Omgiven av änglar är Jack White Gud
Jack Whites förhållande till gitarrer är underligt. Han spelar på den som att han älskar den till döds, samtidigt som det låter som att gitarren just krossat hans hjärta i tusen bitar. Omgiven av en skara vitklädda, änglaliknande kvinnor som ger honom det utrymme han och hans gitarr behöver står han på Orange Stage som en svartklädd Gud.
Jack Whites avtryck på den samtida rockmusiken är odiskutabelt. Hans musik går så långt tillbaka i tiden att den blir modern. Men när han nu för första gången står på egna ben undrar man hur han ska klara att bära den stentunga rock som är hans signum. Då omger han sig av ett oerhört kompetent band av kvinnor som spelar alla möjliga instrument.
White blandar och ger från hela sin katalog, men det är fortfarande White Stripes-numren Hotel Yorba, My doorbell och naturligtvis Seven nation army som river ned högst jubel från den säkert 60 000 personer stora publikmassan. Även Racounteurs-numret Steady as she goes får publiken att skrika sig hes.
Seven nation army förtjänar ett eget omnämnande. Till en början är jag lite skeptisk till att han väljer att avsluta med denna svennebananifierade fotobollhymn. Men när jag ser hur 60 000 människor håller andan i ett par sekunder innan de brister ut i ren eufori förlåter jag honom.
.jpg)
