Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Gotland har större problem än döda snokar

- 20/07/2011, 08:44 -

KRÖNIKA. Anitha Schulman om paradisets egen ormgrop.

Gotlands Länsstyrelse polisanmälde min man Calle (Schulman, reds. anm) som i affekt dödade en hasselsnok som han misstog för en huggorm. Den ringlade och såg läskig ut inte långt från vår tremånaders dotter som låg på en filt och Charlie, 2, som lekte på gräsmattan.

Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård säger till dagstidningen Hela Gotland att det är ett brott att döda en orm och tillägger: ”Ormar är ju dessutom snälla!”

Turistnäringen är en enorm inkomstkälla på Gotland och detta stockholmsparadis ska ju vara precis så som stockholmarna förväntar sig det. Så allt i sin ordning när "kändisbloggaren" gör löpsedlarna i nästan en veckas tid i lokaltidningarna - stockholmarna skakar på huvudet och skrockar över fånigheten att detta kan vara en toppnyhet. Deras ”gulliga” syn på Gotland bara förstärks. Liksom gutarna som tycker det är skandal att fastlänningarna ”kommer hit och förstör”. Fast de likväl själva antagligen dödat ormar på tomten. Utan att blogga om det.

Nyheten fyllde alltså sin funktion. Men att Länsstyrelsen hakar på denna mediekarusell är förvånande. Att män och kvinnor från det kommunala förfasar sig över en död snok är svårt för mig att förstå. De har nämligen lite grövre problem att ta hand om.

I utkanten av Visby finns en gata där barnen inte vågar gå ut. Det är sant. Samma kommun som förfasar sig över dödandet av en fridlyst snok har placerat ”allt trubbel” på en och samma gata. För er som har sett serien ”The Wire” så skulle man kunna kalla det här för Visbys lilla ”Hamsterdam”.

Men kommunen och socialen har inte bara placerat före detta- och återfallsbrottslingar som acklimatiserar sig där. Även ”bytoken” och blottaren och pedofilen och knarkaren och elementbankaren och han som låg med sin syster vars barn blev kusin med sig själv kan också bo där. Inte vet jag. Men mitt i denna ormgrop av misär finns också ett tiotal ensamstående mödrar med sina barn. Som blivit tilldelade tak över huvudet där.

Mammorna har hamnat där då de är låginkomsttagare och behöver stöd av staten för att gå runt ekonomiskt. Barnen har hamnat där för att de har haft otur.

Kommunen har placerat alla problemgrupper på samma plats för att få en paraplyöverblick av situationen. Kanske är det lättare att göra alla hembesök på en och samma gång, jag vet inte. Någon anledning finns det säkert.

Mammorna på den här gatan är livrädda och deras barn är ännu räddare. Mammorna vill inte släppa ut sina barn på grund av vad området har för ”lekkamrater” att erbjuda.

Kommunen har turisterna att tänka på. De har inte tid att ta hand om det här problemet nu. Turisterna äter lammkött så att det nästan krävs nödslakt på ön. Almedalens alla PR-konsulter svär över den dåliga täckningen. Stockholmsveckan bjuder på dagsfyllor och ett och annat solsting. Medeltidsveckan är större än någonsin.

Men det är inget de här barnen behöver bekymra sig över. För de sitter inne på en ful gata i Visbys utkant. Långt ifrån stenhus och saffranspannkakor. De sitter på andra sidan ringmuren och kikar försiktigt ut genom en ”genuin” spricka. Oförmögna att känna grus mellan tårna och ha brunbrända sommarben.

Att bli bestulen på sommaren är ett brott nog värt att anmäla. Antar att man inte kan fridlysa människor, men man kanske borde. På Gotland går man i taket för en död orm istället.

Det var kanske helt enkelt inte ormens fel. Det var ”paradisets”.