Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Intervju24: Mauro Scocco

1 av 6

Fredrik Sandberg / FLT-PICA / SCANPIX

2 av 6

Fredrik Sandberg/SCANPIX

3 av 6

Lars Pehrson / SvD / SCANPIX

4 av 6

Lars Pehrson / SvD / SCANPIX

5 av 6

HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

6 av 6

HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Nöje | 15/05/2011 11:26

Nyheter24:s Pascal Engman har träffat Mauro Scocco och talat om ensamma människor, varför gruppaktiviteter är svennebananigt, hur synen på kärlek och kvinnor förändras när man närmar sig femtio och hur det är att fylla år den 11 september.

Du gillar inte att bli intervjuad??

– Gillar och gillar. Jag tycker inte att det är vare sig positivt eller negativt. Men det är klart att såna här dagar, när man gör intervjuer en hel dag, är man rätt trött på att prata om sig själv. Jag tycker det är roligare att tala om andra än om mig själv, vilket väl är lite ovanligt för artister.

Du är inte en vän av skvallerblaskor heller har jag förstått, tycker du inte att det är smickrande att folk är intresserade av ditt privatliv?

– Jag tror att hela utvecklingen i media gjort att vi artister och skådespelare ska vara som figurer i en pågående serie. Man ska följa deras liv som ett drama, och tidningarna är givetvis intresserade av att skapa, underblåsa eller hålla vid liv dramatiken. Men det är inte bara medias fel, eftersom det håller artisterna kvar i fokus om man talar om dem så bidrar de så kallade kändisarna själva med material.

Hur mycket skulle det kosta för en kvällstidning att köpa rättigheterna till ditt bröllop?

– Pris? Jag har aldrig tänkt gifta mig, även om man aldrig ska säga aldrig. Men det skulle bli väldigt dyrt. 

Hur kommer det sig att du snart släpper en skiva som heter ”Musik för nyskilda”?

– Skivan fanns till största delen redan klar när jag en dag satt på Riche med en kompis till mig som har skivaffären på NK. Han berättade att det fanns en typ av kunder, av någon anledning mestadels kvinnor, som frågar efter vissa skivor. Så han satte dem i en egen kategori: ”Jaha, de söker musik för nyskilda”. Jag sa till honom att det var en väldigt bra albumtitel och att jag var tvungen att ta den.

Hur förändras synen på kärlek och kvinnor när man närmar sig 50 som du gör?

– På flera sätt. Om jag ska gå till mig själv tror jag att man har slutat sätta folk på piedestal vilket jag har gjort i flera album och decennier. Man har fått en reality check som det heter. Det är en sak att stå och yla efter Sarah vid något hörn på Seven Eleven, men vad händer när du väl fått henne och varit ihop med henne i sju år. Då uppträder en helt ny rad med situationer och problem där du måste möta, inte minst, dina egna tillkortakommanden.

Hur menar du då?

– Man får en helt annan set up av erfarenheter, och utifrån dem gör man helt andra prioriteringar. Jag skulle säga att man också blir mer pragmatisk – när man är tjugo säger man ”bara jag får den här drömkvinnan så ska allt bli toppen”. Men vid det här laget vet man så är det verkligen inte, särskilt inte eftersom man själv utgör femtio procent av förhållandet och därför måste man ha koll på sig själv också. Den här tonårskärlekens idé -  att bara jag får den eller den så ska allt bli bra -  den idén är för länge sedan redan lagd på skrothögen.

När skrotade du den idén?

– Runt trettio någon gång, jag var sent mogen. Det är ganska tydligt när man inser att saker och ting kan vara fantastiska men aldrig funka. I värsta fall, om det där går för långt, kan man bli cynisk och bitter. Där tycker jag inte att jag är. Man kan säga att man blir mer verklighetstillvänd och inser att för att det här ska funka måste saker och ting vara på sin plats, annars går det inte.

 

Usama och Mona Sahlin

Hur är det att vara född den 11 september när ens födelsedag alltid överskuggas av en massa hemskheter?

– Ja, nuförtiden tänker man bara ”What’s next, vad kommer hända den här jävla gången”. Det har blivit ett allt mer risigt datum. Jag har firat några märkliga födelsedagar genom åren. När World Trade Center-attackerna hände hade jag, för ovanlighetens skull, en tillställning. Vi hade hyrt en båt och skulle åka ut till Fjäderholmarna. Folk började ringa om undra om det verkligen skulle bli av. Men jag tänkte att folk blir väl inte gladare för att vi ställer in det där, men det la ju en ovanlig sordi på kvällen.

På tal om 11 september-attackerna, vad tycker du om att man sköt Usama Bin Ladin?

– Det verkar vara väldigt mycket som vi inte vet om. Man kan ställa sig frågan om USA hade kommit på att han befann sig i en villa i Bromma, hur hade det känts då om de satt ner några gubbar och tagit honom. Folkrättsligt verkar det rätt märkligt. Säkert rätt bökigt att släpa med sig honom och ställa honom inför rätta i någon rättegång där han blir martyr. De tänkte väl att det var lika bra att knäppa honom. Sen ska man också betänka att amerikaner i regel är för dödsstraff, i botten har de en helt annan hållning än vi. Personligen skulle jag tyckt det var trevligt om de gav honom en rättegång.

Den första intervjun som gjordes med Mona Sahlin då hon blev partiledare gjordes av dig. Hur kommer det sig?

– Det stämmer. Svenska Dagbladet hade någon grej där kända människor fick välja vem de ville intervjua. Jag var nyfiken på vad hon hade för skisser och teorier, sen har ju socialdemokratin haft en svår period, men det här var när det började kännas lite ”hur ska det här bli?”.

Kände du dig bekväm i rollen som reporter?

– Det är inte svårt, det borde väl du veta. Det är ju bara att skriva upp lite frågor och ställa dem, hur svårt kan det vara? Det är betydligt lättare än att skriva låtar.

 

Ensamma människor

Ett genomgående tema i dina låtar är ensamma människor. Är du fascinerad av ensamhet??

– Jag tycker ensamhet är intressant. Den kan vara självvald eller påtvingad, och då kan det antingen vara tragiskt eller helt okej. Vi kommer in i världen ensamma och lämnar den ensamma.

Är du rädd att bli ensam?

– Nej, jag gillar att vara ensam. Det är så jag vill ha det. Det jag kan tycka är sorgligt är när man kommer upp i medelåldern och alla kör sitt eget race. Det är svårt att ha avspända sociala kontakter. Det känns som man måste boka allting, alla har en jävla massa barn och karriärer. Otvunget, halvspontant umgänge som man hade när jag var yngre kan jag sakna.

Kan det vara för att du är halvitalienare, vid Medelhavet umgås man väl mer spontant?

– Ja, det kan det vara. Framför allt umgås man över åldersgränserna på ett sätt vi borde lära oss mer av här i Sverige. Om man besöker de barer jag brukar gå på, så har du ett segment, inte bara socialt utan även åldersmässigt, som är väldigt uniformt. Men i Italien har du ett barn som sitter med en glass bredvid en halv-alkoholiserad 90-åring som sitter med en Fernet och någon karriärsnubbe som sitter och har något möte. Det är en hälsosammare blandning av folk.

Klippte ni bort något ur Mauro och Pluras kök på begäran av någon av gästerna?

– Skämtar du, det var det mest vi gjorde, att sitta och klippa bort grejer. Gästerna skötte sig väl oftast, men det var jag och Plura som blev bortklippta. I första programmet var jag rätt full, jag var jävligt nervös. Tittar man noga så ser man det, och Håkan (Hellström) var också ganska glad i hatten. Det programmet klipptes det väldigt mycket i.

Det fascinerar mig att du avskydde Pluras ”Fulla för kärlekens skull” i början.

– Jag tyckte inte själva låten var dålig, jag tyckte att själva konceptet ”ikväll ska jag bli full för kärlekens skull” var märkligt. Det finns väl ingen kvinna som någonsin bett sin man att bli full – tvärtom, ”kan du inte bli nykter för kärlekens skull. Jag tyckte att det var en så fånig text. Det har jag reviderat sen dess. Jag tyckte refrängen var cheesy, helt enkelt.

 

Lycka och gruppaktiviteter

Du är lite av en udda fågel, jag tycker du verkar melankolisk?

– Det finns en bild av att lycka är att man går runt och ler från öra till öra och utstrålar någon slags Runar-aktig laserglädje. Det tycker inte jag är lycka. För mig är lycka frid. Små grejer. Man äter något gott, har en skön dag med sin dotter. Lycka är inte nödvändigtvis förknippat med att vinna fem grammisar. Lyckan kan vara väldigt stillsam.

Hade du samma mått på lycka när du var tjugo?

– Kanske inte. Då ville jag ha bomber och granater, fler kickar. Men det där kanske ändras. ¨

Nu har du barn och hund, börjar du bli en svennebanan?

– Och en häst har jag. Nej, men alltså vad menas med svennebanan. När jag tänker på det så tänker jag på grupper. Eller, att man gillar att göra saker i grupp. Det har jag väldigt svårt för. Typ: ”Vi ska dra hela gänget och åka bräda i alperna”. Sånt klarar jag inte av. Jag är väldigt dålig på gruppaktiviteter. Just stora grabbgäng som ”ska åka och göra något”, ”bada bastu och ha en heldag” eller som ska skjuta paintball eller något annat idiotiskt.

Hur tackar du nej till sånt?

– De som känner mig vet att jag avskyr sånt, så jag får inga förfrågningar.