Boken ”Under samma himmel” är ett initiativ av den franske journalisten Dimitri Krier som sammanförde de två skribenterna.
Klicka här för att följa oss på GoogleInget israeliskt förlag vill ge ut den, och än så länge inte heller något i ett arabspråkigt land. Om den kommer i engelsk översättning når den dock både Gaza och Israel, något som skrämmer författarna.
Michelle Amzalak, som i höst börjat studera till en master i internationell rätt i Jerusalem, skulle troligen ändå säga ja till en utgåva på hebreiska.
— Men jag skulle försätta mig själv i en sårbar situation, säger hon och berättar om den korta notis om boken som hennes pappas fru publicerade på en israelisk sociologiinstitutions Facebook-sida.
”Okej med mig”
— Kommentarerna blev otrolig hårda, elaka. Om den här boken får något som helst erkännande i Israel föreställer jag mig att jag skulle få en massa negativa reaktioner och det är okej med mig. Men ibland oroar jag mig över att universitetslärarna inte skulle vilja arbeta med mig.
Tala Albanna i sin tur konstaterar att även väldigt många Gazabor skulle vara motståndare till deras bok.
— Men om de läste den skulle de se att jag är med dem, inte emot dem.
”Michelle, vad gör du medan mitt folk dödas av bomberna? Gör det dig ledsen?” skriver hon i mars 2024. Men hon konstaterar också att ingen i Gaza har israeliska vänner att prata med.
Michelle bodde då i Sderot, bara några kilometer från Gaza men hade liksom så många andra israeler aldrig tidigare talat med någon därifrån. Nu blir hon medveten om att stora delar av världen vet mer om vad som händer i kriget än vad hon gör.
Ensam i Irland
Tala Albanna, juridikstudent även hon, firar årets jul ensam i Irland. Den 28 augusti lyckades hon för första gången lämna Gaza tack vare ett stipendium och en överenskommelse mellan irländska ambassaden och den israeliska regeringen.
— Men det handlar inte om generositet, det är vår rätt att komma ut och studera, säger hon och framhåller att den stora majoriteten studenter är kvar och att hennes eget universitet i Gaza är sönderbombat.
Liksom Michelle Amzalak hoppas hon att breven ska få läsarna att känna mer empati, men enligt Tala Albanna krävs mer än så.
— Kommunikation räcker inte. Så länge Gaza är ockuperat och så länge den israeliska regeringen är ostraffad finns det ingen fredlig lösning.
.jpg)