KRÖNIKA: Peace & Love växer men publiken blir sämre

Något har hänt med festivalpubliken. Den är helt plötsligt inte intresserad av musiken den kollar på. Av de spelningar jag ser under årets Peace & Love är det egentligen bara bra drag på Kent-spelningen och mot slutet av Rihannas spelning.

Visst, jag ser bara de större akterna, dragplåstren. De spelningar som "alla" ser. Men någonting är ändå annorlunda jämfört med hur det var bara för fyra-fem år sedan när jag började besöka festivaler. Då var det mer att man gick på så många spelningar som möjligt och röjde oavsett om man gillade musiken eller inte.

Det har skett en förändring i ungdomars approach till livemusik. Det är mindre deltagande från publiken på spelningar numer, varför vet jag inte riktigt. Kanske är livemusiken för tillgänglig, artisterna turnerar allt flitigare i och med att de säljer färre skivor och ungdomarna blir bortskämda med att kunna se sina favoritartister närhelst de vill.

Kanske är det därför bara några få går och slentriankollar på exempelvis My Morning Jacket, som sålde ut Madison Square Garden på tre minuter. Så sent som förra hösten var de i Sverige senast. Även på The Shins spelning är det ganska glest med folk.

Eller så är det så enkelt att Peace & Love har blivit en sådan pass stor angelägenhet för alla ungdomar att de åker dit oavsett om de är musikintresserade eller inte. Ingen vill missa sommarens stora fest. Sprit, sex och kanske lite musik, ja varför inte?

Oavsett anledning så tycker jag att det är synd, både för artisternas skull och för oss som vill gå på spelningar där det är fullsmockat med folk som vill lyssna på musik.