Är tåg och bussar som kommer i tid verkligen för mycket begärt?

Just nu ligger stora delar av Stockholms kollektivtrafik nere, och de som inte står helt still är i alla fall kraftigt försenade.

Tydligen är det ett växelfel som är problemet den här gången, och det påverkar även SJ:s tåg.

Själv sitter jag på en buss och är i skrivande stund ungefär en timme försenad. Jag har ingen aning om när jag kommer komma fram, och det enda jag kan säga till min arbetsgivare är att jag hoppas på att komma fram till slut.

Och jag kommer på mig själv med att tänka: "Äh, det är väl sådant som händer i bland", för så är det. Ingen kan garantera en kollektivtrafik som kommer fram i tid hundra procent av gångerna.

Men samtidigt blir jag irriterad, för det handlar inte om förseningar "ibland" längre - det är så gott som varje vecka.

Och vad värre är; jag känner inte att det går att lita på kollektivtrafiken längre. När jag sätter mig på en buss eller ett tåg känner jag mig aldrig säker på att jag ska komma fram i tid.

Det är som att felen har blivit en naturlig del av verksamheten.

Och samtidigt som vi sitter där i det vakuum ett stopp känns som, kan vi läsa om hur de som styr och ställer över kollektivtrafiken och SJ fattar beslut om att lägga mer och mer pengar på att försöka stoppa tjuvåkare.

Häromveckan satt jag till exempel på en buss som stormades av fem biljettkontrollanter och fem ordningsvakter. Alla på bussen hade biljetter.

Och inne i Stockholm trimmar SL spärrarna till tunnelbanan så att de ska stänga ännu snabbare. Att en och annan pensionär klämmer sig är tydligen ett svinn man får räkna med.

Jag trodde att kollektivtrafiken var till för oss som reser med den, men besvikna och försenade resenärer ses bara som ett av alla problem i ett system som inte fungerar.

Vi är som vilket växelfel som helst.