Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Intervju24: Filip Hammar

1 av 12

Janerik Henriksson / SCANPIX

2 av 12

Henrik Montgomery / SCANPIX

3 av 12

Henrik Montgomery / SCANPIX

4 av 12

Fredrik Sandberg / SCANPIX

5 av 12

JESSICA GOW / SCANPIX

6 av 12

Bertil Ericson / SCANPIX

7 av 12

JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

8 av 12

Felipe Morales / SvD / SCANPIX

9 av 12

Krister Larsson / SCANPIX

10 av 12

Janerik Henriksson / SCANPIX

11 av 12

MIKAEL ANDERSSON / SCANPIX

12 av 12

JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX

Nöje | 02/01/2011 00:31

INTERVJU. Filip Hammar om kollegan Fredrik Wikingsson, monumentala fyllor, att inte ha Zlatan Ibrahimovics telefonnummer och om hur lätt det är att vara kändis i Sverige.

En gång var du så full att du glömde bort att du hyrt ut din lägenhet till en student, och mitt i natten tillkallade du en låssmed som kom och bröt upp dörren. Kan man vara så packad?

– Ja, genom åren har jag blivit oerhört delirisk emellanåt. Det var precis när jag kommit hem efter High Chaparall, jag tyckte att livet var jävligt härligt, gick på moln och var ute och drack och var glad. Och någonstans i Berzelii Park tappade jag förståndet. Men han, studenten, fortsatte hyra lägenheten.

Är det sant att Peter Jihde som gästbartender i Luleå söp ner Fredrik Wikingsson som hamnade i fyllecell, och att Fredrik några veckor efteråt, hamnade i fyllecell igen så att han fick gå på möte hos socialen?

– Ja. Och någonstans där var det väl där vår tevekarriär började. Vi ville nämligen filma mötet hos socialen. Till Fredriks försvar ska sägas att jag i samma period också åkte in i fyllecell två gånger. Under Valborgsfirande i Uppsala och för att jag pissade utanför Café Opera. Förmodligen hörde jag inte att vakterna bett mig sluta kissa, och när jag inte slutade så kom de fram och då försökte jag springa därifrån.

Sprang du med byxorna nere?

– Jag tror att jag hunnit få upp dem. Minns inte så väl, men jag misstänker det. Rätt som det var så satt jag i en piketbuss. Det var förargelseväckande beteende jag gjort mig skyldig till, så jag fick gå på en massa förhör. Tyckte att det var skitjobbigt. Men så en dag, när jag gick på Götgatsbacken, kom jag på lösningen att hitta på att jag skulle flytta till Brasilien. De trodde på mig och la ner allt.

Kan du tänka på personerna som i början av era karriärer sågade er och tänka ”vad var det jag sa”?

– Nej. Jag satt och läste en intervju med Håkan Hellström nyligen, rubriken var: ”Jag drivs av hämndbegär och revanschlusta” eller något sånt. Jag kunde inte känna igen mig alls. Det vore lite småaktigt av mig att snacka om revansch eftersom jag haft en ganska smooth ride. De senaste sju åren har jag gjort precis det jag har velat göra. Det vore slöseri med energi att gå runt att vara bitter. För det mesta känner jag mig privilegierad. Och lycklig.

Har du någon fiende?

– Klart det finns människor som tycker illa om mig. Men jag slutade googla mitt eget namn för länge sedan, tror att man kan bli besatt av vad människor tycker om en. Det kan vara livsfarligt. Jag kan hantera insikten att alla människor inte tycker om mig.

Du verkar väldigt ödmjuk, inte direkt den som skulle stå och skrika "vet du inte vem jag är" utanför Spy Bar. Har jag rätt?

– Jag hatar stöddiga kändisar. Tycker det är vidrigt med människor som förväntar sig något speciellt slags bemötande. Både jag och Fredrik har valt att vara tillgängliga. Det är roligt med Peter Jihde-figurer, som byter mobilnummer varje månad för att de tycker att det är jobbigt att det ringer journalister eller andra människor. Det är inte jobbigt att vara kändis i Sverige, det kan ingen säga. Att ha agent i Sverige är löjligt, man kan fixa allt själv. Det är inte lönt att försöka göra Sverige till något annat än vad det är. Här är det verkligen en smooth ride att operera i det offentliga ljuset.

Noomi Rapace säger ju att hon inte kan åka buss i Sverige längre.

– Jag läste det och jag tyckte att det var pinsamt. Det ser väl bra ut i en amerikansk tidning.

Du har inte sagt något liknande i USA då?

– Nej, jag tror inte det. Vissa människor har en tendens att göra saker jobbigare än vad de är. Har man valt ett offentligt yrke får man ta konsekvenserna, annars kan man sluta.

Samarbetet med Fredrik Wikingsson

Vilka är det bästa program du och Fredrik gjort?

Grattis Världen är det bästa tror jag. Vi hade en hög ambitionsnivå och förändrade resejournalistiken vill jag påstå. Vi tänjde på gränserna och vågade göra saker som ingen annan gjort.

Vad är det som är så viktigt med att tänja på gränserna?

– Det är inte så många andra som tänjer på gränserna. På teve är det ju i ärlighetens namn bara vi som gör det. Det är beklämmande.

Men varför denna besatthet av att tänja på gränser. Finns det någon slags samhällsnytta i det?

– Det får inte bli ett självändamål att tänja på gränser, det har jag och Fredrik varit oerhört noga med. Det blir dåligt när man bara tänjer på gränser för gränstänjandets skull. Men när man gör det på ett bra sätt - flyttar fram gränser för att det är relevant - då är det bra. Det jag menar är att reseprogrammen gick på tomgång, det var samma metodik som rådde i alla program, och då var det viktigt att vi kom och rörde om lite i grytan. Att tänja på gränserna betyder inte att man säger ”kuk” och ”fitta” hela tiden, utan kan vara att man tar sig an en genre på ett annat sätt.

Vem skulle vinna av dig och Fredrik i Trivial Pursuit?

– Jag tror jag. Ganska lätt faktiskt. Fredrik kan saker på djupet. Jag kan ganska lite om ganska mycket.

Har ni någon gång lekt med tanken att ta in en tredje part?

Folk i min och Fredriks närhet tycker att det är lite irriterande att vara nära oss eftersom man blir utestängd. Inte för att vi vill stänga ute, utan för att vi skapat ett slags eget universum där vi fattar precis vad den andra menar och tycker att samma saker är kul. Så, nej, det skulle bli svårt att hitta någon som tillförde något i teve. Men när vi började jobba med Lite sällskap ville vi att Lars Norén skulle vara inslagsproducent. Den idén föll, och vi frågade honom aldrig. Men om Lars Norén nu, mycket överraskande, läser Nyheter24 så får han gärna ringa mig. För jag vill jobba med honom.

Har ni någon gång varit nära att splittras?

– Nej, faktiskt inte. Vi kommer så fruktansvärt bra överens.

Zlatan Ibrahimovic

Jag har aldrig sett dig så påverkad och starstuck som när du intervjuade Zlatan. Hur var det?

– Han är min stora idol, men jag hatar den typen av korta intervjuer. Jag har en stående förfrågan om att få göra något lite större med honom. Naivt nog tror jag att Zlatan gillar mig, det är jag övertygad om.

Har ni talats vid efteråt?

– Jag önskar att jag kunde säga att vi messar då och då, men jag har inte ens hans nummer. När vi springer in i varandra däremot blir det alltid kramkalas.

Men varför ber du inte om hans nummer när ni träffas. Eller vill du att han ska be om ditt?

– Nej men jag beundrar honom så mycket, och han vet så väl vad han vill. Det är inte lönt att pusha honom och fråga om vi ska göra något mer, eller försöka bli kompis med honom. Det funkar inte.

Hur träffades du och din fru, Jennie?

– Vi sprang in i varandra första gånge på Bistro Jarl, sjukt nog. Det är ingen krog jag frekventerar i större utsträckning. Jag var där med Micke Svensson, min producent, och hon var där med en tjejkompis. Så Micke beställde in shots till dem, och de tyckte nog att vi var rätt töntiga. Sen vandrade jag runt episkt full på Stureplan och försökte få med mig Jennie hem, men hon sa nej. Det tog ett jävla tag innan vi blev tillsammans.

Var hon inte intresserad i början?

– Nej, det brukar kvinnor inte vara i början. Det är min erfarenhet.