Torsdag 13 Maj
Stockholm

Intervju24: Anna Hibbs

Anna Hibbs.
1 av 7
Anna Hibbs. Foto: Charlotte Brunzell/All Over Press
Anna Hibbs.
2 av 7
Anna Hibbs. Foto: Charlotte Brunzell/All Over Press
3 av 7
4 av 7
5 av 7
6 av 7
7 av 7

Nyheter24:s Quetzala Blanco möter Stureplansdrottningen Anna Hibbs och pratar om backstabbande vänner, narkotikasmuggling, shoppingberoende och om att våga öppna upp sig i bloggen.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Anna Hibbs

Namn: Anna Hibbs

Bor: Stockholm

Ålder: 25

Aktuell: I TV3-serien Glamourama som har premiär imorgon måndag. Anna bloggar även på Stureplan.se.

Anna om sin medverkan i Lyxfällan: "Jag har ju haft shopaholicproblem. Du har alla de här knepen för att på något sätt ta dig bort från hur du mår egentligen. Men vem vill leva som en munk på ett berg?"

För fyra år sedan, nyligen hemkommen efter ett år i Australien, så åkte Anna Hibbs från Göteborg till Stockholm. Hon skulle stanna över en helg, men blev kvar.

– Det beskriver hur jag är som person, jag gör saker utan att tänka efter. Jag kan ångra det ibland. Människor här är mer dömande. Det är hårdare, hets och stress och väldigt mycket mer karriärsinriktade. Folk går över lik för att komma dit de ska. De har ett tunnelseende och det beteendet är väldigt äckligt, säger Anna Hibbs.

Första gången vi möts blir det två snabba glas vitt på Tures i Stockholm. Det har varit en tuff dag för Anna. Hon har precis fått sin villkorliga dom – 50 timmar samhällstjänst, efter att hon beställde insomningstabletter på nätet.

– Jag har inget problem med straffet, det är en villkorlig dom och det makes more sense. Men systemet verkar inte funka om jag ska vara helt ärlig.

Det var när Anna var i Thailand på semester som hon nåddes av beskedet – att hon var misstänkt för narkotikamuggling.

– Jag försökte beställa insomningstabletter. Medierna har tryckt på att jag är dömd för narkotikasmuggling och det låter ju som nåt som folk använder för att festa. Jag jobbar i en miljö där jag ser narkotikapåverkade människor hela tiden. Jag tar inte droger och jag umgås inte med folk som tar droger. Och nu blir jag dömd som en pundare. Jag försökte beställa insomningstabletter. Jag hade ingen aning om att de var narkotikaklassade. Det känns som att de försöker göra ett exempel av mig och jag kan inte säga mer än att den beteckningen är jobbig att ha. Du är dömd för att ha försökt, säger hon.

"Den där rika lilla flickan fick vad hon förtjänar"

Anna bestämde sig genast för att vara ärlig från början och skriva om det i sin blogg.

– Jag har inte läst vad andra skriver. Då kommer jag bara börja se på mig själv som att jag gjorde fel. Men jag kan tänka mig att det är ’den där rika lilla flickan fick vad hon förtjänar’. Sedan har jag diskuterat om jag ska överklaga eller inte, jag kan ju inget om det, men jag får lita på det, samtidigt som…Jag vet inte.

Mitt i allt detta har Anna sitt jobb på nattklubben White Room, och dessutom ska 20 nya avsnitt av serien Glamourama spelas in – Tv3 serien där vi får följa Anna Hibbs, Michaela Forni och Petra Tungården i deras liv.

Vi hinner knappt inleda intervjun innan filmteamet anländer. De regisserar Anna och jag ställer om mina frågor och Anna svarar. Sedan blir det bråttom. Det visar det sig att Anna och Petra ska fortsätta dagens inspelningar – i en skidbacke. Jag hinner med några snabba frågor innan det är dags för avfärd i produktionsteamets bil.

Vad har du fått för reaktioner efter din dom?

– När jag blev dömd för knarksmugglig tänkte jag ”kommer inte mina vänner vilja umgås med mig nu för att jag är stämplad som pundare”. Jag är rädd att de jag öppnat mig för ska lämna mig, och det är värre än att få sitt hjärta krossat, säger Anna.

"Man känner sig smutsig"

För ett par månader sedan skrev Anna Hibbs ett blogginlägg där hon helt öppet berättade att hon som liten utsattes för sexövergrepp av sin styvbror.

Varför valde du att gå ut och berätta om det du varit med om?

­– Bara att veta att jag kan hjälpa nån. Att jag har haft det väldigt svårt…Och att jag bara för att jag går ut och shoppar och ser ut som en Stureplansbrud så är jag inte bara ytlig.

Känner du att det är enklare att öppna upp dig för bloggläsarna än för dina vänner?

– Jag kan känna att jag har ett stort stöd från mina bloggläsare. Jag har inte så många vänner, jag har svårt att släppa in folk. I bland känns det som att alla vill mig illa.

Hur har de här övergreppen påverkat dig?

– Jag har alltid trott att det inte har påverkat mig, men efter terapi och så, så inser jag att det har påverkat mig i mina relationer. Jag bygger upp murar och vill inte att någon ska komma nära. Ett steg att bearbeta det här är att berätta.

Varför valde du att berätta det här i din blogg?

– Det är sån tabu, folk kommer fram och berättar hur det känns att ha brutit den tabun. Man ska aldrig tro att det är ens eget fel. Man känner sig smutsig…Man känner sig som någon som blivit våldtagen. Jag tror att det är jäkligt viktigt att ta upp den här dialogen. Det är inte för att någon skulle tycka synd om mig. Jag kan inte ha en modeblogg eller matblogg. Det är en blogg om mitt liv och mina känslor.

"Vissa i den här kretsen har inget samvete"

Några dagar senare träffar jag Anna igen. Nu är tempot lite lugnare – Anna ska arrangera en fest under kvällen, men filmteamet är bortkopplade just nu. Vi sitter på Zinks uteservering och förvånansvärt mycket avhandlas off the record. Vi diskuterar sånt som man inte pratar om med så många andra i en stad som den här. Hur man enkelt öppnar upp sig för vem som helst så fort det känns rätt, att vara eller inte vara en förebild, lite skvaller och allt sånt där som tja, alltid ska och bör vara off the record.

Nu är du singel. Saknar du kärleken?

– Jag har alltid trivts väldigt bra som singel men det är i och med att jag aldrig gett ett förhållande en riktigt ärlig chans. Jag har varit världens jobbigaste jävla tjej. Jag har puttat iväg killar, för då kan man ju aldrig skylla på sig själv. Det var inte mitt fel. Men nu när man kommer upp i åldern så tänker jag att jag vill ha barn och familj.

Du jobbar ju som nattklubbschef på White Room – får du mycket ragg?

– Jag tror att män kan känna sig hotade av mig. Jag kan nog se ganska barsk ut, men jag är väldigt snäll. Men jag är väldigt kräsen. Jag skulle aldrig ta en kille bara för att ligga och gosa en söndag.

Vad har du för kriterier?

– De killar som jag har varit ihop med har kämpat och liksom ansträngt sig. De har valt mig och det är inte bra. Man ska ju inte ta den som är mest envis.

Är du svartsjuk?

– Jag är absolut inte svartsjuk, men de blir svartsjuka eftersom jag inte är svartsjuk, och det tror jag skrämmer killar också. Jag har ofta varit ihop med killar som har haft mycket tjejer runt sig och det har aldrig varit problem.

Hur klarar du av det?

– Jag är nog ganska blåögd jag tror att alla vill mig väl tills de bevisar motsatsen. Jag är inte paranoid men man måste vara på sin vakt – särskilt i den här stan. Folk vill ha det du har om du har något bra. Och många människor i den här stan…I den här kretsen, har inget samvete... Jag kan beundra de som tar de vill de ha, men jag är inte så. Jag önskar att jag vore lite mer hårdhudad.

Känner du press på dig?

–Absolut det är en jäkla press på en, man ska vara snygg och smart och allmänt perfekt. Man ska alltid vara det som folk som tror om en. Jag har jättemycket komplex och jag mår inte alltid bra över att vara bra. Men för mig är det mer attraktivt att vara sårbar än att vara som en robot som klarar allt, och som man aldrig kan komma in under skinnet på.

Har du många vänner?

– Jag har haft väldigt mycket vänner. Jag var väldigt naiv när jag flyttade hit, det funkade inte riktigt så, det förstod inte jag förrän för ett halvår sen. Nu är jag väldigt kräsen med människor som jag vill ha nära mig. Jag har inte förstått det. Man får svårt att lita på människor.

Känner du att folk vill åt dig?

– Det  behöver inte handla om att de vill åt någonting, folk är så nyfikna. Jag har kunnat klara av ytliga vänner, jag can play that game. Men jag är för gammal för det nu.

Men har du några fiender i den här stan?

– Jag tror att många hatar mig, men som ändå är gullegull när man ses. Men man ska hålla sina fiender närmare…Det är bara att vara supertrevlig.

Vad är dina sämsta sidor?

– Jag är vädligt omogen på många plan, jag kan bil skitgrinig om jag inte får äta. Sen tänker jag inte på min framtid särskilt mycket, jag lever för stunden. Där jag är idag är ingenting jag har planerat. Det är inte så moget. Jag kommer väl sitta här när jag är 35 och undra vad fan som hände.

Kommentera
Kopiera länk
Dela