Giertz: Idioter i Båstad

Helvetets vecka är igång.

En vecka där ”eliten av artister, idrottsstjärnor och affärsfolket” möts på glamourösa nattklubbar i den skånska tätortens nattliv.

Så skriver Båstads turistbyrå om Tennisveckan - som den ju också heter - på sin hemsida.

Jag må vara ung, men jag vet hut nog att inse att Båstadveckan inte är någonting annat än en avgrund dit alkoholiserade, varslade, Onoff-säljare åker för att dränka sina sorger i flödande skumpa som sprutar åt alla håll.

Det är en vecka då bottenskiktet av samhället samlas för att inbilla sig att man är någonting större än en svarttaxi-chaufför dränkt i lågpris-deodorant från den lokala Lidl-butiken ute på vischan.

Man låtsas vara någonting man under inga som helst omständigheter är. Kassörskan på Ica seglar helt plötsligt upp som Stureplans hetaste profil - trots att alla vet att hon inte är någonting annat än en ynklig flicka vars arbetsuppgifter består av att väga tomater på löpande band.

Hennes erfarenhet av Stureplan sträcker sig egentligen bara till Waynes Coffee vid Svampen där hon inför varje text hon ska skriva på sin blogg inhandlar en chai latte som hon fotograferar för att sedan slänga - då hon sedan länge vet att den smakar skit.

Pengarna hon spenderar på dyr champagne har hon sparat till hela året - från det att hon lämnade oasen förra året, då tillsammans med en Marcus Schenkenberg-liknande malmöbo vars icke-existerande guldkort varit kvinnan till lags under hela veckan.

Stureplan flyttar under två veckor av året till sydligare breddgrader, och beteendet verkar skruvas upp lika snabbt som koordinaterna ändras på GPS:en i hyrbilen från OKQ8 som nördgänget från Stockholm tagit.

I en veckas tid har de med darrande händer övat på att använda linser och febrilt försökt få bort de överblivna tonårsfinnarna som täckt kindbenet. Allting för att inte nekas en av de tusentals kindpussar som delas ut under hela veckan, där läppstiftsavtrycken som lämnas kvar på fejkbrännan bara skriker efter falskhet och bekräftelse.

Hela Båstadveckan är en jakt efter status och social bekräftelse från omgivningen. Allting är ett enda stort ytligt jippo där allting handlar om vem som kommer hem med flest nummer i Iphonen - telefonen majoriteten på sms-lånade pengar. Vem som ror hem flest vänförfrågningar på Facebook dagarna efter veckan och framför allt vem som dyker upp på flest vimmelbilder på de åtskilliga mingelsajter som väljer att bevaka det här utdragna statusspektaklet.

Men jag vet inte, jag.

Jag bryr mig egentligen inte om det enda du kunnat prestera genom hela din karriär är ett provisionsbaserat jobb på en nedlagd hemelektronikskedja.

Jag bryr mig inte om du använder Coops eller Hugo Boss deodorant.

Jag bryr mig inte om du trots din högskoleutbildning bara lyckats nå Ica-butiken på karriärsstegen.

Men uppenbarligen gör de tusentals besökarna av Båstadveckan det.

Och det blir svårt för mig att konstatera någonting annat än att det bara är idioter som åker till Båstad.