Dagens festivallåt: 14 juli

När London-bandet Suede under ett halvår från hösten 1992 till våren 1993 släppte sina fyra första singlar och var det den kanske enskilt största hajpen som musikvärlden skådat, både förr och senare.

Brittisk musikpress höjde den androgyne glamrockarsångaren Brett Anderson och gitarrgeniet Bernard Butler till långt ovan molnen och vi svenskar var naturligtvis inte sena att haka på.

Efter The Drownes, Metal Mickey, Animal Nitrate och So Young - samt debutalbumet som kom precis samtidigt som isarna släppte den där våren, så kändes de nästan passé och bortglömda.

När så denna singel kom - mittemellan två album och på självaste alla hjärtans dag 1994 - var det som att bli knockad på allvar.

Det var första gången Suede faktiskt bevisade att de levde upp till hajpen, att de hade något på riktigt bakom snedluggaran. Att de var det där briljanta popbandet med hjärtskärande melodier, med Bowie-gitarrer och med tårdrypande vackra uh-uh-uh-köer.

De fortsatte leverera bitivis perfekta poplåtar i åtmistone fem år till, innan de saktade ner en smula.

Klockan halv ett i natt får vi se dem igen, på största scenen i ett pånyttfött Hultsfred och kanske, kanske med ett pånyttfött Suede också? 

Suede - Stay Together: