Fredag 18 Jun
Stockholm

Svampar avslutar fantastiska Emmaboda

1 av 11
2 av 11
3 av 11
4 av 11
5 av 11
6 av 11
7 av 11
8 av 11
9 av 11
10 av 11
11 av 11

Marcus Hansson om lördagen på Emmabodafestivalen som satte publikrekord i år.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer

Sista dagen på Emmaboda inleds för min del med Is Tropical, trion som har gjort en av årets tveklöst bästa videos, som går upp på Ängenscenen klockan 19 under den tidiga lördagskvällen.

Jag har aldrig tidigare sett bandet live så när de tre sjalbeklädda bandmedlemmarna äntrar scenen tillsammans med en Ålandsflagga så blir jag lite fundersam, kommer inte de här killarna från London?

Något svar till flaggan får jag inte men grabbarna bevisar att de kan leverera, det är fullt ös från början till slut och jag kan inte låta bli att dra paralleller till Johnossi när det kommer till beteendet på scen, åtminstone när man kollar på trummisen som verkligen slår allt han kan på trummorna på samma sätt som Ossi under deras spelningar.

Tyvärr så lider den här spelningen av samma problem som så många andra spelningar har gjort på Ängenscenen under årets festival, nämligen ljudet.

Sången försvinner då den dränks av basen och någon justering av detta får jag aldrig höra från ljudbåset. Trist när det var en så pass bra spelning i övrigt.

Vill du lyssna in dig på bandet, vilket jag tycker du borde göra, så är det bara att glida in på Spotify, där ligger deras senaste album Native To uppe.  Och glöm inte att kolla videon!

***

Tänk dig en blek, nördig CS-pojke på 16 år med lång lugg som döljer ansiktet och en kroppsbyggnad som ger sken av att han kommer att gå av vilken sekund som helst. Ser du det framför dig? Bra, för det är just så Mord Fustang ser ut. Och när han står vid sitt DJ-set så ser han bara ännu nördigare ut där uppe på scenen. 

Tur för honom att han kan spela ordentligt i alla fall, jävlar vilket drag! Det körs på ordentligt och basen ekar tung ut över Emmaboda och Skogenscenen visar mig ännu en gång varför den är så perfekt just för att köra DJ-set på!

Det enda som saknas på den här spelningen är mörkret, det är alldeles för ljust för att man ska kunna försvinna in i musiken till hundra procent, men sådant kan man ju tyvärr inte göra något åt.

Dunk, dunk, dunk!

***

Neon Indian, en indian som dansar runt i neonkläder.

Nä, nu driver jag med er, det vi hittar på scen är den mexicofödda Alan Palomo som ger oss en skön spelning i skymningen på ängen. Hans musik beskrivs bäst som chillwave och jo, jag kan väl hålla med om det, för chill är det verkligen, en riktigt härlig spelning som bryter av mot den hetsiga basen som vi har blivit matad med i tre dagar nu.

***

Sebastian, ytterligare ett DJ-set, ytterligare en spelning med totalt röj från publiken, det känns tjatigt att ens skriva om det överhuvudtaget. Men det var fint att dansa och försvinna in i musiken till och att få höra klassiska låtar av Justice var ju inte helt fel det heller.

***

Så var det äntligen dags, bandet som är Emmabodafestivalens stora dragplåster, Infected Mushroom.

Det märks att Emmaboda gjorde en smart bokning här, för det känns som hela festivalen är här, det är antagligen fler personer än på Skrillex faktiskt.

Innan spelningen börjar så säger en av arrangörerna ”Har ni ätit mycket svamp idag?! Bra, drick mycket vatten!” och sedan äntrar det Israeliska bandet scenen. Publikjublet är enormt och jag får rysningar i hela kroppen. 

Infected gör faktiskt något så vågat som att inleda konserten med sin största hit Becoming Insane, dumt tycker jag men publiken håller inte med, det blir totalt kaos ute i publiken och jag kan till och med se ett tält flyga omkring där ute i havet. Det är en rätt mäktig syn att se nästan 10 000 personer dansa till samma beats. 

Tyvärr faller spelningen lite, det blir liksom samma sak om och om igen, många hits, men ingen variation och det är med en liten besvikelse jag går från spelningen.

Dock håller inte publiken med och det är nog svårt att inte gilla Infected när man befinner sig mitt i publikhavet i en mosh pit. Eller längst fram för den delen som mina vänner gjorde, beskrivningen jag fick efteråt var ”Kom nästan under Heavyweight.”

Bra skit för den hängivna publiken alltså!

***

Festivalens sista band för min del får bli jj, ett längre bandnamn än så behövs tydligen inte. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tyckte om jj så här i efterhand, jag var istället mer fascinerad av sångerskan Elin Kastlanders otroligt vackra ögon när jag stod där i fotodiket än av musiken.

Bandet spelar, såklart, electro och kan stoltsera med att ha deras låt My Life med i en officiell trailer för det svenskproducerade spelet Battlefield 3. I övrigt så har de släppt två fullängdsalbum med de otroligt fyndiga namnen jj n° 2 samt jj n° 3 och gjort en officiell remix av Rebecca & Fionas låt Bullet.

***

Efter jj så är det slut på konserter på Emmaboda för min del och jag väljer, föga överraskande, att fortsätta på den där campingfesten som jag påbörjade för drygt två månader sedan på Siesta! i Hässleholm, Skåne. Jag har haft en helt underbar sommar än så länge och den är inte ännu slut, kvar på schemat har jag Popaganda och förhoppningsvis också Way Out West

Emmabodafestivalen kan förövrigt stoltsera med ett nytt biljettrekord, 10 000 sålda och succén är ett faktum.

Festivalen som började med en konsert har nu blivit ett monster som nästan slår Hultsfred i biljettantal utan att ha förlorat sin charm.  Trots regn, blöta kläder, lera utan dess like och ett obefintligt presscenter så har jag bara en sak att säga:

Emmaboda, jag älskar er och vi ses definitivt nästa år!

 

 

MARCUS HANSSON

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Senaste nytt