Linda Bengtzing om kampen för sin son: "Ett jäkla trassel"
Nu öppnar artisten Linda Bengtzing upp sig för första gången om familjens kamp för sin son.
– Man brukar säga att adhd är en superkraft, det gör mig inte alltid jätteglad för det är inte så i hans fall, säger hon i ”Halv Tre med Lotta Bromé”.
Tvåbarnsmamman Linda Bengtzing berättar om kampen för sitt barn som har en NPF-diagnos.
Det hela började med att det inte funkade i skolan för sonen. Bengtzing och hennes make Peter försökte ge sin nioåriga son rätt förutsättningar, men upplevde då att de inte fick något gehör för svårigheterna i klassrummet.
Linda Bengtzing: Tur i oturen
– Skolan finns inte där för barnen som inte passar in i rutan. De vägrade hjälpa oss och då kände vi tillslut att ska vi utreda honom så kanske vi får bättre hjälp. Men det tog flera år och vi tyckte att han skulle få hjälp utifrån där han var. Jag tror att första mötet var i juni ett år och sen var han diagnostiserad ett år senare. Ett år har man slösat bort då, sa Linda till Lotta Bromé i radioprogrammet på Mix Megapol.
För Linda Bengtzing sammanföll utredningen tur i oturen med pandemin, då artistbranschen påverkades hårt med inställda spelningar och event. För henne blev det en möjlighet att kunna finnas där för honom, varje dag.
Linda Bengtzing: "Det gör mig inte alltid jätteglad"
Efter pandemin och vardagen gick till det normala igen har hennes son fått två diagnoser, varav en är adhd. Men även med diagnoser på papper fortsätter trasslet med skolan, berättar Linda Bengtzing för Lotta Bromé i Mix Megapol.
– Vi har bett att få en egen resurs till honom vilket man har rätt till när man är ”LSS:ad” (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, reds. anm). För att han ska hinna ikapp, nå resultat. För han lär sig och vill gå till skolan. Det fönstret kan vara så kort för såna barn. Han vill gå till skolan, ta tillvara på det, säger hon och fortsätter:
– Man brukar säga att adhd är en superkraft, det gör mig inte alltid jätteglad för det är inte så i hans fall. Som nioåring är det inte det, kanske som vuxen... Men just nu är det ett jäkla trassel.
