Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Quetzala: Kändisar som arbetsmiljöproblem

1 av 1

Nöje | 03/09/2011 11:36

Nyheter24:s Quetzala Blanco om otrevliga kändisar.

Den här veckan har jag till helgreportaget Här är Sveriges otrevligaste kändisar pratat med ett dussin journalistkollegor. De flesta av dem jobbar på kvällstidningar, någon är chefredaktör, en annan jobbar på månadsmagasin.
Gemensamt för de alla är att de arbetar i en bransch som är allt annat än trevlig och varm.

En av journalisterna jag pratade med beskriver en känd svensk tevepersonlighet som "ett arbetsmiljöproblem". Och det är väl klart att kändisar ledsnar på att ha paparazzifotografer efter sig, att väckas mitt i natten, jagas av journalister eller att titta ut genom fönstret och så sitter där nån stackars sommarvikarie på en stakeout – undertecknad är skyldig till två. Den ena var Alice Cooper.

När jag för första gången träffade sångerskan Lily Allen var hon helt fantastisk och vidöppen. Det här var precis i början av hennes karriär och hon pratade om det mesta. Ett par år senare träffade jag Lily Allen igen och då var hon som förbytt, hon framstod mest som en skadeskjuten och väldigt ensam duva.

År av att hetsjagas av brittisk tabloidpress och få hela sitt liv uppfläkt gör det med människor. Men det är skillnad på otrevliga och obehagliga människor. Känd eller inte.

Jag har aldrig varit så rädd och nervös som när jag intervjuade den ökände sångaren Anton Newcombe från bandet Brian Jonestown Massacre. Ett geni, absolut, men också en man som kämpat med tungt heroinmissbruk och är känd för att kasta stolar på sina bandkollegor.

När jag berättade för den här Anton, med ganska dåligt ölsinne bör tilläggas, att sångerskan Nico från Velvet Underground har vacker röst så såg han rött. Han reste sig upp, stormade iväg, helt rosenrasande. Kvar var jag och fotografen. Anton? Han var spårlöst försvunnen.

Efter någon halvtimme kom Anton tillbaka och berättar för mig att Nico var en fruktansvärd person. Efter en timmes övertalning kan intervjun fortsätta.

När jag kom hem den kvällen kände jag mig totalt misslyckad. Texten blev bedrövlig. Jag var slut som artist. Eller i alla fall journalist.

Det är först på äldre dagar som jag har insett att det måste finnas lite konflikt och motstånd och agg för att en intervju ska bli läsvärd eller ett möte minnesvärd. En otrevlig och en farlig kändis är lika bra som en mysig och älskvärd och godhjärtad en.