Under Guldbaggegalan den 30 januari 1995 röstade tittarna i TV4 fram Helena Bergström till århundradets bästa svenska skådespelare. Före Ingrid Bergman och Greta Garbo.
Den då 30-åriga skådespelaren, som var höggravid med dottern Molly, hörde hånskratten på vägen fram till scenen där hon fick ta emot en vas i pris av filmnestorn Nils-Petter Sundgren.
Klicka här för att följa oss på Google— Om man ser tv-sändningen därifrån så går jag upp och säger ”Förlåt, förlåt, jag ber om ursäkt för det här”, berättar Helena Bergström.
Självbiografiskt
Händelsen på Cirkus i Stockholm blir nu ett avstamp för Helena Bergströms nya självbiografiska pjäs ”Århundradets skådespelare", som sätts upp på Scalateatern i Stockholm i höst.
Idén till föreställningen, som hon skrivit med vännen Denize Karabuda, som också regisserar, kom när Helena Bergström hittade vasen hon fick i pris, i samband med en flytt. Den var intryckt bakom en massa böcker i bokhyllan.
— Den var fylld med massa gamla kottar. Jag tömde vasen, ringde min gode vän Denize och sa ”Vi skriver en pjäs”, säger Helena Bergström,
Helena Bergström säger att det var först när hon hittade vasen igen som hon kunde skratta åt händelsen på Guldbaggegalan.
— Jag tycker inte särskilt synd om mig själv för det där. Men det var en fasa och just där och då kände jag att barnet kommer att födas nu på scenen, säger Helena Bergström med ett skratt och fortsätter:
— Sedan sprang jag ut bakvägen, kom hem, kollapsade och stortjöt.
”Mamma mia”
Föreställningen är uppbyggd som en resa genom Helena Bergströms teaterkarriär där hon går in och ut i berömda roller hon har gestaltat – som Nora i ”Ett dockhem”, Blanche i ”Linje Lusta” eller artisten Edith Piaf. Rollerna har också något att säga om hennes liv och hur det är att vara kvinna.
— Vi har byggt ett slags biografi genom mina roller på teatern och hur de har präglat mig.
Det låter lite som en teaterversion av ”Mamma mia"?
— Ja, det kan man väl säga. Det är ett slags ”Mamma mia” i teaterform. Det är en bra jämförelse.
Händelsen på Guldbaggegalan för 31 år sedan har präglat henne, men det var också förödmjukande. Så varför ta upp det igen?
— Det är något som har hänt i mitt liv som också har påverkat mig. Nu är jag 62 år, det handlar om att äga det här. Nu vill jag säga: ”Tack för att ni röstade”.
