Nyheter24
Annons

Skidstjärnan imponerar – i fel gren: ”Ett monster”

Publicerad: 9 okt. 2025, kl. 11:26
Uppdaterad: 9 okt. 2025, kl. 12:18
Landslagsåkarna Marcus Grate, Oskar Svensson och Edvin Anger under ett löppass runt Frösön utanför Östersund tidigare i höst. Foto: Christine Olsson/TT

Löpningen upplever en renässans – bland längdåkarna. En som imponerat särskilt i löparspåren är muskelpaketet Edvin Anger. Han är ett monster, säger landslagskollegan Marcus Grate.

Jens Burman blev 21:a i Lidingöloppet förra helgen (på tiden 1.47.21). I söndags ställde William Poromaa upp i Hässelbyloppet och slutade 28:a i SM-klassen på 10 kilometer (31.27).

Ändå var båda missnöjda efteråt.

Kanske säger det något om en ny, eller låt säga nygammal, inställning till löpning bland svenska skidåkare. I takt med att fokus flyttats till mer styrketräning och fler pass på rullskidor har löpningen hamnat lite i skymundan.

Det vill vissa råda bot på.

— Jag tycker att löpningen har försvunnit lite väl mycket de senaste åren. Men jag har försökt bryta det. Jag har alltid sprungit väldigt mycket och alltid svarat väldigt bra på den träningen, säger Edvin Anger.

"Jag har alltid sprungit väldigt mycket och alltid svarat väldigt bra på den träningen", säger Edvin Anger.
"Jag har alltid sprungit väldigt mycket och alltid svarat väldigt bra på den träningen", säger Edvin Anger.

”Krävs enorm styrka”

Den tvåfaldiga VM-bronsmedaljören är långtifrån den snabbaste löparen i det svenska landslaget. Men kanske den mest imponerande.

Annons

Anger är 1,90 meter lång och väger runt 100 kilo – ingen optimal löparkropp. Ändå sprang han under sommaren Blodomloppet, 10 kilometer, på i sammanhanget fenomenala 31.37.

— Det har gått fort på löpningen, med tanke på de kilona jag har. Och det var ändå inte en jättelätt bana och ingen optimal dag, säger Anger.

Landslagskollegorna är imponerade.

— Jag vet ju hur det är att vara så stor, det är inte gratis för knän och vader. Det krävs en enorm styrka. Men han är ju ett monster, säger Marcus Grate.

Snabb Majbäck

Det var vanligare med snabbspringande längdåkare förr. Christer Majbäck sprang exempelvis ett halvmaraton på 1.06.06 och blev åtta i Lidingöloppet 1992 på 1.41. Den tiden hade räckt till en sjätteplats i årets upplaga.

Annons

Men visst finns det exempel även under 2000-talet. Ebba Andersson, VM-drottning i Trondheim i vintras med tre guld, har ställt upp i Lidingöloppet på flick- och juniornivå fyra gånger – och vunnit varje gång.

Hon har avundsjukt sett på när landslagskollegorna ställt upp i olika löpartävlingar i år. Ett krånglande knä har stoppat henne från att springa över huvud taget under stora delar av årets försäsong.

— Den lilla dosen jag får tillför inte den glädjen och friheten som jag normalt sett är ute efter, säger Andersson.

— Den får jag om jag sticker ut på lite längre, lugna löpturer eller om man puttar i en viss hastighet på löpbandet och springer knallhårda intervaller.

Ett krånglande knä ha stoppat Ebba Andersson från att springa i sommar.
Ett krånglande knä ha stoppat Ebba Andersson från att springa i sommar.

Fakta: Längdåkarna som springer snabbt

Christer Majbäck är kanske den snabbast springande svenska längdåkaren historiskt. Han sprang en halvmara i Narvik på 1.06.06 (den första milen gick på 29.40) och blev åtta på Lidingöloppet 1992 på 1.41.05.

Men det fanns många längdprofiler som imponerade i löparspåren förr om åren. Namn som Tony Pölder, Anders Bodin och Larry Poromaa – pappa till William Poromaa – gjorde halvmaror på 1.07 under 1980-talet, enligt en artikel i tidningen Runner’s World från 2014.

Mia Karlsson – mamma till Frida Karlsson – blev femma på Lidingöloppet 1988 på tiden 57.31 (damerna sprang 15 km på den tiden).

Det finns såklart exempel på längdåkare som har sprungit snabbt även på den här sidan millennieskiftet. Både Frida Karlsson och Ebba Andersson har ställt upp i Lidingöloppet på flick- och juniornivå flera gånger. Karlsson har åtta segrar på nio försök, Andersson har vunnit alla fyra gånger hon ställt upp. Och på 10 kilometer har både Johan Olsson (31.20) och Charlotte Kalla (35.32) visat framfötterna.

Internationellt sticker Therese Johaug ut. Norskan, som tagit mängder av OS- och VM-medaljer i längd, blev norsk mästare på 10 000 meter 2019. Hennes personbästa är starka 31.32,88 – en tid som bara två svenska damlöpare (Meraf Bahta och Sara Lahti) överträffat.

Kommentarer

Annons
Annons
Annons