Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Bianca Meyer: Sverige tar inte kultur på allvar

1 av 1

Nöje | 21/01/2013 10:01

Nyheter24:s Bianca Meyer har tröttnat på att Sverige inte tar kultur på allvar.

" - Du har ju inga meriter. Du blir nu kallad till "kompletterande aktör". Där ska du delta aktivt på heltid. Du kommer sedan att bli placerad i sysselsättning. Också det på heltid. Inom annat område än kultur.
 
Kraften, värdigheten, människovarandet rann ur mig."
 
Så skriver Nike Markelius om sin erfarenhet av arbetsförmedlingen i DN idag. Nike är sångerska, trummis, kompositör, textförfattare och musikproducent. Hon är egentligen inkomstlös och inte arbetslös. Nike är inte ensam om upplevelsen att som kulturarbetare känna sig förnedrad och missförståd på arbetsförmedlingen.
 
– Jag uppfattar besöken där som ganska fönedrande och handläggarna är okunniga om vad det innebär att vara konstnär. De kan utan vidare kräva att folk som gått en lång och dyr utbildning ska omskola sig för att bättre passa in på arbetsmarknaden, säger Tova Marzad till Sydsvenskan. Tova gick ut konsthögskolan i Malmö 2003 och direkt därefter skrev hon in sig på arbetsförmedlingen.
 
Det är ingen vidare idé att människor som inte kan någonting om konst och kulturvärlden ska hjälpa de som är tänkta att verkar inom den att få jobb. Det är heller ingen vidare idé att begåvningar och blivande genier forslas ut till okvalificerade jobb som inte alls ligger i linje med deras fallenhet. Det är varken till individens eller samhällets bästa och måste ses som en absolut sista utväg.

Tänk om man hade vanärat en nyexaminerad ekonomistudent på samma sätt. "Du, vi har slut på jobb inom ekonomi, men har du någonsin funderat på att bli mimare? Det finns en stor efterfrågan på mimare just nu så vi tänkte omskola dig. Bokföra och det där du håller på med kan du ju göra på fritiden."
 
Det är ett tankeexperiment som i sin absurditet ändå visar på skillnaden i respekt inför olika yrken.
 
Sverige tar inte kultur och kulturarbetare på allvar. De möts av en "rita kan du väl göra på fritiden"-attityd och i värsta, men tyvärr många fall direkt förakt och misstro. 

"De tror att det finns parasiter bland oss. De misstänker att jag inte gör rätt för mig", skriver Nike Markelius.
 
Min vän Michail Kazinik som är vilionist och doktor i kulturvetenskap har bott i Sverige under hela min livstid. Han kom hit för att han avskydde politiken i Ryssland och av samma anledning älskade Sverige. Men här kan han inte försörja sig på sin musik. I Ryssland mottas han däremot som en rockstjärna. I Ryssland stöter han på uteliggare som ena stunden samlar tomburkar och i andra reciterar Puskjin, en författare som jag, en vit svensk medelklasstjej som läst på universitet, var tvungen att Googla nu. 

Han visade sig vara en av Rysslands största författare. Från och med nu låtsas vi alla att vi visste det, okej?
 
Konstnärer och kreativt folk är ofta usla affärsmän. Sorry to say. Och där behöver de hjälp. Hjälp kulturarbetare att kunna försörja sig på det de är bra på istället för att tvinga dem till arbete där de faktiskt inte kan tillföra särskilt mycket. 

Lär dom om kulturellt entreprenörskap, om hur man gör PR för sig själv, om ekonomi. 

Gör som i Holland där nästan alla nyexaminerade konststudenter får motsvarande 45 000 kronor, som ett startkapital. De har bidragit till en explosion av begåvade Holländska konstnärer på den internationella konstscenen som kan leva på sin konst.