”Mia, myself and I – Sista måltiden” är Skäringers mest personliga hittills. Efter att ha spelat förra showen ”No more fucks to give" på stora arenor och med över 300 000 sålda biljetter vill hon den här gången inleda i mindre skala. Den nya showen har premiär på Chinateatern i Stockholm.
— Den rymmer i och för sig 1 500 personer så det är ju inget jättelitet rum på så vis. Men jag vill starta upp med mjukhet med min publik, säger hon.
Klicka här för att följa oss på Google”Kroniskt stabsläge”
Den nya föreställningen är en komisk monolog om existentiell ångest, längtan efter att vara i nuet och den eviga kampen mellan det vi visar upp utåt – och den vi brottas med inuti. För Skäringer lever i ”ett kroniskt stabsläge” – och om det vill hon berätta.
— Jag fyller 50 år i höst, så det här blir ett slags avstämning med mig själv. Den handlar om att vara människa. Det blir den mest transparenta och ärliga föreställning jag har gjort, där jag släpper publiken närmare mig än någonsin tidigare, säger hon.
Just samtalet med publiken är viktigt för henne att upprätthålla. Även på de stora arenashowerna uppstod en intimitet som hon inte var beredd på, och som hon är mån om att upprätthålla:
— Det kändes som att vi blev ett enda stort kollektiv. Jag har aldrig velat stå på barrikaderna, men i de här föreställningarna blev jag och publiken som ett vi. Det var ett obeskrivligt systerskap och en kärlek som jag alltid kommer att bära med mig.
Magkänsla
Den nya föreställningen beskriver hon som ”rolig och sorglig och allvarlig och galen”. Och den största förhoppningen är att hon ska lyckas resonera kring vad som är livet, hur man ska lyckas vara mer i nuet.
— Det låter både banalt och som en klyscha, men vi rör oss längre och längre bort från vår magkänsla. Vår tid går ut på att vi absolut inte ska ge efter för den. Gör vi det blir vi obekväma eller förstör stämningen. Det brottas jag med och det tror jag att andra också gör, säger hon.
En skillnad mot tidigare föreställningar vågar Skäringer dock utlova: Extra allt.
— Det blir fullt jävla blås, den här gången kommer jag inte att hålla tillbaka.
