Alla är medvetna om Raoul Wallenbergs insatser för judarna i Budapest under andra världskriget. Men få känner till Gösta Engzell, en svensk UD-tjänsteman som några år tidigare börjat försöka rädda judar i naziockuperade länder genom att hävda deras koppling till Sverige och kräva att tyskarna skulle låta dem komma hit.
Nu berättas historien i ”Den svenska länken” med Henrik Dorsin i huvudrollen i Netflixfilmen, som har biopremiär den 6 februari och kommer till Netflix den 19 februari.
Klicka här för att följa oss på Google— Alla känner till att svenskarna var väldigt fega och lät tyskarna åka med tåg genom Sverige. Jag blev hoppfull av att få veta att det fanns människor som verkade på andra sidan och var modiga och gjorde skillnad, säger Sissela Benn, som spelar en av Engzells medarbetare.
Sonen minns
Henrik Dorsin har varit i kontakt med Engzells 97-årige son Göran, som kommer ihåg att pappan under brinnande krig berättade för honom om vad som pågick i tyskockuperade länder.
— Han minns när hans pappa kallade på honom och berättade för sin son vad han just hade fått veta, hur knäckt han var över det och att han sedan försökte hitta metoder för att försöka hjälpa.
Men medan Raoul Wallenbergs öde blev känt över hela världen är Gösta Engzells insatser mindre omtalade och lyftes egentligen inte fram förrän på 1990-talet. Engzell dog 1997, 100 år gammal, och talade egentligen aldrig offentligt om sin hjälteroll.
— Det är nog en gammal typiskt svensk inställning. Man skryter inte. Eget beröm luktar illa. Som folk borde lära sig att göra i dag, tycker jag, säger Dorsin och ler.
Trovärdiga byråkrater
Det är ovanligt dramatiska roller för Henrik Dorsin och Sissela Benn, men även för Johan Glans, som spelar en svensk diplomat i Tyskland. Alla tre är kända för mer komiska roller. Dorsins teori är att det funkar bra eftersom de ser ut som de alldagliga byråkrater Engzell och hans medarbetare var. Och inte som filmstjärnor.
— Hade det varit Persbrandt, Adam Pålsson, Sverrir Gudnason och... Alva Bratt i rollerna så hade kanske inte den byråkratiska världen känts så trovärdig, säger Dorsin och skrattar:
— Man ska tro på att de står mot nazisterna på andra sidan och säger: ”Kan ni titta på det här pappret?”.
