Intervju24: Josefin Palmgren

Hon har släppt en bok, driver ett eget företag och får beundrarbrev från unga tjejer. Dessutom tvekar hon inte att sätta sig själv främst.

Blondinbella?

Nej, Josefin Palmgren.

Hon är energisk och talar snabbt. Orden ackompanjeras av yvigt gestikulerande rörelser, liksom för att understryka känslotillstånd när orden inte räcker till. När inte heller gesterna räcker till skiftar hon språk och talar franska eller engelska.

Hon skrattar ofta och högt.

I somras släppte hon boken Engångsligg, blev fotograferad framför den legendariske författaren August Strindbergs byst i Stadsbiblioteket och satt i morgonsoffor.

I dag pluggar hon svenska på Stockholms Universitet och driver företaget Middagsmord. Däremellan bygger hon dockhus och skriver texter.

Likheterna med Klementin, den fiktiva huvudkaraktären i Engångsligg, är många. En är att hon ibland går ut på krogen ensam och dricker slattar. Den största, och kanske mest påtagliga likheten, är att hon grubblar och analyserar in absurdum.

Engångsligg fick ett rätt ljumt mottangade - särskilt DN-recensionen var hård. Hur kändes det?

– Tycker du? Jag tycker de var glödande heta, på ett dåligt sätt. Recensenten tyckte att den inte var tillräckligt upphetsande, att jag var pryd, ville att jag skulle "porra loss". Själv tyckte jag mest att recensionen var konstigt skrivet. Att det var ett märkligt förhållningssätt att man inte kan skriva en bok om sex utan att vara grov.

- Mina kompisar ville att jag skulle spela ut hela feministregistret, men själv tror jag inte på det där med feminism och manschauvinism. Tycker att det verkar orimligt eftersom jag aldrig stött på det själv. Men jag är i och för sig ganska manlig och burdus i mitt sätt att ta plats.

Jag får för mig att du är lillgammal. Lite pretto kanske. Stämmer det?

– När jag var liten var jag jättepretentiös. En riktig plugghäst som bad om extraläxor och satt inne och läste på rasterna. I dag vet nog folk inte om de ska beskylla mig för att vara pretto eller kommersiell. Inte jag heller.

Vad tycker du om Blondinbella. Har ni några likheter?

– Jag vet faktiskt inte, det är svårt. Den sortens perfekta förebild som hon utger sig för att vara för unga tjejer, känns främmande för mig. Jag har aldrig behövt en sån förebild, så jag har väldigt svårt att koppla till henne. Jag ser henne som ett fenomen. Hon är fantastiskt duktig, det är ju knappast slumpen som gjort att en så ung tjej kunnat nå så långt. Men när jag läser något hon skriver så måste jag hyperventilera, och då har jag ändå läst litteraturvetenskap där författarna får betalt per sida. Hon kan gå in i sin roll lite för mycket.

Är du självsäker?

– Ja, det är jag nog. Även om det växlar precis som för alla narcissister. Ena dagen är jag allt och andra dagen är jag inget. Jag är väldigt självfokuserad, vilket jag i och för sig tror att alla människor är. Skillnaden är att jag vågar stå för det, och skriva om det. På något sätt är det befriande att ha sig själv som utgångspunkt. Att ha accepterat att det är jag själv som är viktigast i mitt liv. Det förstod jag någon gång i tonåren.

Du finns inte med på Wikipedia, är du inte encyklopediskt relevant?

– Nej, tydligen inte. Det är ju lite dåligt faktiskt.

Hur var din releasefest?

– Jag fick en budget på 3 000 kronor av Bonnier att ställa till med festen för. Vi höll den hemma hos min mamma. Det serverades krutonger som var bröst, piroger som såg ut som fittor och småplock i form av penisar.

3 000. Det var inte mycket...

– Nej, jag märkte det när jag skulle organisera festen.

Har boken sålt bra?

– Jag vet faktiskt inte. För att få reda på det måste jag mejla en kille, och det gjorde jag i början. Men sen kände jag att jag inte kunde hålla på och mejla honom hela tiden. Men jag tjänade in hela mitt förskott under första försäljningsmånaden, vilket tydligen ska vara ganska bra.

Kan du försörja dig på den?

Frågan möts av ett våldsamt skratt. På gränsen till hysteriskt. Faktum är att Josefin Palmgren är nära att ramla av stolen.

– Jag tror du har missförstått lite hur det funkar. Nej, jag kan verkligen inte försörja mig på boken, säger hon när hon sansat sig.

Vad kände du när Bonnier meddelade att de tänkte ge ut Engångsligg?

– Jag tyckte det kändes overkligt, var på väg till jobbet, det var när jag jobbade som värvare för Röda Korset och en tjej ringde och sa att de ville ha ett möte med mig. Jag trodde det var någon som skämtade med mig.

Presenterar du dig som författare?

– Nej, verkligen inte. Det är inte det jag försörjer mig på.

Du har haft tjugotvå olika jobb, vilket var det värsta?

– När jag precis hade gjort slut med min kille och löste det genom att åka till Schweiz och jobba för en konstnär som någon form av byggarbetare. Jag mådde otroligt dåligt och hade gått upp i vikt, vilket han hela tiden kommenterade. Han var helt socialt inkompetent, vilket jag inte insåg första gången jag träffade honom, då tyckte jag bara att han var lite härligt excentrisk.

Hur lärde du känna honom?

– När jag var sjutton hade jag bestämt mig för att starta en egen tidning, och ett resereportage jag ville göra var hur man klarade sig i Frankrike utan pengar. Så jag åkte dit, liftade in från flygplatsen, träffade ett konstnärskollektiv som jag hängde med, tiggde mat och sov på den här konstnärens hotellrum. Och när jag inte lyckades tigga till mig mat så åt jag en massa morötter som jag hade med mig från Sverige.

Handlingen i Engångsligg utspelar sig till största delen på Stureplan med omnejd, är du där ofta?

– Nej, jag brukar mest hänga på Le Rouge i Gamla Stan. Förr hängde jag på East men jag är portad därifrån nu.

Hur kommer det sig?

– Jag hade snott med mig en flaska sprit från en bar i Vasastan som jag stod och drack på dansgolvet. Och förutom att det var lite opassande kanske, så trodde personalen på East att jag snott den från dem. Det är synd att jag inte får komma dit längre. Förr hade jag en vakt där som jag alltid gick fram till och frågade "ska vi ligga"? Och han svarade alltid "Ja, kom tillbaka vid fyra". Fast de stängde tyvärr vid tre, så jag låg alltid och sov när han väl ringde. Det var en fin tid.

Hon berättar att hon försöker sluta röka genom att inte bära runt på cigaretter. Det gör henne till en "omoralisk rökare", menar hon. En sån som går runt och tigger i stället.

– Ska du följa med och tigga en cigarett? frågar hon och ställer sig upp, sveper sin poncho om sig och börjar vandra runt bland kafégästerna.

Ingen har en cigarett att erbjuda henne. I stället vandrar hon ut på gatan och ställer sig på vakt där. Förbipasserande personer skakar på huvudet och visar upp handflatorna i en avvärjande gest. Till slut, när hon nästan gett upp, hoppar hon till och börjar springa.

– Där har vi en rökare, ropar hon glatt bakåt mitt i löpsteget.

Hon stannar vid en man 50 meter längre bort, småpratar lite och får sin cigarett.

Var du en olycklig tonåring?

– Ja, väldigt olycklig. Och ostyrig. Det är många olika delar i min personlighet som inte klaffar riktigt. Jag blir otroligt nojig över fysiska saker, så gympalektionerna i skolan var alltid en mardröm. Jag är bland annat livrädd för att cykla. Samtidigt är jag modig på andra sätt. Dessutom blir jag lätt uttråkad men behöver ändå lugn runtomkring mig, det är märkligt.

Får du många hatbrev?

– Nej, men jag har fått ett hat-sms. Det var rätt roligt eftersom det var så taffligt gjort. Någon skrev att mina föräldrar borde skämmas över mig, att min bok var skit och så vidare. Meddelandet var skickat från någon gratissajt, så det avslutades med: "Vill du också skicka gratis SMS från SMSme.se". Tyckte kontrasten var väldigt rolig.

Är du olycklig nu?

– Ja, ibland. Men det är bättre nu än det var förr.

Vilken är den största missuppfattningen om dig?

– Att folk tror att jag velat skriva en bok om en slampa. Om sex och promiskuitet och så vidare. Och att jag misslyckats med det eftersom boken inte handlar tillräckligt mycket om sex. Men så är det ju inte, boken handlar just om nyanserna och om att huvudpersonen är en tänkande människa.

– Det är ju bara min titel som anspelar på sex, men det behöver ju inte betyda att min bok ska handla om sex. Det finns många böcker med missvisande titlar, ta Den oändliga historien till exempel. Den har ju faktiskt ett slut.