Från konstmuseet i Stadsparken i Kalmar är det bara drygt 250 meter till den centralt belägna anstalten från 1852.
Om några år ska de 77 platserna bakom murarna längs Systraströmmen ersättas av en ny jätteanstalt söder om staden där regeringen vill göra plats för uppemot 1 000 intagna, vilket skulle göra den till landets största.
— Regeringen pratar om en historisk omläggning av kriminalpolitiken. Förändringarna, och brottsligheten som ligger till grund, har diskuterats väldigt mycket. Men vi saknade internernas perspektiv inifrån fängelset, säger Jonas Holmberg.

Fängelsekonst
I utställningen ”Det sista straffet” visas verk av konstnärer med egna erfarenheter av fängelsetid. Isaac Grünewalds 100 år gamla självporträtt från cellen på Långholmen möter amerikanen Jesse Krimes monumentala lapptäcke, där lakan använts som målarduk och smugglats ut från anstalten bit för bit under flera år.
Centralverket är en skulptur av en stad med vitglänsande torn skapad av sex anonyma interner på fängelset i Kalmar tillsammans med konstnären Magnus Bärtås.
— Torn är både ett sätt att övervaka och en symbol för extrema ambitioner och hybris, säger Holmberg, som hyllar internernas idérikedom.

”Bättre ut”
Vad har ni fått för reaktioner från internerna?
— Väldigt positiva. På en workshop frågade Magnus om de ville ta en paus. Då svarade en av dem att, det är ju det här som är pausen. En lucka av kreativitet och en plats att tänka på annat.
Kriminalvårdens vision, ”Bättre ut”, är att de intagna ska lämna anstalten bättre rustade för ett liv utan kriminalitet. Samtidigt är myndigheten hårt belastad av växtvärk och överbeläggningar.
— Man har svårt att ha resurser nog att bedriva en konstruktiv verksamhet. Men det är trots allt internerna det handlar om i slutändan. Hur gör vi att det blir ”Bättre ut”? Det är en superstor angelägenhet för oss alla.




