med hjälp av en enkel med oändligt vacker scen. Svarta draperier knyter an till Lykkes kläddraperingar, och när Sadness Is A Blessing kommer tycker jag kameran nära ögat så inte varenda en ska se mina tårar. Ibland kan en låt vara så mycket mer.

Att gå ut och bränna upp sig själv är kanske det finaste sättet att leverera. Även om ordet just i den här mörka jämtländska väger lätt så visar Lykke Li att även jobbiga saker behöver komma fram. 

JERRY BOMAN

De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Senaste nytt

Festival24 tackar för sommaren med våra bästa bilder

2 Sep 2013, 17:12

Bildspel: Håkanfeber på Popagandafestivalen

31 Aug 2013, 22:01
Håkan Hellström satte P för Popaganda med ett fenomenalt framträdande. Här är bilderna från hans show.

"Hört om de som tältat för att stå längst fram"

31 Aug 2013, 19:57
När Håkan Hellström blev klar för Popaganda exploderade biljettförsäljningen. Vi har mött några av de fans som väntat längst för att se honom ikväll.

Amanda Fondell: Om fejkidentiteter, nya låten och att bli knäsvag

31 Aug 2013, 17:46
Amanda Fondell har precis fyllt 19 år. Trots sin unga ålder har hon redan hunnit vinna Idol, ställt upp i Melodifestivalen och i dagarna släppt singeln som ska sätta prägel på kommande plattan. Vi tog oss ett snack med henne.

Plaskig inledning på regningt Popaganda

30 Aug 2013, 21:28
Inledningen på Popagada var blöt men stämningen desto behagligare med artister som Kate Nash, MS MR och Noah and the Whale.

Är detta världshistoriens största festival-fails?

30 Aug 2013, 17:51
Tänk dig att du ska publiksurfa från ett hustak men att ingen tar emot dig. Multiplicera sedan den siffran med fem. Så många av världshistoriens största festival-fails har vi listat - och såklart vad man kan lära sig av dem.