Farzad Nouri: Den onödigaste sång som hörts

Klockan är 03:15. Vi står bland en stor massa människor utanför en nattklubb på Stureplan. Folk är för fulla för att gå vidare till någon annan klubb men samtidigt också så fulla att de inte vill hem. Gatan får agera värd för den här efterfesten. Några killar försöker desperat dra med några tjejer hem på ”efterfest”. Ett annat gäng tjatar om fyllekäk. Jag och mina vänner diskuterar i fall de två sista shotsen innan stängning kan ha varit de mest onödiga i våra liv.

Vi diskuterar ofta det, vad som är det mest onödiga vi gjort i våra liv. Jargongen är den att vi överdriver men ändå seriöst utser onödigheter. Någon sparkar till lite skärp på marken och direkt kommer en reaktion ”fyfan vad onödigt, kanske det onödigaste du gjort i ditt liv”. Sen fortsätter vi, ”ditt studielån och dina högskolepoäng kan vara det onödigaste du gjort i ditt liv, du är fortfarande så jävla dum”.
 

När vi står där och diskuterar onödigheter så hör vi en kille, tio meter ifrån oss, ta ton. Jag har inte ett tränat öra, men det låter som att han försöker sig på någon form av operasång. Helt riktigt. Det låter som Champions League-hymnen. Han sjunger högt. Vi får höja våra röster för att kunna kommunicera. Jag hatar honom. Vilket jävla liv. Men är samtidigt imponerad, vilket stämma! Det går tre minuter, han fortsätter. Folk rör sig irriterat ifrån honom. Hans kompisar skrattar bara. Några skriker håll käften från andra sidan gatan. Mina kompisar står bara och hatar honom med blicken. Jag står och hoppas att han får stryk så han håller käften. Kan ingen bara spöa på den där jävel, jag försöker prata med mina vänner, tänker jag i en sekund.

Snart börjar polisen som står bland denna klunga av människor att irritera sig. En polis går fram till operakillen och ber honom dämpa sig. Ingen respons. Han sjunger vidare utan att ens kolla mot polisen. Hon kallar på förstärkning. Hennes kollega kommer och han gör sitt försök till att få tyst på mannen som sjunger. Men återigen, ingenting. Människorna omkring börjar hånskratta. Poliserna känner sig förminskade och de börjar ta till allt hårdare grepp. De tar honom om armen. Han fortsätter sjunga, om jag inte inbillade mig så kändes det som att han t.o.m sjöng ännu högre nu. Poliserna måste skrika för att de ska höras. En tredje och en fjärde polis kommer till platsen. De börjar ta grepp på killen som sjunger. Men han fortsätter sjunga. De fäller och sätter sig på honom. Han fortsätter sjunga. En femte polis kommer rusande. Ett tag trodde jag den här killen bar på en bomb. Vilken polisinsatts, för en snubbe som egentligen bara sjunger. En sjätte polis drar batong och jag kan inte se om han gör någonting med den eller om han bara försöker säga ”snart kommer du få smaka på den här om du inte håller tyst”.

En annan polis ber oss andra hålla oss undan. Jag tror poliserna skulle kalla det här för beredskap röd, eller något. All annan brottslighet runt Stureplan prioriteras bort. Snart kommer väl en helikopter också.

Operakillen sjunger fortfarande. Han har vunnit åskådarnas sympatier. Man måste ändå ge honom att han hade en bra och stark stämma och med den envisheten och den idiotin, så blev han mer och mer någon som slog underifrån.
Från början hatade alla honom, men nu när sex poliser ligger och brottas med honom och beter sig aggressivt har alla bytt sida. Det blir ganska dålig stämning. Poliserna blir allt med hårdhänta och grepp blir till små slag. Människor omkring börjar filma med mobilkameror. Operakillen vägrar sluta sjunga.

Poliserna lyfter upp killen och slänger honom in i piketbussen. Han sjunger fortfarande. Poliserna får nog. Mitt i något som lät som ett crescendo så hör man ett obehagligt ljud. Ett ljud som jag kan tänka mig uppstår om man får sitt adamsäpple intryckt. Och inne i piketbussen ser jag hur han brottas ned med våld. Poliserna smäller igen dörren till bilen och gasar därifrån.
Vem vet, kanske att han fick stryk och kanske att det blir någon form av rättegång och böter.

Det enda jag kan tänka på är, fyfan vad onödigt, det där måste vara det mest onödiga han någonsin gjort i sitt liv.