Förra året var ett mörkt år för grön stål- och järnproduktion, som handlar om visionen att tillverka produkterna utan de enorma växthusgasutsläppen som branschen är förknippad med.
— Vi ser en inbromsning i momentum. Det är betydligt färre som presenteras och det finns en del projekt som har satts på paus eller som stoppats framför allt i Europa, säger Aaron Maltais.
Klicka här för att följa oss på GoogleHan är gruppledare för enheten för klimat, energi och samhälle vid SEI och arbetar med Green Steel Tracker, som följer utvecklingen i branschen.
Den luxemburgska stålproducenten Arcelor Mittal meddelade förra året att man skrotar två stora projekt i Tyskland, och skjuter satsningar i Spanien och Frankrike på framtiden. Tyska Salzgitter och svenska SSAB tillhörde bolagen som försenade sina gröna satsningar, i Salzgitters fall i tre år.
Första blir viktig
Höga vätgaspriser, i kombination med låga stålpriser, försvårar.
— Det är inte en helt lätt ekvation att få ihop. Man har haft väldigt höga ambitioner för några år sedan och när man försöker implementera dem så visar det sig svårare än man tänkt.
Det finns ingen storproducent av grönt stål eller järn i dag. Men svenska satsningarna Hybrit och Stegra ligger långt framme.
Stegra, där anläggningen i Boden är byggt till 60 procent, ligger längst fram – och är viktig, enligt honom.
— Att få den första storskaliga produktionsanläggningen på plats är väldigt viktigt för att kunna visa att marknaden för grönt stål finns där, att affären kan gå ihop och att tekniken kan fungera i stor skala, säger Maltais.
Stora utmaningar
Samtidigt dras projektet med finansiella problem, och vissa bedömare tror att det kan haverera. Maltais tror dock inte att det skulle innebära slutet för grönt stål.
EU:s utsläppshandelssystem gör att bolagen inte kan blunda för kraven, enligt Aaron Maltais.
— Det kanske tar några år innan vi ser ett uppsving igen. Men alla stora bolag måste hantera den här frågan. De måste ha en strategi och kommer inte kunna blunda för kraven på att ställa om.
