Camilla Gervide: "De är musikens pyttipanna, veckans rester"

På lördag är det dags för tjejerna att göra upp i den sista slasktävlingen i Melodifestivalen. Musikens pyttipanna, veckans rester.

Tjejerna feat. The Moniker. Det kanske vore något. Gör en stor ormgrop av det hela och skicka det till Globen. Det kan ju inte bli sämre än vissa bidrag som redan befinner sig i final.

Ett startfält lika ojämnt som en fotbollsmatch mellan Real Madrid och ett knattelag från Orminge gör att jag är förbannad redan innan, men det som gör mig topp tunnor rasande är att Real Madrid i det här fallet får spela med fötterna ihoptejpade.

Upplägget är så orättvist och gynnar i inget fall det fluffiga, bubbelgumsrosa målet Christer Björkman har satt ut. Målet om att ha en uppsjö av topplåtar, sjungna av världsartister att välja på när finaldagen äntligen är här.

Inte för att jag vet om det finns så många världsartister i startfältet detta år. Eller över huvud taget i Sverige. Ace of Base var ju förresten på gång med en comeback, på tal om svenska världsartister.

Med nya tjejer och allt. Vart tog dem vägen? De skulle nog utan problem ställa upp i Melodifestivalen. De nya sångerskorna kan ju behöva lite scenvana om inte annat. De valdes ju knappast ut för sina stora sångröster, om man säger så.

Det har producerats skrämmande få världsartister på 2000-talet i Sverige när man tänker efter. Det skulle väl vara Robyn då, och hon skulle nog hellre skära av sig stämbanden än att ställa sig på Melodifestivalens glansiga scen.

Hennes låtskrivardeltagande från 1997 verkar ha fått räcka för fröken dancehall queen. Jag undrar om hon skäms lite grann över det när ingen ser?

Med tanke på vad tävlingen har blivit de sista åren, så är det inte så konstigt att få stora stjärnor väljer att ställa upp i Melodifestivalen. Som låtskrivare, ja. Som artist, nej.

Hela poängen med sista chansen och alla dess omröstningar är ännu en möjlighet för SVT att vända svenska folket upp och ned, allt för att skaka ur dem dess sista växelpengar. Jag fattar det. Alla fattar det.

Men om vi nu ska betala en massa för det, kan tävlingen inte då göras lite rättvis. Så att man slipper sitta och förbanna det där smset man skickade iväg som ändå inte gjorde någon skillnad?

Som upplägget är nu så tävlar de fyra bästa låtarna mot varandra, medan fyra riktiga bottennapp av mindre populära låtar slåss om den andra platsen. Resultatet av det här otroligt ogenomtänkta upplägget är ju att i slutändan skickas en bra och en dålig låt till finalen.

Varför kan inte alla få tävla mot alla i fjorton olika omgångar så SVT ändå får sina pengar i slutändan? Låt alla tävla mot alla. Sen röstar man. Fyra låtar kvar. Sen röstar man igen. Två låtar kvar. Två BRA låtar med en guldbiljett mot Globen. Gud, så enkelt.

Christer Björkman borde verkligen kvotera in mig som strategisk rådgivare.

Du är väl för jämlikhet, Björkman?