Camilla Gervide: "Är han Björkmans kaffeflicka?"

Melodifestivalen har på senare år kantats av skandaler. Förra året var det Anna Bergendahls magplask i uttagningsrundan på finalen i Oslo som låg i fokus, och i år överskuggas musiken av SVT:s fatala röstningskaos.

Klagande röster ljuder från alla håll.

Det är förmodligen första och sista gången som man ser artister, låtskrivare, avdankade schlagerfjollor, skivbolagsbossar och allmänna besserwissrar gå samman och skandera ut sitt missnöje, och det får mig att fundera över Melodifestivalens vara eller icke vara i framtiden.

På den tiden då tävlingen hette Schlagerfestivalen, och man fortfarande tävlade på varje lands respektive språk var tävlingen ett sätt för nya, okända artister att slå igenom. Bästa exemplet är förmodligen Carola som klev ut på scen som en Linda Bengtzing-kyckling, från ingenstans, och blev en nationell ikon över en natt.

Fokus låg på att hitta bra låtar. SEN matchade man ihop dessa guldkorn med lovande, unga talanger. Jag glömmer aldrig första gången jag fick uppleva fenomenet Peter Jöback. I lila, glansig kostym sjöng han ”En sensation” och snurrade runt på scen som om hans liv hängde på dessa dansanta färdigheter. Och en sensation det blev.

Så är ju inte fallet längre.

Nu för tiden ligger fokus på att antingen aktivera gamla Idoldeltagare eller på att avdankade schlagerrävar som Elisabeth Andreassen ska få försöka göra comeback. Igen.

Låtskrivare kontaktas och ombeds skriva musik för den allsmäktiga Christer Björkman att lyssna på. Inflationen är total. Fredrik Kempe har med inte mindre än fyra bidrag i årets svenska upplaga, varav två möts i finalen i Globen på lördag.

Förra året låg han även bakom det vinnande norska bidraget, så han är minst sagt en liten schlagerslampa som bjuder ut sig där det går - om man så vill.

Att påstå att tävlingen handlar om att hitta de bästa låtarna är ett hån mot musiker och låtskrivare runt om i Sverige. Ja, Fredrik Kempe exkluderad givetvis. Det är inte utan att man börjar undra om han är Björkmans egen lilla kaffeflicka?

Ett annat exempel är när Anders Fernettes låt, "Don’t stop", som han från början var menad att tävla med blev diskvalificerad på grund av att den cirkulerat på Myspace. Han fick då en vecka på sig att vaska fram en ny låt, skriven av stora låtskrivare. Detta var Christer Björkmans krav och resultatet såg vi ju häromveckan.

Desmond Child stod visserligen bakom produktionen, men jag kan inte tänka mig att han bryr sig nämnvärt om ett litet jippo i Sverige och att han slösar en lovande låt på det. Anders fick väl en gammal, ratad demo från botten på någon skrivbordslåda, för en bra låt var det sannerligen inte.

Flopp efter flopp gör att välkända, etablerade musiker flyr tävlingen som kackerlackor när lampan tänds. Många kan tänka sig att ställa upp som låtskrivare, men de skulle hellre klippa av sig stämbanden än att själva ställa upp som deltagare.

I slutändan kommer vi ha ett koncept som går ut på att Fredrik Kempe skriver alla bidragen i hela tävlingen och att Christer Björkman inte finner något annan råd än att själv sjunga alla bidragen, då han inte kan övertyga en endaste artist i hela Sverige att deltaga.

Det är då jag kastar in handduken och sadlar om till snickare.