Nu tjänar en toppdirektör 77 gånger mer än en industriarbetare, enligt LO:s årliga genomgång i rapporten Makteliten. En tydlig ökning från året innan då siffran var 71.
— Det måste få ett stopp, det är nog nu, säger LO:s ordförande Johan Lindholm.
2019, året för coronapandemin, tjänade 50 toppdirektörer i svenska storbolag i genomsnitt motsvarande 60 industriarbetarlöner. Krisåren har vidgat klyftan med extra fart.
— Det här luktar faktiskt illa. Jag vet ju hur tufft våra medlemmar har haft det genom åren med alla dessa fördyringar, säger han.
Är det ett misslyckande för fackföreningsrörelsen?
— Vi förhandlar och försöker. Vi har haft en på pappret bra avtalsrörelse där medlemmarna ändå är positivt inställda till att få reallöneökningar. Fast det är långt ifrån det vi ser här i form av vd:arnas löneutveckling som är långt utöver det vanliga.
Men spelar det någon roll att några toppdirektörer tjänar väldigt mycket?
— Det skapar ett etablissemangsförakt, ett politikerförakt över att man har tillåtit det gå så här långt, säger Lindholm baserat på vad han hör när han träffar sina medlemmar.
Klyftan mellan golv och topp har stigit trendmässigt under hela 2000-talet, och längre bak än så. Som minst var den 1980, motsvarande nio industriarbetarlöner, enligt LO-rapporten som täcker siffror ända från 1950.
I vd:arnas samlade inkomst ingår även kapitalinkomster, något LO bland annat motiverar med att de ofta betalas med aktier för sina insatser. Men det är tjänsteinkomsternas, lönen, utveckling som är huvudförklaringen till att klyftan ökat så mycket de senaste åren, enligt LO-ekonom Anna Almqvist.




