Fredag 25 Jun
Stockholm

"Killar skriver och säger att de inte berättat för någon annan"

Nyheter24 har pratat med Sara Varga.
1 av 5
Nyheter24 har pratat med Sara Varga. Foto: Foto Patrick Saxe
Sångerskan är aktuell med boken "Min inre röst".
2 av 5
Sångerskan är aktuell med boken "Min inre röst". Foto: Foto Patrick Saxe
Hon berättar om vad hennes uppmärksammade Melodifestivallåt egentligen betyder.
3 av 5
Hon berättar om vad hennes uppmärksammade Melodifestivallåt egentligen betyder. Foto: Foto Patrick Saxe
Hon är DJ också.
4 av 5
Hon är DJ också. Foto: Foto Patrick Saxe
5 av 5

SÖNDAGSINTERVJU. Nyheter24:s Mimmi Lexander har träffat Sara Varga och snackat likheten mellan barn som kräks och Sturelansklubbar samt vad hennes uppmärksammade Melodifestivallåt egentligen betyder. Just nu är hon aktuell med nya boken "Min inre röst" och skivan "Ett år av tystnad."

Kommentera (2)
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Mer om Sara Varga

Ålder: 30 år.

Yrke: Vispopsångerska, låtskriverska, DJ och författare.

Aktuell med: Släppte nyligen skivan ”Ett år av tystnad”. Albumet har Ola Gustavsson producerat som även gjort Winnerbäck och Melissa Horn.

Gav även nyligen ut boken "Min inre röst" med låtar, dikter och konst.

I februari 2013 ställer hon ut sina tavlor på hotell Clarion Sign.

Sara har tillsammans med sin sambo och kollega Lars Hägglund skrivit filmmusiken till kommande filmen "Bäst före" som har premiär i vår.

Kuriösa: I deltävlingen den 19 februari i Linköping tog sig låten vidare till andra chansen. Där slog hon ut Loreens bidrag "My Heart is Refusing Me".

Dupratar om att det var ett år av tystnad efter Mello, vad hände?

—Alltså, det var tyst i huvudet. Det är vissa som tror att jag integjorde något alls under ett år. Men det var precis tvärtom, jagvar runt och sjöng varenda dag och jobbade och jobbade. Men jag hadeinte ro att skriva. Vi var ute och spelade efter Melodifestivalen såvar jag inte ledig en dag fram tills 17 december. Vi hade en veckassemester, då åkte vi till Grekland och sov.

Dujobbar ihop med din sambo Lars Hägglund – tröttnar ni aldrig påvarann?
— Nej, det är fantastiskt. Vi är bästa kompisar,och vi gör allting ihop. Vi har exakt samma vision. Rent jobbmässigtkompletterar vi varandra till hundra procent, det finns inga tjaffs.Vi funkar nästan bättre jobbmässigt än privat, även om vi funkarväldigt bra ihop privat med såklart. När vi jobbar har vi mertydliga roller. Vi har en konstant dialog, det är sällan detuppstår ett problem som ligger och gror.

Du har sagt attdu aldrig tänkt tanken på att ta droger, men lite full kan du välbli ibland?
— Jag dricker inte sprit, men kan dricka vintill maten. Men jag gårinte ut på nattklubbar. Jag kan tycka att det är trevlig att ätamiddag och dricka vin, men jag vill inte vara i nattklubbsmiljöertill klockan tre på morgonen på Stureplan. Jag tycker inte att detär kul, jag vill prata. 

Hur rimmar det med ditt DJ:ande?
— Detär en helt annan grej, det är ju ett jobb. Då står jag ochjobbar, och pratar inte med folk. Då spelar jag skivor och fårbetalt för det, istället för att gå ut på stan och göra av medpengar.

Du känns ju väldigt söder i övrigt, men spelademycket på Stureplans hetaste klubbar. Var inte det en krock?
—Jag kan lika gärna spela på Söder som där. Det är samma skrotoch korn i grund och botten. Nu var det i och för sig sex sju år sedan jagspelade på Stureplan, men det spelar inte mig någon roll vart jagspelar, för folk är där för att dansa och ha kul. 

Men under din Stureplans-DJ-tid, vardu inte en Stureplanstjej då?
— Jag har inget intresse av det ytliga livet somvissa har. Jag gillade Berns på den tiden. Men det var juextremt ostekigt. Där stod jag och spelade hiphop och chillade ikeps.

Hur kom det sig från första början att du börjadesom DJ?
— Jag blev tillfrågad om jag ville börja spela på Spybar avMicke Becker. Sen spelade jag där fyra dagar i veckan i ett ochett halvt år från 23 – 05, jag fattar inte inte hur jagorkade. Nu spelar jag max två timmar åt gången. Jag drack cola light och jobbade, det kom förbimassor av kompisar.


Likheten mellan Stureplan och barn som kräks

Vad var det sjukaste du såg?
—Jag har sett många grejer, men jag kan berätta en rolig parallell.En kompis till mig jobbade på dagis på den tiden och bara “gudjag är så trött, barnen bara skriker, trillar och rullar och kräksoch kissar på sig.” Och jag typ “Den är inte helt olik min, gåin på Spybar runt femsnåret”. Ungefär samma scenario.

Dugör ju så många olika saker – är du rastlös?
— Ja,det är jag. Det grundar sig hela tiden i att jag vill skapanågonting. För några år sedan hade jag inte så mycket jobb, dåbestämde jag mig för att skriva minst en dikt varje dag för attingen dag skulle gå förgäves. Det är roligt att de idag så härsex år senare blev ett resultat. Nu blir det mest låttexter.

Du har sagt att du inte vill varaprivat, men i dina låttexter och dikter känns det som att du lämnarut precis allt?
— Ja, men det gör väl alla som skrivermusik? Skillnaden är att jag inte knyter några personer till det.Ingen tid och plats och rum till den dikten eller den låten ellervad det nu är. Det är ingen som vet vem det handlar om eller vaddet handlar om.

Är det många som fortfarande spekulerarom vem “Spring för livet” är skriven till?
— Det ärklart att folk tjatar om det, men det är något jag verkligen intevill prata om. Folk har väl respekterat det nu, att det bara ärlocket på. Jag vill inte prata om någon av mina låttexter, men jagförstår om den blir extra intressant.

Var det inte läskigt att framföra en låt med en sådan text för hela svenska folket?
— Jag visste attden här texten inte skulle passera förbi obemärkt eller lämnanågon oberörd, sen visste jag ju inte då på vilket sätt detskulle bli. Så det var ju en liten oro i det. Men jag hade fattatdet beslutet och det var många som stod bakom mig. Men jag hadealdrig kunnat tro att det skulle bli så stort.

På vilketsätt blev det större än du trott?
— Jag får fortfarandebrev från framför allt killar som känner igen sig. Det är mångasom skriver och säger att de inte har berättat det för någonannan. Jag kan bli lika trött varje gång någon skriver en ingressom kvinnomisshandelslåten, jag har aldrig sagt att den handlar ommisshandel, jag har aldrig sagt att det är en kvinnokampslåt. Detär en låt som är till för alla. 

Brukar du svara till dem?
— Oavsettvarför folk hör av sig så försöker jag svara på alla mejl somgår att svara på. Vissa mejl går inte att svara på, typkärleksbrev. 

Blir det något mer Melodifestivalen för dig?
— Jag har inte skickat in något bidrag. Det blev så himla mycket, hela den karusellen. Jag tycker att det är ganska skönt att få vara lite mer anonym och inte så mycket i ropet som det blev. Det blev för mycket. Jag tackar nej till lek- och busprogram och oseriösa intervjuer. Jag känner inte alls att jag har någon lust att göra hemma hos-reportage och så. Jag trivs med att ha mitt privatliv.

Har du mycket haters efter dig?
— Jag harskrivit en blogg i sex år, men på de senaste fyra åren har jaginte fått en enda negativ kommentar. Jag har varit väldigtförskonad från det där. Men jag provocerar heller inte så mycket.Jag har inget behov av att berätta för andra människor vad jagtycker om det ena eller det andra.

Läser du vad som skrivsom dig i media?
— Det är klart att man har lite koll, senär jag inte så intresserad. Under Mello gick det inte att ha koll på allt, men jag får det ofta skickat till mig av skivbolaget. Det är mest mamma som hör av sig,hon sparar utklipp och har en sån där bok. Det roligaste är i ochför sig när folk klipper ur bilder och skickar till mig, det ärlite gulligt.

Har du någon koll var som skrivs om dig påFlashback?
— Nej gud, det orkar jag inte. Jag tror att det är sundareoch hålla sig borta. Det är ingenting jag allsskulle lägga min tid på, skvaller över huvud taget, och specielltinte om folk skriver elaka saker. 

Det snackades väldigt mycket där om din påståddaromans med Björn Gustafsson bland annat?
— Kom igen,seriöst, att diskutera vad som står på Flashback... Det kännsinte värdigt. Jag vill inte kommentera det.

Du ställernågra frågor i början av nya boken: Vemär jag? Vad vill jag bli? Vem vill jag vara? Vad ska jag göra medmitt liv? Vad är meningen med livet? Går det?Kan du svara på demsjälv?
— Det är det jag försöker att leva efter attkunna svara på. Jag vet vem jag är och jag vet vad jag vill. Det ärjust för att jag har vågat gå min egen väg.

Vad ärmeningen med livet då?
— Att leva livet utifrån sig själv.Sen får alla skapa sitt liv.


Att vara offentlig

Du går inte så ofta påkändisfester och vimmel, varför?
— Defå gångerna jag är ledig vill jag hellre umgås med mina riktigavänner än att stå på ett kändiskalas och kindpussas med folk jaginte känner. Jag brukar gå påGrammisgalan och Rockbjörnen, men det hör ju till mittjobb.

Tycker du att det är jobbigt att vara en offentligperson?
— Jag tänker inte på det själv, jag tror påriktigt att ingen känner igen mig. Typ nu har jag glasögon, då vetingen vem jag är. Men går man påkändisfester är det verkligen att ställa sig i strålkastarljuset,och jag tycker det är lite sådär.

Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
—Jag sover gärna ut. Jag gillar att gå och träna, eller så sticker jag ut inaturen och springer eller går en långpromenad. Jag gillar att barafå vara. När jag har tid att tänka. Sen kanske bara träffar någonkompis, äta någonstans, gå hem och kolla på film.

Vadglammigt!
— Nej, haha. Men jag åker gärna ut till Kräggaoch går i naturen. Riktigt mysigt, typ sitta och spela schack.

Menär det verkligen din drömdag, är det nog för dig?

— Jag ärinte sån som tänker på det jag saknar, jag är glad över det jaghar. Jag är inte materialist, jag tycker inte om att shoppa. Jag ärhelt ointresserad. Jag har aldrig på mig fina klänningar eller såprivat, jag tycker inte det är kul.

Så du läser ingamodetidningar eller modebloggar?
— Jag köper IllustreradVetenskap istället. Jag är inte så fåfäng som jag bordevara.

Vadå borde vara?
— Nej men att... om manhar ett liv där man står i strålkastarljuset så kanske man bordevara mer fåfäng.

Läser du andra bloggar?
— Nej,för jag är väldigt ointresserad av andra människors liv. Jag bryrmig inte om vad folk äter till frukost.

Men du har bloggatsjälv i många år?
— Det är en liten blogg, ibland ärdet ju mycket läsare om jag är i ropet, men det är mest folk somvill följa med på vad jag gör. Men jag har inget behov av attuttrycka mina åsikter om någon annan.

Facebook, Instagramoch Twitter då?
— Jag har haft en kompis som styrt upp allade där grejerna.

Är det dina privata eller har du demsom artisten Sara Varga??
— Det är väl samma sak? Jag ärju alltid mig själv.

Det är det väl absolut inte. Så dublir vän med alla som lägger till dig på Facebook?
— Ja,men nu har jag 5000 vänner. Jag använder det som ett forum när jagsläpper min skiva eller har spelningar och så. Sen har jag enfansida som skivbolag har.

Så du lägger inte upp någraprivata festbilder?
— Nej nej nej nej gud nej. Men jag vetatt många gör det. Fast det skulle jag inte ha något behov av attgöra även om jag inte var känd.

Vi på Nyheter24 gjorde nyligen hetast och kallastpå Instagram, och det var många bikinibilder och magrutor på kändapersoner där...
— Skulle jag lägga upp sånt så skulledet vara helt på skämt. Jag blir mest faschinerad när folk posaroch lägger upp bilder på sig själva. Jag bara undrar varför. Folkkanske behöver att folk höra typ “gud vad snygg du är”.

Kommentera (2)
Kopiera länk
Dela