Varför ens fråga - bryr ni er?

Jag bloggade häromdagen om att vi ska bygga om vår sommarstuga och gav detaljerade idébilder på vad planen var.

Till historien hör att jag haft sommarstugan i två och ett halvt år och innan jag ägde den tillhörde den mina föräldrar. Så jag har nog hängt i den i drygt tio år. Min pappa är hantverkare och har byggt om den från grunden så ”grovjobbet” är gjort. Nu ska den bara groomas till á la Schulmans.

Direkt kom det kommentarer om jag verkligen var säker på att den där väggen vi skulle riva inte var ”bärande” om vi inte skulle behålla ”stommen” till köksdelen? ”Är vatten verkligen draget?” och har vi kollat upp ”bygglovet” för den tilltänkta utbyggnaden av terrassen.

Helt plötsligt hade kommentatorsfältet fyllts av Bygglovs-Mattar, Arga Snickare och Martin Timellare. Jag hann knappt trycka ner tangenten innan jag fullständigt sprejades ner med hemmasnickrar-termer.

Jag tänkte direkt ”Turbo”, farsan till Synthesizerkonfirmanden i teveserien Macken. Ni vet. Som frågar ut en kund så mycket om hennes gula Datsun så mycket att hon tillslut uppgiven lämnar macken, besluten om att sälja den innan hon ens hunnit få service på den.

Dessa hemmasnickare är åttiotalets ”däcksparkare”. Ni vet de som ”Turbo” var en parodi på. De som svängde sig med kunskap om tumbalkar, kamremmar, lameller, kardantunnlar etcetera. Det var aldrig uttalat huruvida de hade mekat själva men de visste en satans massa om hur det gick till. De där som åkte på visningen av min pappas bil när den var till försäljning och sparkade lite på däcken. Vad ville de göra?

Kolla lufttrycket?!

De köpte sällan men ställde tjugofem frågor. De frågade nästan aldrig vad bilen kostade för de var egentligen aldrig riktigt intresserade av den. De ville bara åka och lufta sin kunskap en given kvart. Undra hur många “listknackare” som går på husvisningar idag?

Teve är som vanligt boven i detta fall.
Trafikmagasinet med Christer Glenning var ju en av de stora tevesuccéerna på 80-talet. I dag är Martin Timell en motsvarande folkhjälte.

Men frågan kvarstår: vad får alla dessa människor att så "artigt” vilja kunskapsdroppa? För bryr de sig verkligen om den där väggen är bärande? Står ALLT och faller med om den är det eller inte? Ställs allt på ända eller varför kliar det så i fingrarna att fråga just det? Precis som han som undrar om lufttrycket i däcken på bilen, när han redan vet att han inte ska köpa den.

Om jag sänker din lycka blir avståndet mellan oss mindre. Ett uselt drag som borde dött ut med böldpesten. Ganska hemskt att det är närmre till hands att vara olyckskorp än lyckofé men hävda motsatsen. Så mycket roligare och mer inspirerande det är med entusiaster som säger kul och spännande. Istället för att fokusera på eventuella hinder. Dem hinner man med dem också. Man får ta det onda med det goda, som alltid. Jag antar att man antingen “är en” Ernst eller Timell. 
För mig är valet enkelt. Ernst bor bara en dryg mil från min sommarstuga.