Första gången jag hade en BDSM hade jag nyligen blivit dumpad av killen jag varit tillsammans med i två år. Efter några veckors sorg kände jag mig friare än någonsin. Lusten sprätte i hela kroppen.
Jag träffade honom på en bensinstation i Solna. Vi tog en promenad, och hamnade till slut hemma hos honom. Ganska fort var jag upptryckt mot väggen. Därefter på alla fyra på golvet, med silvertejp runt benen.
Den kvällen gjorde vi flera saker jag tidigare inte hade utforskat. Det var då jag insåg att BDSM hade funnits med mig hela livet.
För likt andra som är som mig har jag alltid intresserat mig för sex och vad det gör med oss människor. Att experimentera har alltid var något naturligt inom min sexualitet, även ensam.
När jag kom hem la jag mig på soffan. Jag var upprymd, och fortfarande kåt, och kunde inte sova.
Det var som ett rus gick upp i huvudet och jag kände mig för första gången på länge hemma. Det var då jag insåg att jag inte ville leva utan det.
Tro mig, jag har försökt. Men när man väl har fått försmak på BDSM vill man inte sluta.
Det är något man behöver. Något jag behöver. Något själen skriker efter.
Att leva i ett förhållande utan det, vilket jag givetvis har testat, är svårt. Som kinkster blir man inte lycklig av att leva vanilj.
Det finns flera missuppfattningar om BDSM. En del tycks tro att en är destruktiv och lider av diverse diagnoser för att en gillar att bli slagen. Eller att en har sjuka kontrollbehov och en bisarr kvinnosyn om en vill dominera.
Det är givetvis inte sant.
Det finns människor, som annars vill frigöra kvinnokroppen, som hävdar att min läggning inte är annat än en patriarkal produkt, orsakad av porr. Radikalfeminister har gått ifrån att vilja ge kvinnan rätten till sin egen kropp och njutning, till att ta alla tillfällen i akt att göra politik av den.
Att likt konservativa få kvinnan att trycka ihop benen, i tron att hon omedvetet har sex för andra och inte för sig själv.
Det finns missuppfattningar om att BDSM inte är något annat än rent våld. Alla borde veta vid det här laget att det inte är sant, så länge det finns samtycke. Det gäller all typ av sex.
Det få människor vet är allt BDSM tillför. Alla samtal om gränser, att man kollar av hur den andra mår och eftervården.
Det är en stor skillnad från alla de ligg man haft där personen inte bryr sig alls, och bara går därifrån utan ett ljud.
När jag har BDSM känner jag mig fri, för att jag får utrycka min sexualitet. Fri från alla konventioner om hur allt bör vara. Bara fri.
För varje smiskslag eller utmaning jag tar mig an känner jag mig starkare. Jag går rakryggad därifrån. Blåmärken påminner mig om mitt äventyr, inget förtryck.
Bara att jag är fri och stark att göra det jag vill.
Malin Nilsson är reporter och sexpert på Nyheter24. Läs hennes tidigare krönikor:
Du kan även följa henne på Twitter här.
Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.