Jag har aldrig varit på en festival förut. Mina fördomar och folks anekdoter från festivaler har skrämt mig. Eller skrämt, jag ska säga som det är, jag är för bekväm för att bo i tält och bajsa i bajamajor. Jag önskar att jag var, men jag är inte den typen. Kalla mig larvig och fåfäng om ni så vill. När det äntligen var dags för en storstadsfestival, under endast en dag, dessutom i min hemstad så var det givet att jag skulle gå. Jag fantiserade innan om hur det skulle se ut. Kanske skulle folk sitta på gräset på Stadion med en folköl i handen och räkna ner minuterna innan just deras favoritartist skulle gå på scenen.
Några andra skulle sitta längre bort och varva en nyrullad joint som de skickade runt samtidigt som det satt med plastmuggar fyllda med rött vin. Regnet skulle inte hindra någon.
En tjej med baggy-jeans och en kille med ett alldeles för stort linne och hatt skulle stå ligga och hångla ogenerat.
Jag var mentalt förberedd.
Det blev inte riktigt som jag hade föreställt mig. Gräset hade de täckt över med golv. Man fick inte ta med sig egen dricka in. Hångla ogenerat gjorde folk men ingen jag såg bar hatt.
Det fantastiska vädret fick killarna att visa tvättbrädorna och tjejerna att se ut som att de precis skulle ta sig ett bad. Stämningen går bara att beskrivas som ”på topp”. Det var som att det precis varit fotbollsmatch och allas favoritlag hade vunnit och nu var det dags att fira. Det var så många händer som vevades och pumpades den dagen att hälften nog var tvungna att stretcha innan de gick och la sig och andra hälften vaknade med träningsvärk.
Bajamajorna?
Ja, de stod uppradade som soldater som tittade ner över en. Det viktigaste för mig var att jag slapp besöka dessa toaletter. Jag hade ju presskort så jag hade en egen toalett i pressrummet. Kändes väldigt VIPigt. Jag visade upp det där presskortet även där jag inte behövde visa upp det. Det var ju Stureplansgruppen som arrangerade så det hela var väldigt Stureplanish.
Ni vet, hierarkier och så.
Nu har jag som sagt inte varit på jätte många festivaler innan (Vattenfestivalen räknas inte), men jag tror inte andra festivaler har det så tydligt indelat i olika VIP-sektioner.
Man såg hur folk liksom småtävlade med varandra om vem som var VIPigast.
Vem vann?
Det fanns vanliga biljetter, VIP-biljetter, VIP VIP-biljetter och så minns jag att jag till och med såg ett armband det stod ”beyond VIP” på? Herregud, vinnare!
Men sen så såg jag Zlatan, han hade inget armband på sig.
Då vet man att man är VIP.
