Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Söndagsintervjun: Nemo Hedén

- 16/10/2011, 13:23 -
1 av 2

Patrik Österberg/All Over Press

2 av 2

Patrik Österberg/All Over Press

Nyheter24:s Quetzala Blanco pratar med Nemo Hedén om livet efter dokusåpan Kungarna av Tylösand och om alkohol, domen, självförakt och hoten.

Du skriver ju väldigt öppet på din blogg om både det ena och det andra, är det något du ångrar att du skrivit?

– Så här i efterhand kan jag ångra att jag skrev det där med domen. Jag vet inte om det gav mig så mycket positivt att vara öppen. Men jag brukar inte gräva ner mig och ångra gamla saker för då blir man ju dum i huvudet till slut. Jag försöker se framåt.

Är du alltid ärlig mot dina läsare?

– Jag känner att jag har en skyldighet mot mina läsare eftersom jag alltid varit så öppen och om jag inte är det så känns det som att jag sviker dom på något sätt. Jag brukar prata med min terapeut om det. Hon tycker det är helt vansinnigt att jag skriver allt jag gör i min blogg. Jag har fått så mycket skit på grund av det.

Ja, du fick ju sparken från ett jobb för att du bloggade om sex och alkohol.

– Ja, jag fick sparken från dagiset där. De hade fått in en anonymt tips om att jag bloggade om att jag tog hem en tjej, och de tyckte inte att det var förenligt med att jag jobbade på dagis. En annan gång skrev jag – det här är så dumt – att jag hade onanerat på ett solarium på Worldclass-gymmet. Det var helt ironiskt. Nästa gång jag kom till gymmet så kom det fram en snubbe till mig och sa ”kan du följa med här”. Jag har hört att du skrev si och så i din blogg. Antingen får du dementera det eller så tar vi ditt gymkort. Jag tänkte ”herregud jag kan nämna 10 personer som har haft sex i ditt solarium”. Så jag sa: tack och hej och här har du ditt gymkort. Så kastade jag gymkortet på honom och gick därifrån. Men det är klart, en del saker ångrar man, en del grejer hinner ikapp en. Tyvärr.

Har du läst skvaller om dig själv?

– Jag har aldrig läst på Flashback eller så där. Då blir man ju dum i huvudet.

Men du har en terapeut nu. Hur känns det?

– Det funkar skitbra. Det är året ut. Det är ett program som heter ROS (Relation och samlevnadsprogrammet, reds. anm). Det handlar om självkänsla och hur man ser på relationer och samlevnad. Det är en del sex också, men vi pratar inte så mycket om det. Eftersom jag mest vill prata om självkänsla.

Är det viktigt att ha en bra självkänsla?

– Jag tycker det. Jag tyckte inte det förut. Jag har alltid trott att självförtroende och självkänsla är samma sak. Självförtroende det har jag. Jag har inga problem med att snacka med vem som helst eller ragga på tjejer. Men självkänslan är inte så bra. Jag tycker att jag är ganska meningslös och jag känner mycket självförakt.

Är du självdestruktiv?

– Ja, jag är väl det. Jag går ganska hårt på mig själv. Jag känner ofta att jag är en börda för min omgivning och jag ber om ursäkt till mina kompisar för mycket. Jag får för mig att folk talar illa om mig och jag blir paranoid. Jag vill bara att alla ska tycka om mig hela tiden. Om inte någon gör det så måste jag ta reda på varför de inte gör det.

 

”Han tog strypgrepp på mig”

Tycker du att det är viktigt att vara en förebild för dina läsare?– Nej jag tycker att hela den där grejen är väldigt upphaussad. Självklart blir det så att kids läser ens blogg och kanske tar efter vissa saker, men det kan man inte gå runt och tänka på. De som mejlar mig är antingen killar som säger ”hur får du tjejer, lär mig raggningstips”, eller tjejer som skriver ”åh du skriver så fint och djupt”. Eller morsor.

Morsor? Vad skriver dom?

– Det sjuka är att jag får ganska mycket mejl – det här är riktigt sjukt – från äldre damer som berättar att de såg mig i programmet och fick igång sitt sexliv på det. Jag tänkte väl mest ”hur i helvete kan någon människa finna de där scenerna erotiska”. Jag tackar bara ödmjukt och säger grattis. Och några milfar som kommer med oanständiga förslag.

Den nya stalkinglagen har ju trädit i kraft nu. Har du blivit hotad?

– Ja, gissa när jag blev som mest hotad?

Ja, förmodligen efter den här domen?

– Ja. Då blev det mycket hot. Just den här domen var i slutet på min och Jockes barturné. Så det vart ju så att man var ute på klubbar i Sverige och då var jag ju livrädd att någon skulle slå ner mig. När vi var i Kalmar så kom det fram någon skinheadsnubbe och tog strypgrepp på mig och sa ”det är du som knullar småflickor va”. Det var inte så kul. Men det gick ju över.

”Jag ville vara gränslös”

Vad tänker du om just Jockibois blogg?

– Jag gillar Jocke mycket men han är inte den vassaste kniven i lådan. Han har mycket skumma saker för sig, hänger ut tjejer. Och jag vill inte vara en del av det. Jag mejlade honom och sa det – om du ska hänga ut tjejer och så i din blogg får du fan ta bort mig från din jävla banner för jag vill inte vara med. Han är väldigt snäll och skön att vara med, men han har något behov av att vara sjuk i huvudet konstant. Han vill bara vara så dum så att folk alltid ska höja på ögonbrynet. Även i Tylösand – off cam så var han helt lugn – när kameran var på skulle han pissa på bordet och smörja in sig i senap och ha sig. Han har ett bekräftelsebehov som är större än mitt.

Hur är ditt?

– Jag har alltid velat höras, synas, stå på scen. Göra dumma, impulsiva saker – men alla skratt jag fick gjorde det värt det. När jag gick i mellanstadiet så gick det en blind man där och jag gick framför honom och dansade. Helt idiotiskt. Jag visste att det var fel. Alla i klassen skrattade. Jag var en clown. Det är helt idiotiskt och man är impulsiv, för jag ville vara helt gränslös.

Även på andras bekostnad?

– Ja, jo i det här fallet var det så. Det är saker som jag skäms ihjäl för idag. Jag var ung och dum och ville vara cool. När Calle (Schulman, reds. Anm) ringde mig om Kungarna av Tylösand visste jag att det skulle bli åt helvete, det här med rättegången och det. Jag visste att det skulle komma. Jag lät bara min kändiskåthet ta över mitt sunda förnuft.

 

”Jag mådde värdelöst”

Hur kändes det att se genom Kungarna av Tylösand?

– Det var kul i höstas och somras, det var en rolig grej. Men jag är inte stolt. Det är väldigt kluvet. Jag tänker inte bli någon jävla Linda Rosing som säger att hon får ångest eller ångrar saker. Jag står för det. Serien gick ut på att vi fick VIP överallt och fri sprit och jag låg rätt mycket.

Ja, du har ju legat med massa tjejer. Är det själva jakten som är det intressanta?

– Jag har en manisk drift. Jag vill bevisa för andra att jag kan få vem jag vill. Ibland tänds något i mig. Jag har aldrig sagt att jag är snygg. Jag tycker själv att jag ser för jävlig ut. Men jag är jävligt charmig med brudar. Det går hand i hand med bekräftelsen. Jag grundar det i någon osäkerhet.

Du har ju skrivit att du har kontrollbehov. Har du det? Och känner du att det här börjar kännas som timmen hos din terapeut…

– Ja, det påminner jättemycket om timmen hos min terapeut. Nej men lite mer med mitt ex. Jag tycker att det är jättedumt, men när hon fikar med en snubbe så blir jag…Fan, killar tycker ofta att de ska få göra vad de vill medans tjejer inte ska få göra det. Jag tycker ju inte det egentligen, jag hör ju hur dumt det låter. Jag är inte kär i henne. Men jag vill inte att hon ska vara kär i någon annan. Jag vet. Men det går över. Det blir mindre och mindre för varje dag.

Du skrev ju tidigare om att du var med i AA.

– Ja, det var tidigare. Det är i perioder. När jag känner att det blir för mycket så går jag dit. Nu är jag i en period där jag känner att det är bra. Jag går ut flera gånger helt nykter och det är inte speciellt kul, men det är inte särskilt svårt. Jag kan gå ut flera gånger och njuta av musik och snacka skit

Men varför började du på AA?

– Det var en slags medicin för mig mot allting. Allt var kaos. Jag hade druckit hela hösten, söp konstant, domen kom och jag mådde fittigt och värdelöst. Och jag kände att jag måste prata med folk. AA för mig var inte bara för alkoholen.  Det var för att prata med människor och ventilera och prata med människor som gått igenom skit och nu är det mycket bättre.

Du skriver ju en del Emo-inlägg...

– Ja, skär mig i armarna-Emo och Kent. Men det var värre förr.

Har du mycket ångest?

– Ja. Dödsångest. Åldersångest. Jag vill ju hinna med så mycket och i perioder då jag festar mycket så vaknar jag upp och undrar vad fan håller jag på med.

 

"Det är så jävla falskt"

Har du testat några droger?

– Jag har väl testat lite av varje men inget jag fastnat för. En del av mina kompisar röker weed men jag kan inte röka weed för jag kan inte ens röka halsbloss. Jag börjar bara hosta och må dåligt. Jag blev bara söming och somnade i mitt knä. Det är mycket droger ute i landet. Det är värre än vad folk tror. Är man på Stureplan – nu är ju inte jag någon Stureplanskille – men då hör man ju folk gå på toa och nosa hela tiden. Det är läskigt.

Du har ju skrivit en del om tomhet. Kan du känna dig ensam i allt det här?

– Jag tyckte det var spännande i början att hänga på event och ta bilder. Men sen inser man snabbt att det är så jävla falskt. Alla ler och dunkar varandra i ryggen och knivhugger sen. Alla vill synas och höras. Det är ganska vidrigt. Jag försöker hålla mig undan.

Är du rädd för att få en stämpel på dig?

– Ja, jag jobbar med det varje dag. Nu låter jag kanske väldigt självgod men jag får höra nästan varje dag att ”du är ju inte alls som du är på teve, du är ju jättetrevlig och har djup och är klok." Men det måste ju betyda att majoriteten av alla människor måste trott att jag var helt hjärndöd innan och bara kunde supa och knulla. Och det gör fortfarande ganska ont.