Filippa Berg: Att vara en nattklubbshora

- 09/05/2011, 08:08 -

Emelie Lager

KRÖNIKA. Nattklubbsprofilen Filippa Berg om att jobba på nattklubb.

För en tid sedan fick jag en härligt bitter liten kommentar på min blogg.

"Av Kajsa:

Wow. Dina föräldrar måste vara stolta. Klarade inte av gymnasiet, jobbar som nattklubbshora och ser riktigt jävla billig ut. Grattis."

Det är en vanlig missuppfattning att det skulle vara sjukt glamouröst eller "horigt" att jobba som värdinna på en nattklubb. Lustigt att de manliga klubbisarna aldrig får hor- och slampkommentarerna.

Självklart blir man trött på alla dessa oändliga fördomar som många gånger är fullständigt missvisande. Att det är ett glassigt jobb vill jag dementera direkt. Visst, du kanske får supa på jobbet, ja men fan vad kul! Du är bakis tre gånger i veckan, grattis! Tre förlorade dagar per vecka, nice.

Och "får" blir snabbt till "måste". Jag står i alla fall inte ut om jag inte tar ett glas eller två. Att jobba i den miljön spiknykter går inte.

Att handskas med fulla människor är tillräckligt jobbigt ändå. Alla överdrivet självsäkra killar som tror att jag ska hoppa av glädje för att just de kommer fram och nyper mig i rumpan. Alla överförfriskade stekare som tror att de äger världen, och därför även mig, för att de har största bordet och största skumpan för kvällen. Alla avundsjuka brudar som ger en tjuvnyp och knuffar hela tiden och inte inser att jag kan skicka ut dem vilken sekund som helst. Alla fulla fjortisar som spiller sina drinkar över mig. Alla kompisar som blir besvikna över att jag inte kan hänga med dem hela kvällen. Alla kompisar som kommer fram och kräver drinkar hela kvällen. Alla ytliga bekanta som helt plötsligt blir väldigt känslosamma och ska ha djupa fyllesnack med mig inne på toan. Alla som ringer och blir galna för att jag inte kan göra något när vakterna har nekat dem i entrén.

Kort sagt. Det är ingen dans på rosor.

Varför vi kallas horor förstår jag inte. Möjligtvis blir man förväxlad med de så kallade drinkludren som står och tigger champagne av killarna vid borden. Hate to disappoint you, men det finns absolut ingen anledning för mig att stå och tigga skumpa mitt eget jobb där jag självklart inte betalar för det jag dricker.

Jag jobbar inte som "sällskapsdam" eller eskorttjej. Jag får alltså inte betalt för att hänga med de rika snubbarna som har bord heller. Gör jag det är det för en kort stund under kvällen och för att se till att de har det kul. Jag menar inte att jag har det jobbigare än tjejen i kassan på Mcdonalds kl 05.15 en lördagnatt. Det är inte det jag försöker säga. Men att horeri och glasseri skulle förekomma vill jag bestämt avfärda.

Låt oss bara säga såhär: Jag är ingen dum bimbo som springer runt på Stureplan och tror att jag är häftig och hör till jetsettarna eller något sådant infantilt.

Det är mitt jobb. Att spela spelet. Så "Kajsa" och alla andra moraltanter: Släpp sargen och kom in i matchen. Ni är välkomna att ta en drink med mig nästa gång ni har vägarna förbi Stureplan.