Pascal Engman: En dag i mitt liv
KRÖNIKA. Om livet i en park, billigt rödvin och kåta labradorer.
Pascal Engman är nöjeschef på Nyheter24.
Den lilla parken i Vasastan är full av glada människor. Barnfamiljer utrustade med engångsgrillar, kylboxar och frisbees. Tonårskids spelar musik, tjoar och tjimmar och dricker öl. Nyförälskade par ligger och pillar varandra på ryggen och viskar kärleksord i varandras ögon. En flämtande och uppenbarligen mycket kåt labrador är gladast av alla. Han springer runt och ser allmänt dum ut och juckar mot allt med eller utan puls: medhavda picknick-korgar, fotbollar och förbipasserande – alla får de sig en kort men intensiv kärleksstund innan jycken blir bortsjasad och letar upp ett nytt mål.
Bredvid mig sitter en man och en kvinna böjda över sin några månader gamla son som ligger utfläkt på en filt och sprattlar lite lamt till föräldrarnas stora förtjusning. Då och då lyfter mannen blicken från ungen och spanar ut över omgivningarna med misstänksam uppsyn, som om han kunde vänta sig en kavallerichock eller en skenande flock kameler närsomhelst. Det står klart att denne man inte skulle låta ens nationella insatsstyrkan sitta barnvakt åt sitt lilla mirakel, tänker jag och tar en klunk av min medhavda flaska Parador.
Det finns en anledning till att jag dricker just Parador. Det kostar 45 kronor flaskan, vilket gör att baksmällan det ger upphov till är som en rak höger av Floyd Patterson. Nu är jag inne på min andra flaska.
Till vinet läser jag en bok som i sanningens namn inte är särskilt upphetsande, jag tror inte ens att den virile labradoren skulle bemöda sig att uppvakta den, och jag somnar snart med sömnpillret över bröstet och flaskan lutad mot min sida.
Någon timme senare vaknar jag av barnskrik där jag ligger i framstupa sidoläge. Solen har börjat rodna. Vinflaskan har fallit omkull och jag har nu dess prisvärda innehåll över skjortan. Det ser ut som om jag blivit skjuten. Några lekande ungar springer runt mig och väsnas i någon lek som jag inte förstår mycket av när jag sömndrucket betraktar deras framfart. När jag reser mig upp vinglar jag till, jag är lite drucken och jag känner huvudvärken komma smygande som en ondskefull och lömsk indian. Med bultande huvud samlar jag ihop tomflaskorna och mina andra tillhörigheter och vandrar iväg.
Ännu en dag i mitt innehållsrika liv har passerat.
