Så tragglar du dig igenom PK-Sverige

Tanken har slagit mig många gånger. Vad är rätt, vad är fel? Vågar jag uttrycka mig så här? Det är något som jag dagligen brottas med – både på jobbet och fritiden. Inte sällan ger det upphov till diskussioner – och ibland blir en bränd.

Gudarna ska veta att det inte är lätt att hitta rätt i åsikternas djungel. Det har inte minst flera mer eller mindre berömda personer fått erfara via sociala medier.

Det har öppnat en diskussion om eventuella åsiktskorridorer i Sverige. "Man får inte säga någonting i det här jävla landet längre".

Och nej, det är inte enkelt att veta vad en får säga. Men det finns en enkel referensram och den är inte så svår att utgå från som man kanske kan tro. Faktum är att det går att koka ner det till ett enda ord: respekt.

Vi ska vara stolta, glada och värna om vår yttrandefrihet i Sverige. Vi ska hylla att vi kan ha "högt i tak" (ett uttryck som oftast används av människor i maktposition som helst styr med järnhand). Men vad betyder det egentligen?

Ger det oss heterosexuella rättigheter att tycka till om homosexuella? Bör jag som svensk sätta nivån för vad som är kränkande för en person med annan etnisk bakgrund? Ska jag som man lägga ribban för vad kvinnor ska tåla för skämt?

Det faller på sin egen orimlighet.

Därför använder de flesta inte ord som fjolla, negerboll eller kärring. Och de flesta känner definitivt inte att de behöver slåss för sin rättighet att göra det. Även om alla FÅR göra det.

Det är en väsentlig skillnad på får och bör och det är väldigt sällan upp till betraktarens ögon att avgöra vad som är rätt och fel.

Om alla försöker vara lyhörda och visar respekt så har vi tagit jättekliv mot ett trevligare samhälle – och framför allt slipper rättvisekämpar ta samma diskussion om och om igen.

Det behöver inte vara svårare än så.