För två år sedan dök A-Teens överraskande upp som mellanakt i Melodifestivalen. Det som var tänkt som en engångsföreteelse satte i gång något hos de fyra medlemmarna som inte hade uppträtt tillsammans på 20 år. Nu fortsätter comebacken.
— Vi var nog inte beredda på känslorna som kom efter det uppträdandet, förklarar Marie Serneholt.
Klicka här för att följa oss på Google
”Mycket skräp”
Det är över två årtionden sedan A-Teens gick skilda vägar. De var bara runt 20, men turnerande hade slitit hårt på de fyra medlemmarna och deras inbördes relationer. Så återkomsten kunde bara ske efter att de hade rensat luften.
— Det fanns ju ganska mycket skräp och gammalt tankegods från den tiden. Innan vi sade ja till det första uppträdandet var det jätteviktigt för mig att det här handlar om att vi ska få hänga tillsammans. Jag ville lära känna er igen, säger Amit Paul och sveper med blicken över bordet där övriga i bandet sitter och nickar.
A-Teens sjöng från början Abbalåtar, men fick snart egna hits och en stor publik, inte minst i Sydamerika. Efter comebacken har de spelat där – och återigen mötts av skrikande fans.
Det har gett mersmak och trots att de alla fyra bor i olika länder har de bestämt sig för att satsa på musiken igen. Nu väntar Melodifestivalen, med låten ”Iconic", i den första deltävlingen i Linköping på lördag.
Bor på Island
Men det var inget givet beslut, enligt Amit Paul.
— Mellon är ju en sak..., men det är faktiskt så att vi gör ny musik, så det finns en fortsättning efter det här också. Det är ganska mycket som vi har byggt upp, så det är inget lätt beslut, säger Amit Paul.
Han bor på Island och driver flera företag. De andra har också egna yrkeskarriärer. Men nu ligger fokus på musiken.
— Vi investerar i den här tiden. Vi vill verkligen göra det här. Och vi är ju beredda på att ge den tiden som det krävs för att göra det här så bra som vi bara kan, säger Marie Serneholt.
Och likt en skolåterförening är det som att ingenting har hänt när de ses. De faller in i de roller de hade förr. Det har gått två årtionden, men de har starka band.
— Nu kan jag bara tala för mig själv. Men det känns som att när jag är med de här tre tar det fram det absolut bästa i mig. Det är 100 procent mitt autentiska jag när jag är med dem, säger Marie Serneholt.
