Bengt Kvist: "Pinka mera, Greta"

Annars får du ingen ny blöja.

Carema Care som driver ett antal äldreboenden i Stor-Stockholm ransonerar blöjorna för sina vårdtagare, de så kallade kunderna. Inget byte förrän den är fullpissad. Och det är när den börjar läcka.

Företaget ligger på framkant när det gäller att ta till sig ny teknik. Med fuktsensorn Pampett; gulligt namn för övrigt, käckt och nästan lite franskt, läser personalen av huruvida blöjan är full eller om det går att klämma dit ytterligare några deciliter. Och inte blir det sämre av att systemet enkelt kan manipuleras genom att sensorn placeras på optimala ställen. Det ligger snubblande nära till hands att tro att mest optimalt är med sensorn utanför blöjbyxan. På nattduksbordet kanske.

Visst blir man förbannad på ett företag eller organisation som gravt åsidosätter den uppgift som man tagit på sig frivilligt, mot ersättning! Och som dessutom har mage att försvara detta med ordvrängeri och (hemliga) bonusar för chefer och ägare. Eller anklagar personal som påtalar för brott mot tystnadsplilten, som med praktikanten i Falun.

Men!

På sikt ska i stället en tacksamhetens tanke ägnas åt Carema Care och dess ledning. De har genom konkret hantering i verkligheten visat en ytterlighet av idén om att bedriva vård till lägsta pris. Företaget genomför bara konsekvensen av stadsdelsnämndens beslut att köpa billigaste vård. Och i förlängningen bakåt är det kommunstyrelsen som handlat upp dessa undermåliga utförare.

Idén med privatisering av det som tidigare var kommunala monopol är riktig.

Det fanns mycket ineffektivitet i verksamheten då kommunen drev verksamheten. Inga krav på effektivitet i vare sig organisation eller på  kompetens anpassad efter behov. Där fanns inslag av trötta och röksugna vårdbiträden som hellre vilade sig själva än skötte jobbet men detta var i grunden ett ledarskapsproblem. Men där fanns också, och de var i majoritet, genuint empatiska personer som jobbade engagerat, och vad lönen beträffar, nästan ideellt.

Och kommun/landsting klarar inte av att suga åt sig de bästa cheferna, dessvärre. Hur skulle det gå till? Kan man inte attrahera de vassaste politikerna kan man knappast dra till sig de bästa ledarna heller.

Att en ryggradslös stadsdelsförvaltning nu blivit skrämd av uppmärksamheten och gör allt för att slippa sitta med Svarte Petter genom yrvakna utredningar illustrerar bara att det är kommunstyrelsen som linjerat upp ramarna.

Den här hanteringen kommer att ända i något bättre. Carema Care kommer att bli utsparkade från de boende där de mest flagranta fallen av vanvård skett. Efterhand som övriga avtal löper ut kommer de inte att förnyas oavsett vilka åtgärder den nuvarande ledningen tar till.

De är rökta, ute, finito liksom de personer som företrätt dem offentligt under den senaste månaden. Beklagligt för dessa rent personligen men konsekvensen av en, förmodligen, kalkylerad risk.

Det goda med detta är dock att det tydligt, närmast övertydligt, demonstrerar att priset är ett dåligt urvalskriterium för god vård. Plötsligt, på 2000-talet, har historielösa kommunpoliktiker återskapat den sedan mer än ett sekel försvunna människoauktionen; fattiga barn och gamla auktionerades ut till den som begärde minst i ersättning.

Den här krönikan blir ingen kioskvältare för er i Nyheter24:s primära målgrupp. Ni har många år kvar till dess problematiken blir aktuell för egen del men ägna en tanke åt att det är er far/mormor som ligger i sitt eget piss hela natten.

Och slå en signal till lilla mormor och kolla det så kallade ”leget”.

Desperat, Eva Hamilton

De enklaste slutrimmens okrönte konung, Björn Ranelid, ska medverka i Melodifestivalen. Enligt bekräftade uppgifter med text, enligt obekräftade med sång. Uppenbarligen ska befolkningen inte förskonas från något.

Desperat, SVT, verkligen desperat.

Management by perkele

Äntligen! Björn Wahlroos, ordförande i Nordea och finska försäkringsjätten Sampo, sätter frågvisa journalister på plats när de är oförsynta nog att fråga om bostadsförmånerna för Nordeas Vd Christian Clausen.

Men jomenvisst är det charmigt med en äkta gammeldags godsägare, puurfinne och svenskätare.