Onsdag 22 Sep
Stockholm

"Den vanligaste frågan till en invandrare"

KRÖNIKA. Farzad Nouri om vad han svarar när någon undrar var han kommer ifrån.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer

Jag följde med min vän och kollega Özz Nüjen på en föreläsning som han höll i som handlade om ”Mångfald och enfald”.

Där pratade han bland annat om hur mycket felaktiga värderingar vi lägger vid ”vart man kommer ifrån?”

Det är en av de vanligaste frågorna man får som invandrarsvensk. Jag har själv fått den frågan oräkneliga gånger.

Det är alltid lite kluvet, vad svarar jag på det? Stockholm eller Iran?

Den frågan är rätt uttjatat och det är en fråga om också säger ”du är inte svensk/som oss, vart är du ifrån?”. Många invandrarsvenskar jag känner tar illa upp, känner sig segregerade. Mina vänner menar på att det inte behöver vara den första frågan, finns annat som bör intressera, vill personen sätta mig i ett fack? Jag själv känner mest att det beror på vilka frågor som ställs efter just den frågan. Personen i fråga kanske undrar(mitt hår avslöjar ändå att jag troligtvis har föräldrar som är från något annat land) vart jag kommer ifrån för att hon/han just har varit där eller har någon gemensam nämnare eller erfarenhet som kan vara ett samtalsämne. Det är och kan vara intressant. Vill inte ta det på fel sätt, även om det är lätt hänt när det är femhundraelfte gången man fått den frågan.

Man känner sig aldrig så mycket svensk som när man är utomlands. Även när jag varit i Iran så har

jag fått frågan ”vart kommer du ifrån?” Kanske är det min klädstil eller min gång eller min brutna dialekt som avslöjar mig. I Spanien är det nog min svengelska. Det är alltså en vanlig fråga att få även om man kommer utanför Sverige och den frågan blir jag alltid tvungen att svara med en hel utläggning om att jag är svensk men mina föräldrar bla bla blaaa.

Jag var i Tjeckien, Plzen, för några år sedan och där stod jag och pratade med en tjej som nyfiket och ledande undrade vart jag kom ifrån: ”Are your from Italy?”

”No, im not”

”Oh, so you are not from Italy?” “Ehh, like I said, no” “But why?”

Herregud, ja, vad svarar man på det? ”Because my parents doesn't like Pasta”

Nej jag svarade, because Im from Sweden but my parents are from bla bla blaaa. Och så bockade jag av, femhundratolfte gången.

Kommentera
Kopiera länk
Dela