Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

I dag tar fem svenskar livet av sig – vad händer nu, Wikström?

- 14/10/2014, 12:22 -
Nyheter24:s Karl-Anders Lindahl

Nyheter24:s Karl-Anders Lindahl

Letti Freiwalds

Den svenska psykvården är i fritt fall. Nu är det dags för den nye ministern att ta frågan på allvar.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Nu räcker det. Igen. 

Psykisk ohälsa är ett känsligt ämne, och det kan vara svårt att tala om och debattera. Men ingenting kan försvara det som just nu sker inom den svenska sjukvården.

I söndags kväll berättade SVT:s Rapport om den svenska psykvårdens kollaps (klicka på länken och spola fram cirka tio minuter för att se inslaget). 

1991 fanns det 150 vårdplatser per 100 000 invånare – Idag har den siffran krympt till 47. Från 150 till 47!

På lite drygt 20 år har alltså två av tre vårdplatser för psykisk ohälsa försvunnit. Samtidigt ökar behovet av vårdplatser dagligen.

Denna nedbantning är inte bara oansvarig och korkad. Det är ett svek mot en skör, utsatt och ofta ung del av befolkningen.

Hur många gånger ska vi behöva se statistik som visar att den psykiska ohälsan ökar?

Hur många gånger ska vi behöva säga att depression dödar nästan fem gånger så många som trafikolyckor? 

Vad ska krävas för att vi ska ta ta i det här och ta varningarna på allvar?

En rimlig tanke är att den ansvariga ministern, Gabriel Wikström, borde sitta inne på idéer på lösningar, eller åtminstone ett par visioner.

I Rapports inslag fick den nye folkhälsoministern chansen att uttala sig. 

Den korta telefonintervjun var inget annat än ett politiskt haveri. När Wikström fick frågan om antalet vårdplatser borde bli fler blev "svaret":

“Det är helt klart att vi inte nått ända fram med de åtgärder vi gjort hittills och att... eh... vi förmodligen behöver göra mer. “

No shit...

Vilka åtgärder syftar Wikström på? De åtgärder han hunnit göra under sina knappa två veckor som minister? Varför kan ha inte bara säga som det är? Att han helt enkelt inte har orkat sätta sig in i frågan?

Gabriel. Jag vet att det är mycket nu. Det är alltid en utmaning att ha nytt jobb, speciellt när man har ebola-frågan på sitt skrivbord.

Men det här är allvar. Du är inte längre den där blyge nybakade SSU-ordföranden jag intervjuade på en regnig lastkaj i Jönköping för några år sedan

Du är vuxen nu. Du är statsråd. Det är dags att ta svenska människoliv på allvar. Du måste agera nu!

 I dag tar fem svenskar livet av sig. I morgon fem andra. I övermorgon ytterligare fem. Och de som behöver hjälp har snart ingenstans att ta vägen.